Att välja kärleken är att välja läkningens väg

”Det andliga livet kan sammanfattas i ordet kärlek. Man älskar inte för att man vill göra något gott eller för att hjälpa eller skydda någon. När vi handlar så har vi börjat betrakta vår nästa som ett simpelt föremål, och vi har börjat betrakta oss själva som visa och generösa. Det här är inget som har med kärlek att göra. Kärlek är att förenas med den andre och att hos denne upptäcka en gnista av Gud.”

-Thomas Merton

I kärleken finns det frö som får oss att växa. Ju mer vi älskar, desto närmare kommer vi den andliga upplevelsen. Den andliga upplevelsen är framför allt en praktisk upplevelse av kärlek.

Kärleken är en andlig princip och en gudomlig lag. Vi kan försöka följa en handbok, kontrollera våra känslor, lägga upp en strategi för hur vi ska bete oss, men i kärlek existerar inga sådana regler. Den sanna kärleken är en handling där vi överlämnar oss villkorslöst. Det finns bara en regel, en princip och en hake. Vi måste villigt och med vår fria vilja välja kärleken. Välja att överlämna oss villkorslöst till kärleken. Välja att inte försöka med vårt intellekt förstå den. Välja att inte kontrollera den. Välja att inte stå i vägen för den. Välja att inte ha en färdig handlingsplan. Välja att inte ha ett utsatt mål. Välja att slappna av, släppa taget, överlämna och låta Gud sköta resten. Allt du behöver göra är att villigt med din fria vilja välja kärleken. Detta är först och främst ett inre val, som sedan kommer att spegla ditt yttre liv. Du blir då ett redskap för kärleken och en bärare av den.

Vi har nått en punkt då mänskligheten kommer att färdas i ena eller andra riktningen. Vi har nått en punkt då varje enskild individ tvingas välja riktning, av sin egen fria vilja. Vi har nått en punkt då vi tvingas välja väg. Rädslans Väg eller Kärlekens Väg. Vi har nått en punkt då vi antingen låter oss färdas i riktning mot mörkret, eller så väljer vi att färdas i riktning mot ljuset.

Hur konstigt det än kan låta så utgör rädslan en bekvämlighetszon. Vi tror fortfarande att ljuset ska komma utifrån och lysa på oss. Vi går fortfarande och väntar på att kärleken ska komma till oss. Håller vi oss kvar vid det tankesättet så kan vi vänta hur länge som helst. Ljuset kan inte lysa på oss och kärleken kan inte komma till oss. Ljuset och kärleken finns inom oss och kommer därför från oss.

Vi står på randen till att ta ett jättekliv in på Kärlekens- & Läkningens Väg, inte bara som individer utan också som art. Vi kan alla känna detta, mer eller mindre. Ändå håller vi fortfarande tillbaka på något sätt. Vi kan alla uppleva även detta motstånd, mer eller mindre.

Om vi är ärliga mot oss själva inser vi att motståndet inte beror på att vi hålls tillbaka av mörkret på grund av rädsla, utan det beror på att vi undviker ljuset och kärleken. Vi motsätter oss, medvetet eller omedvetet, en aktiv utveckling till ett bättre och sundare JAG. Vi motsätter oss då också att utvecklas till de ”andliga storheter” vi är menade att bli och vara.

Någonstans djupt inombords vet vi redan det här. Eller hur?

Världen lockar oss ständigt att tänka på rädsla istället för på kärlek. Den vill ständigt övertyga oss om att rädslan är verklig och att kärleken inte är det. Mänskligheten tycks ha fastnat i rädslan, trots alla upplysta mästare med budskap om kärleken som kommit fram under historiens gång. Varje religion är en möjlig port till kärleken, ändå förblir den porten ofta stängd. Låt oss då komma ihåg att de stora mästarna, oavsett religion, förverkligade den gudomliga kärleken inom sig själva.

En gudomlig kärlek som finns inom oss alla.

Kärleken kräver ditt fulla samarbete. Kärleken går bortom både intellekt och känsla. Du kan inte kompromissa längre när du nått denna nivå. Kärleken vet precis vad den vill ha och kräver att dess uttryck får genomsyra alla dina relationer, situationer och områden i ditt liv. Om du undviker kärleken kommer du oundvikligen att uppleva lidande i dess ställe.

Kärleken är inte ”logisk”. Det vill säga du kan inte logiskt resonera dig fram till vad kärleken vill ha. När du VET, så VET du!

Du VET innerst inne när du har nått in dit. De val du behöver göra på den nivån kan komma att verka helt oförnuftiga och ibland orimliga av andra. Trots det så VET du att du måste bara göra det. Det beror på att du har kommit till en punkt i livet, ett vägskäl, där du behöver bestämma dig för hur du vill leva ditt liv och vilka kvaliteter som ska dominera i alla dina relationer, situationer och områden av ditt liv. Det här är ett högst personligt val som inte går att diskutera sig fram till med andra. Det är heller inget du kan tänka eller känna dig fram till. Det är inget intellektuellt eller känslomässigt val. Det är ett själsligt val. Det är kärlekens val. Det är kärleken som väljer åt dig och du tillåter dig själv att följa.

Den vägen är sällan utan svårigheter. Tvärtom är det ibland smärtsamt och till och med avskräckande. Trots det så kräver kärleken att du påbörjar vandringen på den vägen. Om du undviker kärleken, om du undviker att påbörja den vandringen på grund av rädsla så är det också ett val. Att öppna dörren till kärleken är även att öppna dörren till lidandet. Det är därför vi undviker att öppna dörren till kärleken, vi vill undvika att lida. Vi lider därför att vår kärlek inte accepteras. Vi lider därför att vi tycker att vi ger mer än vi får tillbaka. Vi lider därför att vi inte lyckas genomdriva våra regler och principer. Kärlek och lidande är två sidor av samma mynt, fast med två helt olika kvaliteter.

Så länge vi stänger medvetandet för lidandet, så stänger vi även medvetandet för kärleken. Lidandet är ofrånkomligt och kommer alltid att bryta igenom våra uppresta försvarsmurar. Vi kan inte ens börja vårt sökande efter läkning, frihet, frälsning, upplysning eller självförverkligande förrän vi har fullt ut accepterat det lidande som finns överallt runt omkring oss och inom oss. Vi skulle kanske helst vilja tränga bort det och låtsas som om lidandet inte rör oss. Men, om vi gör det förblir vi instängda i en sämre version av oss själva, eftersom det är också lidandets funktion att förlossa oss själva och världen. Det är denna inre rörelse av kärlek genom lidandet som också frälser oss och skänker oss inre frihet.

Det allra högsta en människa kan välja att göra med sin fria vilja är att överlämna den till den gudomliga viljan.

"Ske Din Vilja, inte min"

Kärleken, via hjärtat, är den trånga porten vi måste igenom för att kunna förmå oss att överlämna vår vilja till den gudomliga viljan och vägen dit är att älska. Att ta oss igenom den trånga porten är detsamma som att smälta samman med det gudomliga, och vi kan bara sammansmälta med någon som vi älskar.

Slut nu ögonen en stund. Blunda, andas djupt… Ta ytterligare ett djupt andetag. Slappna av, släpp taget, överlämna, låt Gud sköta resten och lyssna...

Lyssna uppmärksamt i ditt högra öra. Det är din skyddsängel som viskar:

”Jag älskar dig. Du är välsignad!"

Text: Rosanna L. Antonsdotter

Skillnaden mellan lindring och läkning

Alla människor kommer till en viss punkt i livet, ett vägskäl där man behöver besluta sig för att antingen gå ”lindringens väg” eller ”läkningens väg”.

Det här är ett högst personligt val som inte går att diskutera sig fram till med andra. Det är ett val som behöver göras av din egen fria vilja.

När väl ditt val är gjort så finns det ingen återvändo. Då kan du inte längre gå tillbaka. Då är den enda vägen framåt. Inte för att du måste, utan för att du vill.

Precis i det ögonblicket när du bestämmer dig, när du gör ditt eget inre personliga val så har du automatiskt ändrat riktningen i ditt liv.

Det här är inte något du kan tänka dig fram till. Du vet när du är redo. Det är inget intellektuellt eller känslomässigt val. Det är ett själsligt val.

För att kunna göra ett sådant val behöver du förstå skillnaden mellan lindring och läkning.

De flesta människor vill ha lindring istället för läkning. De som söker lindring vill ha ett ”plåster på såret” som lindrar obehaget. ”Plåstret” som används för att lindra obehaget kan vara: alkohol, droger, smärtstillande medel, sex, mat, TV, negativa tankar och känslor, konflikter, ilska, avund, romantiska relationer etc.

De som söker läkning vill riva av plåstret, möta såret och transformera om obehaget. Läkning kräver fyra ingredienser. Alla fyra behöver finnas där, ingen går att utesluta. Dessa är:

1. BESLUTSAMHET. Att vandra ”Läkningens Väg” kräver beslutsamhet, inte envishet. Beslutsamhet kommer från en stark vilja. Envishet kommer från en stark ovilja.
2. MOD. Inte alla klarar att vandra ”Läkningens Väg”. Det är ingen bekväm väg. De flesta väljer bekvämlighet framför mod. Att vandra ”Läkningens Väg” är att våga befinna sig utanför sin egen bekvämlighetszon. Det är endast där vi kan växa och utvecklas. Alla kan vi välja att vara modiga eller bekväma, men inte både och. Inte samtidigt. Att växa och utvecklas kräver mod. Mod går hand i hand med sårbarheten.
3. SÅRBARHET. Att våga visa sin egen sårbarhet är att våga ta bort ”plåstret”, visa såret och stå kvar i smärtan tills ”nåden” infinner sig. Inte alla klarar det. Inte alla kommer att kunna stå kvar hos dig när du visar din sårbarhet. Att visa sårbarhet kan vara obekvämt för andra människor. Du behöver vara beredd på det. När du är beredd att satsa, trots rädslan, motståndet och obehaget så är du också beredd på att överlämna dig till något som är större än dig själv. Den/det/han/hon/hen kan ha många namn. Välj det som passar dig bäst.
4. DEN GUDOMLIGA DIMENSIONEN. När du överlämnar dig till Din Personliga Högre Kraft så kommer denna att tjäna dig på alla tänkta och otänkbara sätt. När du får uppleva den vissheten, övertygelsen och nåden så vet du varför just DU har valt att vandra ”Läkningens Väg”. Nåden kan komma till vem som helst, när som helst. Nåden är inget du kan ”förtjäna” eller ”förhandla” dig fram till. Nåden är gudomligt inspirerad och kommer att ”besöka dig” (komma din väg) när du är redo för den.

Text: Rosanna L. Antonsdotter

Att självläka

Att ha självläkning (att medvetet välja att vilja självläka) som mål i livet är mer än livsstil (ett sätt att leva) än något du gör enbart på din fritid.

Den självläkande vägen är inte svår, men den är väldigt annorlunda.

Det handlar inte så mycket om hur du använder din lediga tid, utan mer om hur du använder ditt liv och vem du väljer att dela det livet med för att kunna hjälpa varandra nå det självläkande målet.

När vi utvidgar vår medvetenhet och fördjupar vår andliga förståelse förändras även våra valmöjligheter. Vi får tillgång till andra val med högre kvalitet, eftersom vi själva förändras.

Det som är rätt för en mindre utvecklad själ skulle kunna vara helt fel för den mer upplysta själen. Det vi i vår nuvarande andliga utvecklingsnivå kanske uppfattar som en god egenskap kan vara helt malplacerad och därför fel hos den som befinner sig på en högre andlig utvecklingsnivå. Det vi kallar fel eller ont har i själva verket med sammanhanget att göra, och är därför relativt. Andlig mognad tar sin tid. Processen är personlig och följer sin egen väg. Den resan är sällan rak eller enkel.

Det finns två ”misstag” (erfarenheter att lära av) en människa kan begå på sin väg till att självläka. Det första är att inte ge akt på och lyda själens vägledning. Det andra är att göra sådant som strider mot helheten. Därför får vi aldrig döma andra. Det som är rätt för den ene kan nämligen vara helt fel för den andre. Allt beror på sammanhanget kring situationen och den enskilde individens andliga utvecklingsnivå.

På grund av det kan vi vara helt övertygade om att vilken vår andliga utvecklingsnivå än är just nu, hög som låg, så innehåller den just de lärdomar och erfarenheter som vi bäst behöver på vår nuvarande utvecklingsnivå för att vi ska komma vidare i vår självkännedom, personliga utveckling, andliga förståelse och mänskliga växande. Vi konfronteras endast med sådana livssituationer som är mest utvecklande för oss. När vi känner till själens syfte och underordnar oss dess vilja befrias vi ansträngningslöst från det som håller oss tillbaka och blir då fria att gå vidare i vår utvecklingsprocess i mer positiv anda. Först då kan vi påbörja vandringen till vårt eget självläkande liv. Innan dess handlar vårt liv uteslutande om att befria oss själva från det som hindrar oss från att uppnå självläkning.

Vi behöver utveckla vår självständighet och obundenhet till det yttersta, lära oss att inte förlita oss på något annat än vår egen själs vägledning, bära vår frihet i våra egna händer och aktivt delta i livet så att vi lär oss så mycket som möjligt. Precis som vi vill ha vår frihet måste vi också kunna ge alla andra sin frihet.

Vi kan inte förvänta oss någonting av andra, utan tvärtom göra allt vi kan för att hjälpa dem vidare när de har det svårt. Varje människa vi möter i livet är nämligen en medvandrare på livets väg. De kan vara mer eller mindre andligt utvecklade än vi, men vi är ändå alla en del av helheten och därmed del i ett större sammanhang som är på gemensam resa mot samma slutmål. Utvecklingen av kärlek, genom att öka vår förmåga att älska, gör oss medvetna om alltings samhörighet och att vi alla är delar av en enda stor skapelse. Det enda sättet att visa att man tror på kärleken är att älska. Resten är bara tomma ord och möjligtvis goda tankar och intentioner. Vi lockas alla att tro på tanken om neutralitet: att vi egentligen inte behöver älska så länge vi inte aktivt gör någon skada, men varje tanke antingen läker eller skadar, separerar eller inkluderar. I det ögonblick som vi väljer att inte älska - att hålla inne med vår kärlek - skapas ett själsligt tomrum, och rädsla strömmar genast till för att fylla det tomrummet. Att vara medvetet närvarande i det intellektuella sinnet och att vara medvetet närvarande i medvetandet är två helt olika saker. Det är två helt olika medvetenhetstillstånd. För att kunna självläka bör du hela tiden sträva efter att kunna befinna dig i medvetenhetstillståndet där du är medvetet närvarande i medvetandet.

En fast beslutsamhet att vara lycklig kommer att vara till stor hjälp på vägen att självläka. Beslutsamhet kommer från en stark vilja. Envishet kommer från en stark ovilja. Vänta inte på att omständigheterna kring dig ska förändras genom att felaktigt tänka att det är i dem som problemet ligger. Gör inte din brist på lycka till en kronisk ovana som plågar dig själv och din omgivning.

Om du är lycklig är det till välsignelse för dig själv och andra. Äger du lycka äger du allt. Att vara lycklig är ett val när du kommit så långt att du villigt vill vandra vägen till att självläka. Frigör den kraft du redan besitter för konstruktiva ändamål och du kommer att få mer kraft. Gå framåt på din väg med orubblig beslutsamhet och använd alla de själsliga egenskaper som är utmärkande för framgång och du kommer att kunna agera kreativt i vilket verksamhetsfält som helst.

Att skapa något stort börjar alltid i det lilla och enkla. Varje storslagen idé startar alltid inom en enskild människa.

Om du har orkat läsa så här långt och om det har varit begripligt för dig? Då finns det ett viktigt budskap till just DIG:

DU har en idé i ditt inre som väntar på din tillåtelse att få uttrycka sig i det yttre. Du vet precis vilken det är och vad det handlar om. Det är en bra idé! Ta steget nu och våga ha modet till att skapa något storslaget. Du kommer garanterat att lyckas eftersom din idé är inspirerad av det gudomliga. Det betyder att DU redan har påbörjat vandringen på läkningens väg.

Text: Rosanna L. Antonsdotter

Att gå vidare

”Du går inte vidare för att du är redo.

Du går vidare för att du växer ifrån den person du en gång var.”

Ett JA till att vilja gå vidare i livet är att söka kontakt med sitt inre djup för att kunna självläka. Det medför oftast förändringar. Förändringar brukar ruska om våra liv innan det nya tar form. Det är inte alltid så lätt att förändras, inte ens om man vill det. Det kan ibland kännas väldigt ensamt. Därför kan det vara bra att ha riktningen klar (ett JA till att vilja GÅ VIDARE), men inte detaljplaneringen. Man bör vara redo, men man går inte vidare för att man är redo. Man går vidare för att man växer ifrån den person man en gång var. Dock får det inte gå för fort. Bara det som får tillräckligt med tid att slå rot blir bestående. Kom alltid ihåg att det är inte själviskt att vilja ha ett bättre liv.

Människans psyke och mentala struktur söker sig ofta till det välbekanta, för det välbekanta känns tryggt. Känslan av obehag, som initialt kan infinna sig när man vill gå vidare på sin väg i livet, är något tillfälligt och en nödvändig del vid all förändring och förvandling. När du sedan har påbörjat vandringen på den vägen så kommer du att komma till en punkt där du kommer att ångra dig och vilja hoppa av och avsluta processen. Kom ihåg att det tillhör själva processen. Det är precis då som det är som viktigast att fortsätta. Det är här självdisciplin kommer in. Det krävs ett visst mått av självdisciplin för att kunna vandra vidare, och det kan du träna dig till. Till slut kommer självdisciplinen att förvandlas till självförtroende, och självförtroende blir till förändring, och förändring leder till transformation.

Det riktiga "arbetet" har ingenting att göra med någonting "där ute", utan det har uteslutande att göra med vad som finns inom dig. Det kommer ur dig. Du skapar det.

Ibland är det svårt att kunna föreställa sig en framtid som ser annorlunda ut än nuet. Det finns en anledning till denna mentala blockering och motstånd till förändring. Det omedvetnas starka dragningskraft gör det ibland väldigt svårt för oss att genomföra en förändring. Evolutionärt sett är vi inte skapade för förändring och när vi då försöker ta oss ur det omedvetnas grepp (vars tankar, känslor och reaktioner går på autopilot) gör både kropp och sinne motstånd. Detta kallas för ”den homeostatiska impulsen”. Kroppens fysiologiska funktioner, allt från andning till kroppstemperatur regleras av denna impuls.

Att gå på autopilot med vårt tänkande, kännande och reaktioner vid olika situationer är oftast en funktion av betingning (tankar, känslor, reaktioner, mönster och trosföreställningar som rotades i barndomen). De allra flesta av oss sitter fast i en sådan betingning som är en slags omedveten programmering. Allt detta sker på en omedveten nivå, vilket betyder att man själv aktivt inte är med och styr, utan det sker automatiskt (på autopilot).

Syftet med den homeostatiska impulsen är att hålla kropp och sinne i balans, vilket är bra. Utmaningen kommer när vi vill åstadkomma en förändring eftersom denna impuls upplever allt obekant, obekvämt och obehagligt som ett hot. Denna instinktiva reaktion kan sätta krokben för alla försök till förändring. När detta sker upplever vi att vi ”sitter fast” och istället för att inse och förstå att det här beror på en rent kroppslig respons som evolutionen slipat fram, tenderar vi att känna skam. Den skammen bygger på en missuppfattning.

Varje gång vi gör ett medvetet försök till förändring som bryter ”standardläget” kommer det omedvetna att vilja fösa oss tillbaka till det välbekanta genom att resa mentala motstånd och blockeringar. Dessa motstånd och blockeringar kan yttra sig som fysiska obehag, så som; rastlöshet, ångest och en känsla av att ”inte vara sig själv”.

Detta tillhör processen. Det betyder inte att något är fel. Det betyder bara att du längtar efter att få vidareutvecklas och växa som människa. Du vill skapa ett nytt ”standardläge”. Detta är inget konstigt utan fullt naturligt. Ibland visar vår nuvarande situation på att det är dags att växa, inte bara på ett personligt plan utan även i psykisk och andlig förståelse. Vi tvingas då söka djupare och ta ansvar för hur vi behöver förändra vårt tänkande eller beteende.

Oftast är vi människor rädda för förändringar, men förändringar behöver inte vara skrämmande utan väldigt glädjefyllda, där både hjärta och intellekt kan vara våra vägvisare. Ibland räcker det med att lära sig förstå sig själv bättre. För att lära känna sig själv bättre kan man behöva lära sig att använda nya mentala och andliga verktyg. Man kan behöva träna de själsliga musklerna. Att träna de själsliga musklerna leder till självmedvetenhet. Den självmedvetenheten kan sedan visa vägen till förändring och i slutänden till läkning.

Det kan vara plågsamt att vara andligt medveten i en relativt andligt omedveten värld och det är mycket talande att hjärnavbildningar har visat att det är samma nervbanor som aktiveras under och efter ett "andligt uppvaknande/transformation" som vid depressiva tillstånd. Forskarna talar om "två sidor av samma mynt". Den avgörande skillnaden är att de som kontinuerligt ägnar sig åt någon form av andlig praktik aktiverar och till och med utökar storleken på sitt "prefontala cortex" - pannloberna där det "andligt medvetna sinnet" har sitt säte - medan de som lider av depressiva tillstånd och negativa tankar har en lägre aktivitet i samma hjärnområden. Det är endast olika inre tillstånd som kommer till uttryck som din verklighet. 

Ibland är det svårt att kunna föreställa sig en framtid som ser annorlunda ut än nuet. Det finns en anledning till denna mentala blockering.

Kan du uppleva en sådan mental blockering?

Toppen! Då har du kommit alldeles rätt!

Är det dags för dig att gå vidare?

Är det dags för en ny riktning i livet?

Strålande!

Är du redo?

Då sätter vi igång!

TA REDA PÅ MER

Text: Rosanna L. Antonsdotter

Det sårade inre barnet

"Jag sökte din uppmärksamhet men du ville inte veta av mig.

Jag ville leka, men du hade aldrig tid.

Jag ville ha dina kramar, men du visste inte hur eftersom du själv aldrig blivit kramad.

Jag ville att du skulle se mig, istället berömde du mina prestationer.

Jag var ledsen, men du sa ”det var väl inte så farligt”.

Jag busade och skrattade, men du sa åt mig att vara tyst.

Jag sökte din trygghet, men du var aldrig där.

Jag visade dig min finaste teckning, men du var för upptagen av ditt arbete.

Jag trotsade och var besvärlig för negativ uppmärksamhet var bättre än ingen alls.

Du blev arg på mig för att jag inte uppförde mig, men det var enda gången du såg mig.

Så jag lärde mig att anpassa mig, jag gjorde allt för att du skulle tycka om mig.

Fast det gått många år söker jag fortfarande din uppmärksamhet.

Jag kommer aldrig sluta försöka nå dig.

Jag är det sårade barnet inom dig."

Vårt inre barn är den del av oss som formas i vår tidiga uppväxt som sedan kommer att påverka våra relationsmönster och beteenden genom livet. Denna prägling är sammanlänkad med hur vår hjärnas energisystem och dess olika delar samverkar. De dominerande hjärnvågorna när vi är små barn utgörs av thetavågor och är det tillstånd då vi är i kontakt med vårt undermedvetna. Thetavågor bildas djupt inne i hjärnan och reflekterar omedveten aktivitet associerad med känslor och drömmar. Barn har därför lättare för att skapa imaginära världar med hjälp av sin fantasi och kan leka med påhittade låtsasvänner. Hos vuxna uppträder thetevågorna under drömmar, dåsighet och vid starka känslor. Det är viktigt att ha kännedom om detta för att förstå hur vi kan träna om präglingar som hämmar oss med hjälp av kunskap, visualisering, medveten närvaro, meditation, stärkande affirmationer och hypnoterapi.

Under våra första levnadsår i livet är vi öppna och mottagliga för vår omvärld. Vi tar nyfiket in vår omgivning med hjälp av våra sinnesintryck och skapar en bild av oss själva och andra människor. Hur vi utvecklas som individer är beroende av hur vår närmaste miljö omkring oss ser ut, hur vi blir omhändertagna och om vår grundtrygghet tillgodoses. Som små barn är vi beroende av tillförlitliga vuxna som månar om vår trygghet och överlevnad. Ett barn som får en trygg uppväxt lär sig uttrycka känslor på ett naturligt och balanserat sätt. Vi kan se det uttryckt i ett litet barn som protesterande brister ut i gråt om det inte får sötsaker för att i nästa stund skratta åt en hund som glatt viftar på svansen. Känslorna flödar obehindrat. Barnet tillåter sig ohämmat att uttrycka alla naturliga känslor och kan reglera sin känslomässiga balans.

Ett barn som inte får uttrycka alla känslor naturligt kommer att utveckla en begränsad personlighet som följd av anpassning eftersom vi är programmerade för överlevnad. Barnet lär sig att vara till lags för att inte bli förskjuten eller berövad ömhetsbetygelser. Negativa upplevelser omfattar händelser och situationer som åsamkar barnet själsliga sår även om det inte varit någons medvetna mening och ofta involverar vuxna som burit på egna trauman. För att utvecklas normalt behöver barn bli sedda, få naturlig fysisk beröring och lära sig uttrycka alla sina känslor. Barnet klarar inte heller av på egen hand att hantera starka känslor utan behöver stöd från en vuxen person i dessa processer.

Hur vi upplever våra första år blir således tongivande för hur vi kommer relatera till våra relationer och livets olika situationer. Trauman som uppstår i vår barndom är en psykisk och känslomässig skada. Trauman är inte vad som har hänt oss utan trauman är vad vi har upplevt inom oss som en följd av de påfrestande händelser vi har blivit utsatta för. Det positiva med denna förståelse är att händelsen i sig inte behöver prägla oss för evigt utan vi har möjlighet att läka den del inom oss som har tagit skada. Vi behöver därför förstå hur vi kommunicerar med den delen av oss själva. Om vi inte tar hand om vårt inre barn kommer vi uppleva livet som en känslomässig berg- och dalbana. Det kommer göra livet utmanande och konsumera mycket av vår energi. Genom att lära känna vårt inre barn kan vi läka våra trauman och utveckla vår fulla potential.

Känslor är en viktig del av vår mänskliga konstruktion som svarar an på våra tankar och upplevelser. Alla känslor är valida och fyller en funktion, annars skulle vi inte ha dem. Olika känslor håller olika energifrekvenser och påverkar vilka hormoner och signalsubstanser som kroppen tillverkar. Den positiva psykologin eftersträvar gärna positiva känslor med hög energi med syfte att uppnå ett tillstånd av lycka. Men det blir ett skevt och obalanserat förhållningssätt eftersom känslor varken är statiska eller ska betraktas som en definierad destination. Vi riskerar därmed att förneka utmanande känslor som ilska, avund och ledsamhet och värderar dem som mindre acceptabla. Med då är vi inte autentiska till hur vi upplever vår verklighet, vilket skapar en splittring inom oss. Alla känslor vill berätta något för oss. Ett litet barn som inte lär sig uttrycka ilska kan t. ex. få svårt med gränssättning. Över tiden kommer förtryckt ilska fungera som ångan i en tryckkokare. Ilska är en kraftfull energi som behöver få ett hälsosamt utlopp för att inte skapa obalanser i kroppen. Fysisk smärta, psykisk ohälsa, självskadebeteenden och obalanserade relationer blir resultatet av förtryckta känslor. Om vi inte känner känslor kan vi inte heller ta lärdom eller förstå vad som är rätt eller fel. Känslorna hjälper oss att processa all information och gör livet levande och begripligt.

Emotioner kopplade till trauman är de som genererar starkast känslor och utmanar oss mest. Det kan beröra teman som känslor av skuld och skam, rädsla för övergivenhet, att inte bli sedd, känslor av ilska och frustration, en negativ självbild, rädsla för att göra fel eller en oförmåga att ta för sig i livet. Alla svåra händelser som vi inte klarar av att relatera till på ett balanserat sätt när vi är barn packas ner i vårt undermedvetna och kommer påverka våra beteenden. Blockerade minnen som inte är i balans kostar mycket energi och skapar en inre stress. En belastning som i förlängningen kan utgöra en bidragande faktor som leder till utbrändhet.

Vårt inre barn är därför inte en symbolisk metafor utan en verklig del som påverkar oss energimässigt, tankemässigt, känslomässigt och fysiskt. Vi kan ha delar av oss som är begränsade eller blockerade som behöver vår omsorg. Vi behöver därför möta vårt inre barn i olika situationer och relationer där vi kommer aktivera den del av oss som är sårad och obearbetad. När vi lär oss hantera situationerna och känslorna på ett mer balanserat sätt läker vi dessa delar. I den läkande processen behöver vi tillåta alla känslor och våga känna smärta. Ibland kan vi även uppleva känslor som vi inte förstår och som inte är direkt kopplade till en specifik händelse. Alla dessa emotioner behöver vi avkoda och tolka. Det finns inga genvägar. Att undvika svåra känslor ger oss inte inre frid utan kan med tiden skapa en bottenlös tomhet. Genom att medvetandegöra dessa känslor kan vi påbörja en läkningsprocess och samtidigt träna oss i att ge oss den omtanke och trygghet vi inte fick som barn.

Det sårade barnet söker ständigt vår uppmärksamhet och vill att vi ska ta oss tid, lyssna och förstå. Barnet visar oss den del som vi behöver läka för att bli den trygga individ som vi är ämnade att vara. Som vågar uttrycka sitt lekfulla, kreativa och autentiska jag. Men historien om det sårade barnet har relation med en karaktär som gör situationen komplicerad. I sin ensamhet skapade barnet en låtsasvän som fick namnet Egot, vilken tog på sig rollen att skydda det lilla barnet som inte visste bättre. Barnet uppfann Egot för att hantera situationer som var för svåra att klara av just då. Barnet skapade Egot för att skydda sig mot upplevelser av mer smärta.

Med kunskap om det sårade barnet och relationen till egot blir det lättare att förstå och känna medkänsla när vi arbetar med vår skuggsida som har en koppling till de djupa såren inom oss. Där ursprungssåret finns beskrivet i skapelseberättelsen. Händelsen när Adam och Eva kastades ut ur paradiset. Den symboliska berättelsen när vi kopplades bort från Gud och oss själva och den djupa skammen som följde. Istället för att vara ett med allt splittrade vi upp oss i ett medvetet och ett undermedvetet sinne och förlorade den naturliga kopplingen till hjärtat som förbinder oss med Källan och kärleken. Vi glömde bort vilka vi var och försökte skyla oss i vår nakenhet. Det är därför som vi behöver lyssna till det inre barnet. Påminna oss om att inte döma när det utmanar oss. Utan istället sätta oss ner tillsammans med det inre barnet med intentionen att vilja se och förstå. Det är då vi öppnar upp för djupgående läkning. För bakom egots strategier finns det sårade inre barnet som söker Dig. Som gör allt för att skydda sig och vill att du ska lindra smärtan som det bär på. Som aldrig slutar försöka nå dig och vågar riskera ännu ett avvisande i sin längtan efter Dig. Som bygger murar och skapar en skyddad låtsasvärld att leka i och som för stunden skyddar mot smärtan och skammen. En mur av sten som barnet med sina kritor färglägger och tålmodigt försöker visa dig bilden. I motivets enkla konturer avtecknar sig ett litet barn som skrattar och blir omfamnad av Dig. 

Text: Sandra Wikberg

Våra viktiga känslor

“I have seen the sea when it is storm and wild; when it is quiet and serene when it is dark and moody.

And in all these moods, I see myself.”

~ Martin Buxbaum

För att förstå oss själva behöver vi känna känslor. Utan emotionell medvetenhet saknar vi riktning i livet. Det är som att segla utan kompass där vår segelbåt planlöst får följa vinden och låter underströmmarnas krafter bestämma vår destination. Men om vi lär oss att tolka känslornas språk får vi värdefull information som hjälper oss att navigera livet i den riktning vi önskar - oavsett om det stormar eller vid stiltje.

Inom esoterisk kunskap utgör vatten tillsammans med eld, vind och jord ett av de fyra grundelementen. Vatten är ett feminint element som representerar våra känslor, flöde, rörelse och rening. Det kan också representera våra livsläxor, begär och karman, där karma står för det som vi behöver lära oss och få kunskap om. Vattnets element symboliserar själen, vår intuition och vårt inre känsloliv. Vattnets flöde och olika tillstånd får därför ofta beskriva känslorna och själens resa. Vi kan likna det vid vattendroppen som utgör en naturlig del av jordens och livets olika strömningar, som avdunstar, blir en del av molnen på himlen och som sedan i ett vilsamt regn faller och återförenar sig med havets djupa källa. Allt i ett evigt kretslopp. Vatten kan porla i harmoniska bäckar, ansluta sig till stora floder eller komma till uttryck som spegelblanka sjöar och stormiga hav. Vattnet kan också förorenas, sakna flöde och frysa till is. Med hjälp av alla vattnets nyanser kan vi lära oss att tolka våra känslor och vad de vill kommunicera till oss.

När vi arbetar med våra känslor behöver vi ha förståelse för fyra viktiga steg där vi lär oss att medvetandegöra, acceptera, hantera och transformera våra emotioner.

I det grundläggande steget medvetandegör vi känslan. Som ett resultat av den livsstil som följer med vårt moderna samhälle är vi ofta distraherade och befinner oss i huvudet. Mycket av vår tid går åt till att processa mängder av information som delas via våra digitala plattformar och sociala interaktioner. Vi fyller dygnets timmar och ger oss inte tid att ge våra känslor den uppmärksamhet de förtjänar. Känslor finns även lagrade i vårt undermedvetna sinne som omedvetet påverkar oss och får oss att agera på ett visst sätt i olika situationer. Om vi inte uppmärksammar våra känslor och beteenden kan vi inte heller förändra dem. Därför börjar arbetet med att uppmärksamma och tillkännage känslorna där vi ger dem en given plats i vårt medvetna sinne.

Det andra steget handlar om acceptans. Att vara sann med vad vi känner och upplever. Att vi relaterar till livet som det är och inte som vi önskar att det skulle vara. Det är okej att känna sig trött, irriterad, vilsen eller ledsen ibland. Det är kroppens naturliga språk att berätta för oss att något inte är i balans eller att vi går emot oss själva. Där en omedveten respons är att vi inte vill känna smärtan eftersom det skapar ett starkt obehag inom oss. Vi flyr därför och dövar våra känslor med olika distraktioner i ett futilt försök att komma undan dem. En oklok strategi i längden eftersom det vi förtrycker så småningom kommer att förtrycka oss. Vi blir slavar under våra obearbetade känslor och präglade beteenden. Förträngda känslor riskerar också att göra våra kroppar sjuka, påverka vårt välmående och utmana våra relationer. Så länge vi förnekar våra känslor kan vi inte heller transformera dem. Om vi förnekar eller gör motstånd stryper vi vår livsenergi. När vi accepterar alla känslor hjälper vi kroppen att hålla energin flödande.

Det tredje steget handlar om att hantera våra känslor. Att observera alla känslor utan att döma, fly, dämpa eller initialt försöka förändra dem. Om vi dömer känslor som bra eller dåliga skapar vi en konflikt inom oss själva. Vi har lärt oss att värdera ilska, avund, sorg och frustration som negativa känslor. Där vi premierar känslor av glädje, lust och lycka. Vi befinner oss då i ett dualistiskt förhållningssätt där vi dömer. Känslor är ett språk som vi behöver lära oss att avkoda, inte negligera eller förtrycka. De utmanande känslorna uppmärksammar oss på obalanser och fungerar som drivmedel för vår utveckling och expansion. Det som triggar eller inspirerar kommer att dra oss i en ny riktning som är gynnsam där vi befinner oss i vår utveckling. En falsk positivitet kan på motsatt sätt bidra till att vi undertrycker känslor som behöver läkas. Att eftersträva lycka som mål är att projicera vårt välmående in i framtiden, en förväntan som inte alltid kommer infrias utan riskerar att skapa mer disharmoni och stress. Våra tankar och känslor är inte vilka vi är utan endast verktyg för att förstå oss själva och världen. Betraktar vi varje känsla upptäcker vi också att den har sin motsats. Vår uppgift är att lära oss att navigera längs den polära skalan mellan dessa motsatser så vi sätter oss i balans där våra känslor inte gör tvära kast mellan hopp och förtvivlan utan istället eftersträvar en mer balanserad tillvaro

Ett omtänksamt förhållningssätt är att betrakta känslor som olika grader av energifrekvenser som inte ska värderas utan förstås. Ilska och skam vibrerar på lägre frekvenser medan tacksamhet och frid vibrerar på högre frekvenser. Att förneka låga känslor är att inte vara sann. Det är också att undanhålla viktig information från oss själva. Allt i universum handlar om energi och flöde. Där inget är statiskt utan i ständig växelverkan och transformation. Vi strävar intuitivt efter en djupare känsla av glädje och mening i livet som är ett medvetandetillstånd snarare än en känsla. Denna djupare förståelse är inte påverkbar av fluktuerande känslor utan tillåter alla tankar och emotioner få komma till uttryck.

Den fjärde fasen handlar om transformation. Att tillåta oss att känna våra känslor fullt ut. Förstå betydelsen av uttrycket ”feel to heal”. Den process som vi inte klarade av som barn. Förtryck eller undvikande av känslor motverkar läkning och liknas vid när vi knyter en näve. Vi tillåter inte känslorna flöda utan skapar spänning och motstånd. Om vi öppnar handflatan gör vi plats för nya upplevelser och energier att komma in. Bjud in känslan som vill komma till uttryck, känn in var du upplever den i kroppen, dess intensitet och styrka utan att döma eller vilja förändra den. Den börjar då transformera och kan ta dig djupare och avslöja fler underliggande känslor som rädsla, övergivenhet och skam. När vi inte gör motstånd kan vi observera hur känslor kommer och går och förstår att vi inte är våra känslor utan att vi är medvetandet bakom som upplever dem.

Vi gillar inte smärta och undviker därför ofta det som gör ont till varje pris. Men du behöver känna din smärta för att kunna förlika dig med den. Vi kan inte undgå denna fas som utgör själva läkningsprocessen. Det är här många går vilse och inte gör ansträngningen. Ofta på grund av rädsla. Vi håller hellre smärtan ifrån oss än beger oss ut i det okända där läkning och expansion äger rum. För att läka behöver vi ge utrymme för känslan som väcker obehag i oss utan att förändra den initialt. Låta den få komma till sitt fulla uttryck innan den löser upp sig och känslor av lugn och lättnad infinner sig. Känslan har då inte längre någon makt över oss eller triggar oss att agera i affekt.

Det är även viktigt att uppmärksamma hur vi talar om våra känslor. Istället för att säga ”jag är rädd” kan vi uttrycka ”jag upplever rädsla eller rädslan besöker mig”. Det hjälper oss att separera känslan från vårt sanna jag. Det gör det också lättare att släppa taget om den. Dina känslor är guider och genom att uppleva dem till fullo belyser du de delar av dig själv som söker helande och transformation.

Vi behöver även uppmärksamma känslor som återkommer i olika situationer. De kan avslöja djupare trauman och mönster som vi behöver arbeta med. Om vi låter utmanande känslor styra oss får vi svårt att manifestera det vi vill uppleva i livet. Motståndet eller fasthållandet av känslor med lägre energi skapar en blockering. Genom att lära oss att känna svåra känslor ökar vi istället vår motståndskraft och förmågan att hantera dem. Vi skapar flöde och tar oss snabbare igenom kriser eftersom vi renar systemet på tunga energier.

Hela vår kropp är ett sinnrikt energisystem. Där undantryckta känslor blir till stagnerad energi. Du behöver därför lära känna din kropp, hur och var känslorna känns för att kunna tolka dem och hjälpa dig själv i processen. Träna upp förmågan och känn in hur flöde respektive stagnation upplevs. Knyter det sig i magen eller hjärtat? Spänner du dina muskler, biter du ihop käkarna, drar upp axlarna, kryper du ihop, andas du ytligt eller häftigt? Vår kropp responderar ofta automatiskt och uppmärksammar när vi bör rikta vårt fokus inåt för att komma åt orsaken. För att underlätta läkningsprocessen kan vi hjälpa kroppen med olika andnings- och avslappningsövningar eller göra saker som får oss att skifta energi.

När vi har lärt oss hantera och transformera våra utmanande känslor kan vi träna oss i att välja medvetna tankar som genererar känslor med högre energi. Som lugnar och hjälper oss att se livet i ett större perspektiv. Att ta promenader, meditera, lyssna på musik, engagera oss i kreativt skapande eller hjälpa en medmänniska är metoder som sätter vår livsenergi i rörelse. Vi ska välja det som gör oss glada, inspirerar oss att vara kreativa och umgås med människor som fyller oss med energi. Det främjar läkning på många nivåer där vi skapar ett liv som är förenligt med vem vi är.

Sammanfattningsvis är emotionell medvetenhet grundläggande för vår utveckling. Känslor hjälper oss att förstå oss själva och vår omvärld och bidrar till att skapa stagnation eller flöde i livet. Vi ska därför inte hindra eller stressa livets naturliga rörelser utan lära oss att hantera våra känslor så vi möjliggör själsligt växande och eftersträvar harmonisk balans. 

Text: Sandra Wikberg

Den heliga vreden

"A feeling is no longer the same when it comes the second time. It dies through the awareness of its return.

We become tired and weary of our feelings when they come too often and last too long."

~ Pascal Mercier

Ilskan är en av de känslor vi vanligen förtrycker utan att vi alltid förstår vilka konsekvenserna blir på sikt. Därför behöver den få eget utrymme och förklaras för att även visa på dess transformerande förmåga. Vreden är en explosiv kraft som kan skapa förödelse, men samma kraft kan också ge oss styrka när vi behöver den som bäst och vill skapa förändring. I sagan gestaltas ibland det inre motståndet som den eldsprutande draken som beskyddar en skatt. En spännande symbolik eftersom det alltid finns en gåva för oss att upptäcka i livets utmaningar. Elden är en transformativ kraft som hjälper oss att agera i en riktning där vi verkar för något som är bättre för oss själva och mänskligheten. När vi vågar stå upp mot förtryck och orättvisor. Allt handlar om vår medvetenhet och hur vi använder vår inre eld. Därför behöver vi lära oss att skilja på sund ilska och ohälsosam ilska, den som tar över våra liv om vi inte lyssnar på vad känslan vill berätta för oss. Istället lagras den inom oss som ångan i en tryckkokare tills vi exploderar. Den kan också uttryckas som passiv aggression, bitterhet eller bidra till stor smärta och kroniska sjukdomar.

Många av oss har lärt oss att tysta jobbiga känslor. Kvinnor får inte vara arga och anpassar sig efter kulturella normer. För att skapa balans lär vi oss att meditera, tar ut oss i ett hårt träningspass eller försöker hitta metoder som lugnar vårt nervsystem. Det är sunt att mildra den värsta ilskan så vi kan hantera stressen och tänka klart. Men vi blir inte arga utan anledning. Kanske har dina gränser överträtts, kanske har du blivit utsatt för en orättvisa, inte blivit respekterad, känner frustration över klimatförändringar, krig etc. Den heliga vreden är en kraft som reagerar på det som kränker livet. Det som hindrar livsflödet och vår egen utveckling. Den heliga ilskan är inte destruktiv. Det är en kreativ kraft som vill agera för att släppa fram mer livskraft och värnar om livet. Därför är det är viktigt att våga vara öppen och nyfiken på alla våra delar. Vi ska inte göra oss av med ilskan utan verkligen lyssna vad känslan vill förmedla. Känslor är energi och energi är information.

Ilskan är en kraft som hjälper oss att skydda våra gränser från något eller någon som inkräktar och hotar vårt fysiska och psykiska välmående. När vi undertrycker hälsosam ilska undertrycker vi även vårt immunförsvar har läkaren och författaren Gabor Maté förklarat eftersom kropp och sinne inte är separerade utan utgör en helhet. Känslor och immunförsvar är delar av samma system. Han menar att immunförsvarets uppgift är att hålla borta det som är ohälsosamt och bjuda in allt det som vi mår bra av i våra liv.

Vreden kan uppmärksamma oss på potentiella faror och hjälpa oss att agera. Som en trängd björnhona instinktivt går till attack för att beskydda sina ungar kan vi använda den explosiva kraften till vad den vill. Beskydda livet. I Bibeln kan vi även läsa att Jesus reagerade med vrede och slängde ut månglarna ur templet. Han ansåg att handel och vinstintressen konkurrerade med den andliga missionen och använde därför styrkan i sin röst i ett högre syfte. Vi ska inte döma eller patologisera ilska och starka känslor utan lära oss att förstå vad de vill berätta för oss och hur vi använder oss av energin på ett kreativt sätt. Utveckla vår förståelse för alla känslor och se dem som resurser i den personliga och kollektiva medvetandeutvecklingen. Det är viktigt att jobba med oss själva, men lika viktigt att särskilja vad som inte handlar om oss som individer och det personliga. Vi har samhällsstrukturer som nästan gör det omöjligt att få ihop livspusslet eller leva miljömässigt hållbart till hundra procent. Då spelar det ingen roll hur mycket som vi jobbar med oss själva. Vi behöver göra något åt strukturerna eftersom vi inte lever i ett tryggt samhälle som hjälper oss att leva balanserat och meningsfullt. Bara i Sverige äter över en miljon människor antidepressiva medel. Obalanserna handlar om osunda samhällsstrukturer, ekonomiska intressen, polarisering, konflikter, ohälsosamma ideal, prestation och avsaknad av en trygg existentiell förankring. Vi behöver synliggöra alla dessa strukturer för att kunna förändra dem och skapa balans. Motstånden och polariteterna utgör därför en funktion som syftar till att väcka oss och driva denna utveckling framåt där elden inom oss kan sätta energin i rörelse.

Den som jobbar med olika former av energiarbete har kunskap om hur våra tankar, föreställningar och känslor påverkar vårt mående och vad vi skapar. Vi kan använda dessa som medvetna verktyg och bli till kraftfulla alkemister. Omedvetna tankar som ”jag borde inte känna så här, det är något fel på mig” gör oss till offer. Vi vänder då de tunga känslorna mot oss själva och går emot livet. Vi ska möta ilska och andra utmanande känslor med nyfikenhet och förståelse så vi inte ger bort vår kraft. Skapa något konstruktivt av dem. Känn därför in hur du mår, vad du längtar efter, hur du reagerar och vad som gör dig arg. Att lära sig säga nej är ett hälsosamt sätt att uttrycka ilska på. Alla tankar och känslor är potentiella frön inom oss – om vi låter dem gro kan de växa sig till de vackraste blommorna genom vår medvetna intention. Även svåra känslor som avund och bitterhet. Istället för att förtrycka dem kan vi undersöka vad de vill säga oss. Att sitta med känslan utan att agera på den är ett kraftfullt sätt att inte göda den sårade delen mer. Kanske finns en längtan som inte får komma till uttryck, något som du eller någon annan avfärdat som trivialt, men som skulle göra dig lyckligare och världen till en bättre plats att leva på. Med ljus, rätt jord och näring kan vi odla det vi vill se växa. Skuld kan sonas, men skam kan bara älskas bort. Det är i mötet mellan kropp och själ och när vi får bejaka oss som också himmelriket kan ta plats inom oss.

Livet är vår spegel. “Whatever is rejected from the self, appears in the world as an event” uttrycker psykoanalytikern Carl Jung klarsynt. Hur vi mår reflekteras i vår omvärld. Ilska som inte uttrycks dyker upp som konflikter, frustration, smärta, huvudvärk och kroniska sjukdomar. Genom att avvisa vår vrede skapar vi oavsiktligt omständigheter som tvingar oss att möta ilskan. Det är bara när vi konfronterar våra egna känslor som de förlorar sin destruktiva makt över oss. Vi kommer därför behöva möta oss själva om och om igen i olika skepnader under livets resa. Vi kan aldrig förtrycka delar av oss själva utan behöver integrera alla känslor och egenskaper för att uppnå självförverkligande.

Om jag i relation till denna förståelse skulle beskriva människor som jag uppfattar som medvetna och harmoniska är varken perfektion eller yttre framgång attribut som först kommer till mig. Istället ser jag personligheter som är tillåtande och inkluderande. De har inget behov av att definiera sig, men utstrålar en energi av ödmjuk auktoritet som bjuder in. De upplevs som autentiska, balanserade, vidsynta och har förmågan att gå bortom dömande. De tycks ha skapat ett inre rum där de tillåter alla delar av sig själva och låter dess motsatser samverka i ett balanserat samspel. Man förnekar inga aspekter utan uttrycker den skapande förmågan lika naturligt som man får vara upprörd och visa sin sårbarhet. Alla känslor och uttryck är tillåtna där inget är obetydligt eller för stort. De tycks ha integrerat det gudomliga och mänskliga i en harmonisk helhet.

Text: Sandra Wikberg