Att säga JA är att säga NEJ

Veckans insiktstext kommer att belysa konsten att säga JA till sig själv. När du säger JA till dig själv kan det, mer eller mindre, betyda att behöva säga NEJ till annat och andra. Hur då?

När jag var barn fick jag aldrig möjligheten att säga JA till mig själv. Det var min hårdhänte pappas lag och vilja som bestämde över mig. Barndomen var ett enda långt lidande. Glädjelösheten blev vardag, dag efter dag, månad efter månad, år efter år. Jag såg fram emot att bli vuxen och blev det när jag gjorde militärtjänsten, arton år gammal. Men uppväxtens tragiska barn fanns inom mig. Hur och vad kunde jag göra för att frigöra mig och börja leva mitt eget liv?

På allehanda sätt sökte jag en paradisisk värld, utan misär, lidande och emotionell smärta. Dryga fyrtio år senare, efter militärtjänsten, sitter jag här just nu - i paradiset - på norra Öland. Fåglarna kvittrar, solen strålar och vinden är vårlik. Med det vill jag säga att idag kan jag njuta utav livet. Men denna process, till ett helt liv, har tagit ett halvt liv att fullborda. Och med njuta menar jag att fullständigt vara i harmoni med min vilja, min egen livsmening och med människor runt omkring mig.

Jag säger JA till mig själv idag, var dag. JA till att låta dagen, till större delen, bestå av min livsuppgift som själavårdare. JA till att kommunicera med mina tre närmaste personer; min mamma, min hustru och inte minst ett JA till min dotter. Hur kunde livet bli så bra, att jag idag lever ett JA-sägande liv?

Brukar säga att vägen till paradiset går via helvetet. Med en mildare beskrivning kan sägas att ett välmående upplevs genom hård träning, i mitt fall andlig träning. Den andliga träningen inkluderar avskildhet, litteraturstudier, meditation, mental träning och bön för att nämna några ingredienser för att tillfredsställa mitt andliga behov.

Den andliga träningen är en form av personlig utveckling i existentiell hälsa.  När jag fullgör min livsuppgift, tar hand om mitt inre barn och lever i medvetenhet om meningen med mitt liv, säger jag JA till livet. Vad behöver jag då säga NEJ till? Det mesta, faktiskt.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
MOD att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.[1]

Sinnesrobönen ovan kan ge svar. Människan behöver utveckla sitt förstånd.

Våra sinnesförmögenheter kan då inte vara grumliga av diverse beroendebeteenden och missbruk av människans normala bruk. Att utveckla ett nyktert sinnelag tar tid. ”Allt har sin tid”, säger Predikaren.[2] Människans livstid består av olika livsutmaningar. Jag känner inte så få som, fortfarande i sin ålderdom, brottas med att förändra JA till NEJ, och NEJ till JA.

Vad är nyckeln som vrider om låset och öppnar dörren till ett liv i frihet? Om vi inte själva har en egen förmåga att vandra igenom frihetens dörr och släppa vår inre fånge lös, kan vi be om mod. Anonyma Alkoholisters Tolvstegsprogram har lösningen på de flesta beroenden och missbruk. Att inse sin egen maktlöshet och be Gud om hjälp är en mycket bra början. Precis som ett barn behöver en förälder för att växa upp, så kan en vuxen behöva personlig hjälp från en andlig kraft, större än den egna.

För att leva ett sant liv, och med sant menas ett självförverkligande liv, krävs mod att säga NEJ till det som tar vår tid, vår uppmärksamhet och vår egenvilja. Oavsett din egen ålder, handlar det om mod att uppfylla dina önskningar, förverkliga dina drömmar, medvetandegöra egna meningar och mål att uppnå. Hur blir en människa modig och själ(v)förverkligande?

Läs fortsättningen här

[1] Sinnesrobönen (längre variant) av Reinhold Niebuhr (1892-1971) amerikansk teolog och filosof:

 Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden. Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt, att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst. Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.

[2] Allt har sin tid,  det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred. (Predikaren, 3:1-8, ur Bibel 2000) 

Text: Fransisko Condró

Att säga NEJ kan vara att säga JA till dig själv

Tycker du det är svårt att sätta gränser? Att ha en känsla för andras behov är en fin egenskap som visar på medkänsla och en vilja att hjälpa. Men att ha en känsla för andras behov kan lätt övergå till ett behov av att vilja tillfredsställa andras behov. Modet att säga nej till att tillfredsställa andras behov är nödvändig för att värna om din egen utveckling.

Tänk dig en fågelunge som ramlat ur sitt bo. Din naturliga instinkt är att vilja lyfta upp fågeln för att hjälpa den. Med själ och hjärta bär du runt på det lilla livet och känner att du gör en god gärning. Fågeln känner sig omhändertagen, men tiden går och den lilla fågelungen lär sig aldrig att flyga för att du inte låter den försöka. Samtidigt börjar du känna dig begränsad för all din tid går åt att hjälpa någon annan. Tid som du skulle vilja använda till att göra andra saker för att må bra.

Många empatiska själar har en inneboende vilja att hjälpa andra. Men att älska villkorslöst handlar inte om att ge obegränsat. Det handlar om att ge på ett klokt sätt där vi behåller vår egen energi och tar ansvar för vår egen utveckling. Att ge obegränsat kan skapa en obalans om vi inte har förmågan att se i ett större perspektiv. ”The crazy cat lady phenomenon” är ett exempel där en välvillig dam tar hand om bygdens alla strökatter. Hennes intention är god, men hon har inte resurser att försörja dem alla vilket slutligen resulterar i att alla katter lever i misär. Den goda balansen handlar därför om att förstå hur vi hjälper på ett klokt sätt.

Om vi saknar förmågan att sätta gränser sviker vi oss själva genom att acceptera saker som går emot den vi är och det vi vill skapa. I förlängningen skadar det oss och vår personliga utveckling stannar av eller uteblir. Du gör därför klokt i att känna in var dina gränser går och tydliggöra dem genom att skriva ner dem. Sen sluter du ett avtal med dig själv att oavsett vad som händer så ska du hålla dina gränser. Om någon överträder dem behöver du träna dig i att markera och ta konsekvenserna. Det är du som lär andra hur du vill bli behandlad.

Dina gränser är vad som känns viktigt för dig även om det kanske inte känns viktigt för andra. Din gräns är en okränkbar gräns som du ska lyfta fram med vänlighet och tydlighet. Du sätter inte en gräns mot någon utan för dig själv för att behålla din egen inre balans. På så sätt kommer du att ge från en sann plats inom dig och där du inte känner dig förbrukad. Med övning kommer du med tiden lära dig konsten att ge, kompromissa och sätta gränser i ett ömsesidigt samspel där du aldrig kompromissar bort dig själv. Du skapar då medvetna relationer där båda parter tar ansvar för sina egna liv och utveckling.

Ge dig tid att upptäcka vad gränser innebär för dig och känn in vad som växer fram. Du kommer sannolikt med tiden förstå att en hälsosam gränsdragning hjälper dig att leva ditt liv i frihet där din empati om andra även omfattar omsorgen om dig själv.  

Text: Sandra Wikberg