Att säga JA är att säga NEJ, del 1 & 2

Veckans insiktstext kommer att belysa konsten att säga JA till sig själv. När du säger JA till dig själv kan det, mer eller mindre, betyda att behöva säga NEJ till annat och andra. Hur då?

När jag var barn fick jag aldrig möjligheten att säga JA till mig själv. Det var min hårdhänte pappas lag och vilja som bestämde över mig. Barndomen var ett enda långt lidande. Glädjelösheten blev vardag, dag efter dag, månad efter månad, år efter år. Jag såg fram emot att bli vuxen och blev det när jag gjorde militärtjänsten, arton år gammal. Men uppväxtens tragiska barn fanns inom mig. Hur och vad kunde jag göra för att frigöra mig och börja leva mitt eget liv?

På allehanda sätt sökte jag en paradisisk värld, utan misär, lidande och emotionell smärta. Dryga fyrtio år senare, efter militärtjänsten, sitter jag här just nu - i paradiset - på norra Öland. Fåglarna kvittrar, solen strålar och vinden är vårlik. Med det vill jag säga att idag kan jag njuta utav livet. Men denna process, till ett helt liv, har tagit ett halvt liv att fullborda. Och med njuta menar jag att fullständigt vara i harmoni med min vilja, min egen livsmening och med människor runt omkring mig.

Jag säger JA till mig själv idag, var dag. JA till att låta dagen, till större delen, bestå av min livsuppgift som själavårdare. JA till att kommunicera med mina tre närmaste personer; min mamma, min hustru och inte minst ett JA till min dotter. Hur kunde livet bli så bra, att jag idag lever ett JA-sägande liv?

Brukar säga att vägen till paradiset går via helvetet. Med en mildare beskrivning kan sägas att ett välmående upplevs genom hård träning, i mitt fall andlig träning. Den andliga träningen inkluderar avskildhet, litteraturstudier, meditation, mental träning och bön för att nämna några ingredienser för att tillfredsställa mitt andliga behov.

Den andliga träningen är en form av personlig utveckling i existentiell hälsa.  När jag fullgör min livsuppgift, tar hand om mitt inre barn och lever i medvetenhet om meningen med mitt liv, säger jag JA till livet. Vad behöver jag då säga NEJ till? Det mesta, faktiskt.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
MOD att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.[1]

Sinnesrobönen ovan kan ge svar. Människan behöver utveckla sitt förstånd.

Våra sinnesförmögenheter kan då inte vara grumliga av diverse beroendebeteenden och missbruk av människans normala bruk. Att utveckla ett nyktert sinnelag tar tid. ”Allt har sin tid”, säger Predikaren.[2] Människans livstid består av olika livsutmaningar. Jag känner inte så få som, fortfarande i sin ålderdom, brottas med att förändra JA till NEJ, och NEJ till JA.

Vad är nyckeln som vrider om låset och öppnar dörren till ett liv i frihet? Om vi inte själva har en egen förmåga att vandra igenom frihetens dörr och släppa vår inre fånge lös, kan vi be om mod. Anonyma Alkoholisters Tolvstegsprogram har lösningen på de flesta beroenden och missbruk. Att inse sin egen maktlöshet och be Gud om hjälp är en mycket bra början. Precis som ett barn behöver en förälder för att växa upp, så kan en vuxen behöva personlig hjälp från en andlig kraft, större än den egna.

För att leva ett sant liv, och med sant menas ett självförverkligande liv, krävs mod att säga NEJ till det som tar vår tid, vår uppmärksamhet och vår egenvilja. Oavsett din egen ålder, handlar det om mod att uppfylla dina önskningar, förverkliga dina drömmar, medvetandegöra egna meningar och mål att uppnå. Hur blir en människa modig och själ(v)förverkligande?

Genom att säga ett första JA och låta Gud bli en medvandrare till oss genom livet, får vi den kraft och den styrka, det mod som kan behövas för att göra en genomgripande moralisk introspektion av vårt liv. Vad har moral med mod att göra? Jag skulle vilja säga att moralen har med hela vårt liv att göra.

Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?

Eller vad kan en människa giva till lösen för sin själ?[3]

Att göra en modig självinventering av vår etik genom livet, där vi kan finna att det är omoralen som lett oss vilse på livets väg. Oavsett orsak till dessa omoraliska handlingar har de gett - i alla fall mig - problem, ibland av stora mått. Jag skulle vilja likställa omoral med ”synd”, som betyder att missa målet. Om nu målet är att säga JA till vårt liv, men våra handlingar säger NEJ, då har vi verkligen missat målet. Till slut kan dessa livsutmaningar, konsten att säga JA eller NEJ, gå förlorade. Vi far vilse i vår livsvandring. Människan glömmer att vandra med Gud, såsom det elfte steget i Tolvstegsprogrammet uppmanar till, nämligen att:

Vi sökte genom bön och meditation att förbättra vår medvetna kontakt med Gud, varvid vi endast bad om Guds vilja med oss och styrka att utföra den

Stegen däremellan, steg fem till tio, blir till ett handlingsprogram för ett frimodigt liv. Stegen ledsagas genom en andlig vägledare, själavårdare eller medmänniska i övrigt, som själv har frigjort sig från beroende och missbruk och lärt sig säga JA till livet och NEJ till allt som inte hör livet till. Denna tolvstegsform av andligt läkande uttrycks genom en ”trinitarisk själavård” bestående av dig själv som konfident, din ledsagare och Gud. För att kunna leva ett liv i frihet, genom att säga JA till sig själv, kan det behövas så kallade ”gottgörelser” av vårt omoraliska liv, när vi levde i ”synd” och förfelade våra livsmål, det vill säga, då vi sa NEJ till vårt eget heliga liv.

Efter detta trinitariska själavårdsstegande kan vi fortsätta, en dag i taget, att leva livet fullt ut. Det innebär att vi kontinuerligt fortsätter vår moraliska självrannsakan och genast erkänner och ber om ursäkt när vi hade fel. Att vara medveten om ”rätt eller fel” är enkelt. Fråga dig själv: Har jag sagt JA till mig själv idag? Om jag inte gjort det, så har ett JA blivit ett NEJ och vi kan behöva omförhandla dagens aktuella program och schema. Involverar detta andra, så be om ursäkt om du behöver göra ändringar i personliga åtaganden, som inte varit väl genomtänkta. En vanlig människa tar emot en ursäkt eller en omtänksam gottgörelse. Och när vi som ett resultat av vår andliga träning får ett andligt uppvaknande så kan vi föra budskapet vidare till alla de som ännu inte lärt sig att NEJ, det vill säga visa dem vägen till ett andligt JA till sig själv. Med Guds hjälp har ett JA blivit NEJ och Nej har blivit ett JA.

[1] Sinnesrobönen (längre variant) av Reinhold Niebuhr (1892-1971) amerikansk teolog och filosof:

 Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden. Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt, att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst. Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.

[2] Allt har sin tid,  det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred. (Predikaren, 3:1-8, ur Bibel 2000) 

[3] Matteus 16:26, Bibeln.

Text: Fransisko Condró

Livet är din vän

Vi finner mycket visdom i sagornas värld. Och visst älskar vi alla hjältens modiga äventyr i det okända. En upplevelse genom mörker och ljus där vi inte nöjer oss med att hjälten möter en utmaning utan helst vill se honom utkämpa flera strider. Ofta betraktar vi hjälten som huvudkaraktären, men utan en motståndare skulle hjälten förbli den vanliga bybon som skulle leva ett ganska lugnt och anspråkslöst liv. Ingen saga som skulle fånga vårt intresse och sannolikt inget liv vi själva skulle vilja leva. I längden skulle det bekväma och förutsägbara kännas oinspirerande och vi skulle gå miste om vår utvecklingspotential. Så om vi betraktar livet ur sagans perspektiv kan vi lättare förstå livsprocessen. Där liv handlar om utveckling och där mörker symboliserar vår egen okunskap och skugga.

När vi reflekterar över våra skuggsidor tänker vi ofta på egenskaper som är oattraktiva och inte vill kännas vid. Där vår skuggsida tvingar oss att konfronteras med saker inom oss som vi inte är så stolta över. Det behöver inte betyda att vi alltid är utåtagerande utan snarare lite oengagerade. Kanske tar vi inte hand om oss själva, är rädda för att uttrycka vår sanning eller skapa det liv som vi önskar. Men om vi inte tar hand om oss själva och varandra så kommer vi skapa vi en obalans.

En skuggsida är en defensiv försvarsmekanism för att skydda våra sår. Elaka ord och handlingar fungerar som ett försvar för att skydda såret. Det som förstör relationer är inte våra sår utan våra försvarsmekanismer. Där sår representerar händelser, ofta från vår barndom, där vi blivit svikna, lämnade, osynliggjorda eller illa behandlade på något sätt. Skuggan blir då vårt skydd mot det som vi inte har kunnat hantera och läka som barn. För att skydda oss stänger vi ner våra känslor eller förskjuter andra även i nutida relationer. En strategi som bara förstärker känslan av separation och skapar distans eftersom vi varken vågar komma oss själva eller andra nära.

Skuggan kan också uttryckas när vi går in i en offerroll, blir passivt aggressiva eller skämtar bort det som gör ont. Egot har många strategier för att försvara sina fästen. Vi skyddar oss mot såret för att undvika att uppleva smärtan igen. Men vi kan inte ljuga för oss själva och blunda för mörkret. Vi behöver lära oss att ha balans i allt, att vara verklighetsförankrade och ta ansvar för vårt eget jobb. Förnekelse av det mörka i andliga sammanhang är inte ett sant förhållningssätt utan vi behöver omfamna allt och välja den goda balansen. Vi kan därför inte gömma undan smärtsamma upplevelser. Det vi förtrycker kommer förr eller senare att förtrycka oss. Ofta genom en livskris. Där det kinesiska tecknet för fara eller kris också betyder möjlighet. Så istället för att sätta upp motstånd kan ett omtänksamt förhållningssätt vara att förstå att livet hjälper oss att möta utmaningarna likt hjälten i sagan.

En stor del av vår kommunikation sker idag via mejl, korta textmeddelanden och statusuppdateringar. Vi postar filtrerade bilder och uttrycker våra känslor med röda hjärtan och glada emojis. Allt i ett gränslöst flöde av uppdateringar där det sällan visas upp en balanserad helhet. Istället för att vara autentiska bygger vi lätt upp en persona kring vår personlighet och göder osunda beteenden som jämförande, dömande och en känsla av misslyckande om vi inte kan visa upp framgång. Det kan därför ge tillfällig lättnad att dela filtrerade bilder där vi skålar med bubbel i glasen. Behovet av bekräftelse och en vädjan om att få vara med i det lyckade gänget. Desto större rädsla vi har att se våra egna sår och brister, desto mer benägna kommer vi vara att vilja projicera en perfekt fasad. Om vi förnekar vår försvarsmekanism kommer vi också dölja den för oss själva. Allt läkningsarbete behöver därför börja med att vi medvetandegör våra känslor och förstår våra försvarsmekanismer. För att göra det behöver vi trygga oss själva med att inte behöva skydda oss. För när vi försvarar något håller det oss borta från livet och vår sanna essens.

Det gör ont när knoppar brister, uttrycker författaren Karin Boye vackert livets smärta. Den läkande processen innebär ofta någon grad av lidande. En själslig och känslomässig växtvärk för att vi ska bli till hela och integrerade människor. Såren behöver exponeras innan de kan läkas. I den processen behöver vi våga vara sårbara och komma nära. Omfamna vår mänsklighet och ta av oss våra masker. Ha modet att erkänna våra rädslor och undvika att gå in i dömande och projiceringar. För den verklighet vi dömer in andra i blir den verklighet vi själva hamnar i. Kommunikationen behöver vara öppen och inkännande. Om någon blir defensiv och inte vill lyssna finns risk för att vi tar ett steg tillbaka och blir kuvade. Vi vågar då inte lyfta det som behöver tas upp i ljuset för att läkas. En person som är mycket defensiv kommer hitta alla dina sår för att ta bort fokus från sina egna eller vice versa. Om vi blir triggade, behöver rättfärdiga oss, försvarar oss eller sätter upp motstånd finns ofta oförlösta trauman och känslor att jobba med. Med medvetenhet tar vi ansvar för vårt eget inre arbete och undviker att projicera på någon annan eller yttre omständigheter.

För att främja ett inre läkningsarbete ska vi välja medkänsla och förståelse. Både i den inre dialogen och med andra. Vilja mötas på ömsesidiga villkor. Berätta hur vi känner och vad vi upplever istället för att attackera. Uttrycka vad vi önskar och behöver. Känna oss trygga i att kunna vara oss själva och komma ihåg att vi alla vill bli accepterade för dem vi är. Om vi anser att vissa förtjänar kärlek men inte andra har vi villkorat kärleken och kommer själva inte uppleva villkorslös kärlek. Vi behöver förstå att vi skapar inifrån och ut och inte tvärtom. Du kan inte förändra någon annan du kan bara välja hur du vill bemöta. Välja vilken vän du vill vara. Om du vill hålla någon skyldig eller frigöra. Den yttre verkligheten kan inte ge dig något eftersom det är du som skapar din upplevelse och din omvärld.

Livet är din vän. Utmaningarna syftar till att du ska växa och bli den bästa versionen av dig själv. Ta fram hjälten i dig när livet utmanar och våga möta det som skrämmer och krymper dig. Du ska inte döma eller jämföra dig med någon annan utan förstå att vi alla har vår unika väg att gå i vår egen takt. Påminna oss om att vi alla befinner oss på samma resa. Att vi spelar olika roller som utmanare och stödjare i varandras liv för att skulptera fram ljuset och den sanna versionen inom oss.

Livsprocessen finns där för att hjälpa dig och utgör en viktig del i ditt självförverkligande. När du vill komma vidare i din utveckling tenderar livet att ta fram de knutar och osanningar som finns inom dig. Dina inre drakar och konflikter, det vill säga logik som inte går ihop, projiceras i din yttre verklighet med skräddarsydd rekvisita där du kan förlösa den förståelsen. Det är bara den förståelsen som vi vill åt. Livet är inte mer komplicerat än så. Men i processen möter vi rädslor och förlorar oss lätt i olika distraktioner som vi gör till prioriteringar istället för att jobba med det som skaver inombords. Svaret finns alltid inom oss. Vi kan finna kunskap i böcker och lyssna på kloka vägledare. Dessa kan inspirera oss eller visa i vilken riktning som är gynnsam att gå, men vi behöver själva göra valen och erfarenheterna för att komma åt svaret.

För mer inspiration; läs Sandras text: "Egots roll i personlig utveckling och självmedvetenhet". 

Text: Sandra Wikberg