SSRF

Självförverkligande

"Kunskap som självförverkligar"
Text: Sandra Wikberg
"Själ(v)förverkligandets vägar"
Text: Fransisko Condró
"Att dela en livsstil gör det lättare att dela ett liv..."
Text: Rosanna L. Antonsdotter
Arkivet
Upptäck vårt arkiv med med ännu mer inspiration till insikt
Veckans Insikt & Inspiration
Prenumerera kostnadsfritt på Veckans Insikt & Inspiration

Kunskap som självförverkligar

”Ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag vet.” En klarsynt tanke av Sokrates som känns ödmjuk och klok. En insikt jag själv erfarit när jag arbetat inom klinisk verksamhet med patienter och komplicerade diagnoser. Där jag snart insåg att vetenskapliga studier inte alltid hade entydiga svar eller kunde ge mig alla lösningar eftersom varje individ har sina egna förutsättningar. Ju mer jag läste på, desto fler frågor väcktes. Till slut kapitulerade jag och förenade mig med Sokrates tanke om hur lite jag egentligen vet. Att det klokaste jag kan göra är att lita till min förmåga, göra mitt bästa och låta livet visa mig vägen.

 

Aldrig har informationsflödet varit så stort sedan vi övergått till digitala plattformar och med ett knapptryck kan söka svar på våra frågor. Röster som vill övertyga oss om vilka politiska värderingar som är de rätta, vilken nyans som är trendigast på läppstiftet, vikten av att följa konfliktutvecklingen i världen, att se över våra pensionsplaceringar och inte glömma bort att klimatkompensera. Ett ständigt informationsprocessande som börjar med den första kunskapen vi får genom att betrakta våra föräldrar följt av undervisningen i skolan. Utbildning som formar oss enligt en given struktur. Kanske behöver vi fråga oss om den traditionella undervisningen och media premierar ämnen som får oss att utvecklas till självständiga, medvetna och välmående individer där själen får plats? Eller om vi präglas att tänka och agera i en riktning som kanske inte är gynnsam med hänsyn till hur vår omvärld och vi själva mår?

 

Så vilken kunskap behöver jag egentligen veta för att utvecklas, må bra och leva ett meningsfullt liv? Vad är min skyldighet att veta och kan jag bestämma över det själv? Reflektera gärna över vilken kunskap som är viktig för dig innan du läser resten av texten.

 

Låt oss skifta perspektiv där jag föreslår att den kunskap du på djupet söker är kopplad till ditt självförverkligande. Att du längs hela din livsresa söker efter kunskap som är kopplad till din livsväg i allt från utbildningar, intressen, platser, samt i möten med människor där du försöker känna in vilken väg som är din att gå. Det blir lättare att förstå Sokrates resonemang då. Att du är ett oändligt äventyr som måste levas för att förstås. Mysteriet om vad som är din sanna essens och varför du är här. Där du inser att ju mer du lär och upptäcker, desto mer finns att utforska. Du befinner dig på ett gränslöst äventyr som aldrig tar slut.

 

Kanske inspirerar Sokrates ord dig och undrar nyfiket vart denna text vill ta dig. Det är aldrig en slump att du dras till vissa saker, väljer att läsa en viss bok eller lyssnar till något som inspirerar dig. Kanske uppmärksammar du orden du redan tänkt i ett givet sammanhang eller i texten du just nu läser. Vi är mottagliga för kunskap som hör till vår inre livsväg. Kunskapen som vi söker blir manifesterad i vårt självmedvetande istället för att enbart existera i vårt undermedvetna. Du kan därför inte lära dig något utanför dig själv eftersom allt som du manifesterar in i ditt liv är relaterat till dig och din utveckling. Även det som utmanar men som är nödvändigt för din själsliga resa. Kunskap som utgör steg som leder dig i önskad riktning. Du kommer intuitivt välja bort det som inte känns rätt om du är sann mot dig själv eftersom du har förståelsen inom dig.

 

Känn in vad du längtar efter så du skapar i den riktning som är din. Sök efter det som utvecklar och får dig att känna dig levande. Var medveten om hur du präglas av traditioner eller låter andras förväntningar styra dina val om de inte resonerar med dig. Du ska vara sann i dina egna värderingar och inte låta dig influeras av kunskap som inte är bra för dig. Du kan bara påverkas av kunskap om det finns en mottaglighet i dig. Genom att vara medveten så mycket du förmår i ditt dagliga liv tränar du upp din förmåga att välja det som är rätt för dig. Var därför medveten om vad du följer i dina flöden och vem du ger din uppmärksamhet. Du formas av den kunskap du väljer och den påverkar din livsenergi. Se därför över om du investerar i negativa nyheter, streamar en serie av vana eller väljer något som utvecklar. Genom att vara uppmärksamma undviker vi att ta in något som inte resonerar med oss. Vi ska istället investera i det som får oss att växa där vi bejakar vårt naturliga jag. Knyta an till vår inspiration, entusiasm och vad vi naturligt dras till. Det är längs denna väg vi finner vårt livssyfte.

 

Vårt val av extern kunskap är relaterat till vad vi prioriterar. För att skilja på kunskap som är rätt för dig eller inte så är god kunskap något som påverkar oss djupare till skillnad från det som vi lätt glömmer bort och inte engagerar oss. Om vi väljer ämnen vi brinner för då transformerar kunskapen oss och leder oss till ett nytt meningsfullt steg i livet. Det vi är mottagliga för finns redan i vårt ”blueprint” - fröet inom oss som har potentialen att utvecklas till utslagen blomma. All kunskap som du inspireras av är inre potential som blir manifesterad när du väljer att göra aktiva val. Välj den kunskap som engagerar dig för det är den som är din livsväg och leder till ditt självförverkligande. Våga satsa, ha en ärlig intention och stå för valen du gör. Ditt självförverkligande handlar om din resa och kan bara göras genom din egen skaparkraft.

 

I sökandet efter den stora livsuppgiften är det lätt att gå i fällan och ignorera våra vardagliga liv.

Vi förstår inte att manifesteringen av oss själva är just vårt ”lilla liv”, som inte är så obetydligt som vi tror utan har relevans i ett större sammanhang. Genom att uppskatta alla små steg du gör i levandet av ditt liv så manifesteras även din livsuppgift. Den manifesteras inifrån och ut med din förståelse och intention. Det går inte att skapa från känslan av ett ”ointressant liv” och förvänta oss att vår livsuppgift dyker upp. Du behöver skapa den känslan i allt du gör just nu. Om du älskar att måla tavlor behöver du inte investera i de dyraste akrylfärgerna och dukarna, utan börja skissa på papperslappar om det är allt du har för tillfället. Jobba alltid därifrån du befinner dig med små handlingar i önskad riktning. Varje steg du tar i medveten riktning kommer öppna upp för det du önskar på samma sätt som kronbladen vecklar ut sig på lotusblomman.

 

Vår livsuppgift är inte alltid synonymt med ett specifikt yrke eller konstnärlig talang. Det kan vara olika egenskaper och färdigheter som du har. Kanske är du en engagerad förälder, har förmågan att få människor att känna sig sedda eller är expert på att medla eller skapa struktur. Din livsuppgift handlar om något där du får uttrycka din sanna essens och dina förmågor. Vara den du är och skapa på ditt eget vis. Så ta till vara på det ”lilla livet” som är manifestationen av dig. Ditt vardagliga liv som du kanske upplever som fantasilöst och enkelt. Det är i manifestationen genom din fysiska kropp och medvetande som du tar ner din livsuppgift.

 

För att underlätta denna utveckling träna dig i att vara närvarande i allt du företar dig. Gör alla händelser meningsfulla. Ge liv till dialogen även om du inte uppskattar sällskapet i stunden så tonar du in på en högre frekvens och får ett annat energiuttryck som du skapar med. Välj den naturliga vägen och inte den lättaste eller bekvämaste. Om du väljer sidospår kommer du inte känna samma tillfredsställelse. Kanske upplever du ett behov av att försvara dina val eller försöker intala dig att du är lycklig för att du inte vågar möta det som utmanar. För att utvecklas behöver du möta dina rädslor. När du formulerat frågan inom dig tar livsprocessen dig kortaste vägen till ditt förverkligande där du måste möta dina utmaningar. Det är den processen och kunskapen som slutligen gör dig fri och självförverkligad.


Text: Sandra Wikberg


Själ(v)förverkligandets vägar

Vad handlar självförverkligande om och på vilket sätt vill och kan du förverkliga dig själv? Hur du uppfattar dig själv genomsyrar din syn på förverkligandet i sig. Denna text behandlar själens själ(v)förverkligande genom den inkarnerade människan. Självförverkligande utgår här ifrån vårt högre jag, det ”jag” som är intimt förknippat med själen. Ditt högre jag, personligheten, självet, egot, jaget, själen och den inneboende människan innebär en mängd perspektiv på den du är. För att verkligen återkoppla självförverkligandet med vår innersta natur, är min intention att bottna i livets djupaste existens, den existens som gränsar till icke existens.

 

Den som mediterar kan förnimma vad detta existentiella gränsland är, landet mellan ingenmansland och alltings existens.

 

För att lära om varandet, om hur allting är, kan vi använda oss av ontologin, läran om just varandet. Ontologin försöker beskriva tingens och varandets natur och är betydelsefullt i bestämmandet och definitionen av egenskaper som ligger i alltets existens. En viktig uppgift för ontologin är att förstå vad existensen innebär genom fysisk existens, psykologisk existens, abstrakt existens och fenomenens existens. Det sistnämnda beskriver varseblivningens gränser. Längre bort än ”bortom alltet och intets existens” kanske vi inte kommer. Hur som helst så är det vid denna existentiella och transcendenta bortre gräns som själen manifesterar sig själv. Ett av själens uttryck är människan, du själv och jag själv med andra ord. Själen blir ett immanent själv, det vill säga en inomvärldslig individ och existerar i rumstidens dimensioner. Redan denna transformation innebär att själen förverkligar sig själv och det är på den nivån självförverkligandet uttrycks utan egentlig koppling till någon bestämd psykologi, filosofi eller religiös föreställning om människans existens.

 

Hur hör då själens och människans existens samman?

 

Inom större delen av den globala kristna trosgemenskapen är Jesus Kristus Gud. Guden blev människa. Det är egentligen ingen efterkristlig nyhet, då hinduismen under lång tid före kristendomen har trott på själavandring och själens inkarnation. Själen inkarnerar och blir kött. Om vi människor nu är skapade till Guds avbild, så är vi på någon nivå redan där lika Gud. Om Gud kan liknas vid solen, så är själarna solens strålar. På så sätt omfattas hela existensen av solens livgivande ljus. Allt är ljus och alla tillhör vi Gud genom att allt är ett.

 

Vad har då denna alltets enhet med självförverkligande att göra?

 

Det är lätt att tillhöra den högsta kastens existens när solen skiner. Men hur blir det när själen behöver vandra lidandets väg, Golgata, för att återförenas med Gud? När den gudomliga själen nedstiger till en lägre energinivå, avviker den från ljusets riktning och faller till synes mörkare dimensioner. Själen stiger ner till existensens källare, för att låta sig själv prövas i existensens hades och skärseld.

 

När mästaren, enligt de texter vi har tillgång till, överlämnade sin ande till Gud, lär han ha sagt: ”Det är fullbordat”. När människan har fullbordat sin livsgärning på jorden, blir själens människa upplyst och ett med Gud igen. Detta är själens och människans gemensamma självförverkligande. Själens människa kan för alltid lämna det jordiska livet och bli ett i Nirvana, med erfarenheter som låter Guds ljus stråla än klarare. Vi återföds då inte längre här på jorden, om vi nu inte gör det valet att finnas som avatarer, för att hjälpa mänskligheten på upplysningens väg, det som jag kallar den femfaldiga vägen. Avatar är ett begrepp inom hinduismen som på sanskrit ordagrant betyder ”härkomst” och är en inkarnation av en mäktig gudom på jorden. Den femfaldiga vägen är en modell jag skapat i en förståelse för människans och själens utveckling på jorden. Denna förståelse sker genom att uppfylla sin livsuppgift, glädjas över livsgåvan, hålla livsutmaningarna i schack, ta lärdom av själens kosmiska lektion och sist men inte minst –  redan nu få uppleva själens mänskliga belöning.

 

Du har säkert din egen tolkning av vad som menas med självförverkligande, själ och upplysning. Självklart har du också ditt eget synsätt av den högre kraften, självet och Gud. Jag ser det som själva meningen med själens inkarnation, att låta den inkarnerade människan få leva och uttrycka sig genom fri vilja. Den fria viljan är redskapet för självförverkligande. Men genom att den fria viljan kan gå emot Guds essens, avviker den fria viljan från Paradisets lustgårdar och prövar livet på egen hand. Detta får mig att tänka på liknelsen om den förlorade sonen:[1]


11 Vidare sade han (Jesus): "En man hade två söner. 12 Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem. 13 Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet.


14 När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd. 15 Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin[a]16 Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något.


17 Då kom han till besinning och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl! 18 Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19 Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare. 20 Och han stod upp och gick till sin far.

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom. 21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. 23 Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira,24 för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. 25 Men hans äldre son var ute på fälten. När han nu kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26 Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27 Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat gödkalven eftersom han fått honom välbehållen tillbaka.


28 Då blev han arg och ville inte gå in. Hans far kom ut och försökte övertala honom, 29 men han svarade sin far: Här har jag slavat för dig alla dessa år och aldrig gått emot ditt ord, och mig har du aldrig gett ens en killing så att jag kunde fira med mina vänner. 30 Men när han där kommer hem, din son som har festat upp din förmögenhet tillsammans med horor, då har du slaktat gödkalven för honom! 31 Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32 Men nu måste vi fira och glädja oss, för din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."

 

Denna liknelse ovan beskriver den fria viljans förvillande omvägar, alltifrån begärets liderliga förlustelser till ånger, bot och bättring. Jesus berättar fler liknelser i evangeliekapitlets kontext - om det förlorade fåret, förlorade myntet och den ohederlige förvaltaren - så att vi människor ska kunna känna igen oss själva, men också ha förståelse för våra medmänniskor som snavar, felar och faller. I sammanhanget berättar Jesus att det blir stor glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig. Omvändelsens väg är en väg tillbaka till vårt hem.


Bland de godhjärtade blir det alltid en glädje över människor som ändrar sinne. Att synda, som är att fela, är även det en omvändelseväg till självförverkligande. Därför faller det på sin orimlighet att själen endast skulle få ett enda mänskligt liv på sig för att leva den högsta kasten, det vill säga i ett upplyst tillstånd. Själens självförverkligande är som ett pärlhalsband. Det behövs flera pärlor för att skapa ett halsband. Själens segerkrans består av otaliga mänskliga livspärlor för att fullkomna själens självförverkligande. Det är därför vi människor verkar dras till självförverkligande genom andlig träning. Den andliga träningen blir pärlhalsbandets röda tråd, som sammanbinder segerkransens band.


Självförverkligande handlar om insikt, fullbordan och själ(v)utveckling. Utifrån filosofisk eller psykologisk teori handlar självförverkligande om naturgivna möjligheter att som organism bli en välfungerande helhet. Varje enskild varelse strävar efter att förverkliga sina inneboende möjligheter, antingen i enlighet med människans allmänmänskliga och individuella natur, men också genom biologisk utveckling. Självförverkligandet kan då ske som en naturgiven organisk process eller genom meningsfulla sysselsättningar och uppgifter. Självförverkligandet kan också ske som en frigörelse av det specifikt individuella hos varje människa. Självförverkligande i att uppgå i ett högre själv är centralt i indisk filosofi och det synsätt jag själ(v) delar. Hur ställer du dig själ(v) till synen på självförverkligande? Är vi människor och naturen en integrerad helhet? Kan vi förverkliga oss själva genom att leva i harmoni med omvärlden, genom ett så kallat ekologiskt själv?


Självförverkligandet handlar om hur och på vilket sätt du vill och kan förverkliga dig själv? Frågan är då: Vem är du? Kropp, själ eller ande? Individ eller kollektiv? Immanent eller transcendent? Hur du uppfattar livet, universum och dig själv genomsyrar din syn på förverkligandet i sig.

För egen del har jag blivit medveten om mitt eget självförverkligande genom meditation. Efter att ha praktiserat meditation i nästan fyra decennier har jag utvecklat en meditationsteknik jag kallar Existentiell Meditation (EM). EM är en blandning av olika meditationstekniker, bland annat Transcendental Meditation (TM) och Primordial Sound Meditation. Sistnämnda är en teknik jag lärde mig i slutet av 1990-talet av Deepak Chopra i Oxford, England. Därmed avslutar jag med att säga att meditation kan vara kungsvägen till att bli medveten om sitt unika själ(v)förverkligande. Den som mediterar kan förnimma detta genom ett varande i existensens gränsland, landet mellan ingenmansland och alltings existens, mellan det transcendenta och immanenta. 


[1] Lukasevangeliet 15:11-32, SFB.


Text: Fransisko Condró


Att dela en livsstil gör det lättare att dela ett liv på den självförverkligande vägen

Att ha självförverkligande (att vilja förverkliga sig själv) som mål i livet är mer än livsstil (ett sätt att leva) än något du gör enbart på din fritid.


Den självförverkligande vägen är inte svår, men den är väldigt annorlunda.


Det handlar inte så mycket om hur du använder din lediga tid, utan mer om hur du använder ditt liv och vem du väljer att dela det livet med för att kunna hjälpa varandra nå det självförverkligande målet.


Sökandet efter att förverkliga sig själv tvingar ofta människor att betrakta sitt liv ur ett totalt annorlunda perspektiv. Det kan utåt sett tyckas vara en liten perspektivskillnad, men den har stora följder. De som inrättar sitt liv efter att förverkliga sig själv vill leva ett annorlunda liv, och inte alla förmår att förstå vad det innebär. De vill leva ett själscentrerat liv med kärlek som främsta drivkraft framåt. Vi kan alla ha olika yttre mål i livet, men vi vill alla uppleva samma sak: ett liv fyllt av glädje, lycka, självförverkligande, inre syfte och högre mening. Skillnaden är att vi alla söker detta på olika sätt. De som vill förverkliga sig själv söker inte efter att förverkliga detta genom yttre ting, andra människor, platser eller yttre upplevelser och situationer. Utan de som vill förverkliga sig själv vill göra det enbart från själens perspektiv genom att medvetet utveckla sina egna själsegenskaper och leva efter själens ledning. Detta innebär att prioritera sin tid på ett annat sätt och lägga sitt fokus och sin energi och koncentration på annorlunda ”saker”. Inte för att man måste, utan för att man vill.


Vad är då rätt eller fel, gott eller ont på den självförverkligande vägen?


Frågan om rätt eller fel, gott eller ont, är alltid relativ. Det som är rätt för en mindre utvecklad själ skulle kunna vara helt fel för den mer upplysta själen. Det vi i vår nuvarande andliga utvecklingsnivå kanske uppfattar som en god egenskap kan vara helt malplacerad och därför fel hos den som befinner sig på en högre andlig utvecklingsnivå. Det vi kallar fel eller ont har i själva verket med sammanhanget att göra, och är därför relativt. Andlig mognad tar sin tid. Processen är personlig och följer sin egen väg. Den resan är sällan rak eller enkel.


När vi utvidgar vår medvetenhet och fördjupar vår andliga förståelse förändras även våra valmöjligheter. Vi får tillgång till andra val med högre kvalitet, eftersom vi själva förändras.


Det finns två ”misstag” (erfarenheter att lära av) en människa kan begå på sin väg till att förverkliga sig själv. Det första är att inte ge akt på och lyda själens vägledning. Det andra är att göra sådant som strider mot helheten. Därför får vi aldrig döma andra. Det som är rätt för den ene kan nämligen vara helt fel för den andre. Allt beror på sammanhanget kring situationen och den enskilde individens andliga utvecklingsnivå.


På grund av det kan vi vara helt övertygade om att vilken vår andliga utvecklingsnivå än är just nu, hög som låg, så innehåller den just de lärdomar och erfarenheter som vi bäst behöver på vår nuvarande utvecklingsnivå för att vi ska komma vidare i vår självkännedom, personliga utveckling, andliga förståelse och mänskliga växande. Vi konfronteras endast med sådana livssituationer som är mest utvecklande för oss. När vi känner till själens syfte och underordnar oss dess vilja befrias vi ansträngningslöst från det som håller oss tillbaka och blir då fria att gå vidare i vår utvecklingsprocess i mer positiv anda. Först då kan vi påbörja vandringen till vårt eget självförverkligande liv. Innan dess handlar vårt liv uteslutande om att befria oss själva från det som hindrar oss från att uppnå självförverkligande.


Vi behöver utveckla vår självständighet och obundenhet till det yttersta, lära oss att inte förlita oss på något annat än vår egen själs vägledning, bära vår frihet i våra egna händer och aktivt delta i livet så att vi lär oss så mycket som möjligt. Precis som vi vill ha vår frihet måste vi också kunna ge alla andra sin frihet.


Vi kan inte förvänta oss någonting av andra, utan tvärtom göra allt vi kan för att hjälpa dem vidare när de har det svårt. Varje människa vi möter i livet är nämligen en medvandrare på livets väg. De kan vara mer eller mindre andligt utvecklade än vi, men vi är ändå alla en del av helheten och därmed del i ett större sammanhang som är på gemensam resa mot samma slutmål. Utvecklingen av kärlek, genom att öka vår förmåga att älska, gör oss medvetna om alltings samhörighet och att vi alla är delar av en enda stor skapelse. Det enda sättet att visa att man tror på kärleken är att älska. Resten är bara tomma ord och möjligtvis goda tankar och intentioner.


En fast beslutsamhet att vara lycklig kommer att vara till stor hjälp på vägen att förverkliga dig själv. Beslutsamhet kommer från en stark vilja. Envishet kommer från en stark ovilja. Vänta inte på att omständigheterna kring dig ska förändras genom att felaktigt tänka att det är i dem som problemet ligger. Gör inte din brist på lycka till en kronisk ovana som plågar dig själv och din omgivning.


Om du är lycklig är det till välsignelse för dig själv och andra. Äger du lycka äger du allt. Att vara lycklig är ett val när du kommit så långt att du villigt vill vandra vägen till att förverkliga dig själv. Frigör den kraft du redan besitter för konstruktiva ändamål och du kommer att få mer kraft. Gå framåt på din väg med orubblig beslutsamhet och använd alla de själsliga egenskaper som är utmärkande för framgång och du kommer att kunna agera kreativt i vilket verksamhetsfält som helst.


Att skapa något stort börjar alltid i det lilla och enkla. Varje storslagen idé startar alltid inom en enskild människa.


Om du har orkat läsa så här långt och om det har varit begripligt för dig? Då finns det ett viktigt budskap till just DIG:


DU har en idé i ditt inre som väntar på din tillåtelse att få uttrycka sig i det yttre. Du vet precis vilken det är och vad det handlar om. Det är en bra idé! Ta steget nu och våga ha modet till att skapa något storslaget. Du kommer garanterat att lyckas eftersom din idé är inspirerad av det gudomliga.

Text: Rosanna L. Antonsdotter


unsplash