SSRF

TEMA: Morallära


Själavårdens moraliska väg till existentiell hälsa


En serie i fem delar


Text: Fransisko Condró

Själavårdens moraliska väg till existentiell hälsa

-del 1 av 5-

Moralfilosofi

När jag nu vid nyligen fyllda sextio år, sitter och författar ”morallära” för mina blivande studenter i existensionomi och existentiell beroendeterapi, är det ett lämpligt läge att själv blottlägga min egen syn på moral och dess värde. Börjar med att citera en del av en text, gällande 1700-talsfilosofen Immanuel Kant,[1] jag håller på att författa:


"Kant formulerade principen om sedernas grundläggande metafysik i sitt moralfilosofiska verk "Grundläggning av sedernas metafysik". Kants slutsats i detta verk är att det enda obetingat goda är den goda viljan, oaktat sina handlingars "materiella" konsekvenser. Det kategoriska imperativet, en del av den kantianska filosofin, är ett moraliskt påbud som formulerades och identifierades för att ange moralens högsta princip. Detta kategoriska imperativ är mycket likt Jesu ord i Bibeln, där han sammanfattade hela skriftens budskap i det så kallade ”dubbla kärleksbudet” att ”älska din Gud och din nästa som dig själv”. I Jesu ord finns den gyllene regeln att behandla andra som dig själv. Människan enligt det kategoriska imperativet bör handla på ett sätt som hon också vill att andra ska agera. Det kategoriska imperativet formulerades också så att varje människa inte ska behandla andra för sitt eget syfte, utan med tanke på deras eget väl."


Kant menade att allt som en människa kan förnimmas kan erfaras, medan vad som finns bortom vår upplevelse av världen har vi ingen möjlighet att veta. Detta betyder, enligt Kant, att vi aldrig kommer att kunna nå kunskap om exempelvis Guds existens. Enligt Kant är det som finns bortom, ”kunskapstro”. Allt sedan Kants tid har det bland filosofer varit så gott som allmänt accepterat att vissa frågor ligger bortom vad människan teoretiskt kan ha kunskap om. Kant argumenterar för en grundläggande a priori för moralen. Personligen lade jag sökandet efter kunskap om Gud på hyllan, när jag erfor en förnyad förståelse av tolvstegsprogrammets elfte steg:


"Vi sökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud – sådan vi uppfattade honom – varvid vi endast bad om insikt om hans vilja med oss och styrka att utföra den."


Kallad till själavårdare


Min medvetenhet om vikten av moral kom både före och efter min upplysning av mitt kall, jag fick en strålande sensommarmorgon 2015. Jag blev kallad till själavårdare. Själavården i sig är ett mycket brett ämne. Genom den andliga vården och den existentiella hälsans hälso- och sjukvård blev mitt uppdrag som själavårdare tydligare. Som en del av denna process hjälpte mig det elfte stegets innehåll, att jag sökte- genom bön och meditation - fördjupa min kontakt med Gud, där jag endast bad om förståelse om Guds vilja med mig och kraft att utföra den. Jag kunde därmed  släppa en tung börda från mina axlar, att försöka förstå och söka Gud. Nu räckte det med att Gud förstod mig, och hade redan sökt upp mig. Jag var i kontakt med Gud oavsett mina tankar, handlingar och känslor. Gudskontakten är medfödd, eftersom vi människor är en del av Gud.



Moral vs. Dysfunktion


Vadan då detta blottläggande av moralen? Tidigt i livet, redan som tioåring, blev jag medveten om vikten och betydelsen av att handla rätt. Detta rätta försökte jag förstå genom att bli medveten om det orätta. Mitt samvete visade mig vägen till det jag ansåg rätt eller fel, men ändå har jag behövt brottas med ”omoraliska handlingar”. Även om mitt liv varit händelserikt och jag fått uppleva glimtar av lycka och glädje, så har livet varit tungt. Det tunga, kan jag nu se i backspegeln, har handlat om mina dysfunktioner. En fråga vi kan ställa oss är om en människas mentala och emotionella dysfunktioner har något med moral att göra?


Kognitiv dysfunktion är en försvagad eller skadad mental eller intellektuell funktion. Olika psykiska störningar kan yttra sig i kroppsliga problem som regleras av våra organ och av det autonoma nervsystemet. Neurokognitiva funktionsnedsättningar är sjukdomar och hjärnskador som kan uppstå till följd av missbruk och andra skador, men som i många fall kan vara behandlingsbara. Min slutledning innebär att moral inte har med kognitiva dysfunktioner att göra. Frågan jag själv ändå behöver ställa mig är om mina missbruk och beroenden kan ha skadat mig själv och andra? Visst är det så. Här väljer jag att fokusera på alkoholism, det vill säga alkoholberoende, eller alkoholbrukssyndrom. Alkoholismen har satt spår mentalt, emotionellt, själsligt och fysiskt.


Läs del 2


[1] Den tyske filosofen Immanuel Kant (1724-1804) filosoferar över verkligheten som vi uppfattar den. Kant gör en indelning mellan kunskap a priori och a posteriori. Kunskap a priori blir den kunskap vi har före erfarenheten, till exempel matematisk kunskap, som är oberoende av erfarenheten, det vill säga absolut kunskap. A priori är ett uttryck för att beskriva kunskapssanningar som inte är beroende av våra sinnesintryck. Kunskapa posteriori, blir den kunskap som verifieras av erfarenheten, vi blir efterkloka. A posteriori är människans kunskap som vi får genom att använda våra sinnen, genom studier i teorin och handling i praktiken. All uppfattning uppfattar människan genom hennes fem sinnen, hjärna och centrala nervsystem. Allt som människans kunskapsorgan kan förnimma kan därför erfaras, medan vad som finns bortom vår upplevelse av världen har vi ingen möjlighet att veta.


Text: Fransisko Condró


Själavårdens moraliska väg till existentiell hälsa

-del 2 av 5-


Läs del 1

Ett tolvstegsprogram till existentiell hälsa

Det jag skriver har med mina egna erfarenheter att göra. Att vara en aktiv alkoholist minimerar den personliga och andliga utvecklingen, skadar mina nära och kära och kan ofta göra människan kriminell, exempelvis rattfylleri, som är ett trafikbrott. En alkoholist kan inte dricka alkohol och för det behövs hjälp. Den största hjälpen har för mig varit medlemskap i Anonyma Alkoholister. Deras tolvstegsprogram ser jag som en hjälp från ovan, när ingen annan hjälp finns för den kroniske alkoholisten. Återigen, så är det mina upplevelser och min unika väg som erfar detta. För andra alkoholister kan det finnas andra vägar till ett meningsfullt och nyktert liv. Återigen till moralen.


Om jag nu inte varit moraliskt ansvarig för mina dysfunktioner och sjukdomar, så blir jag det under mitt tillfrisknande. Hur då? Och vad har själavårdens moraliska väg till existentiell hälsa med människans missbruk, beroenden och övriga psykiska störningar och funktionshinder att göra?


Begär- och lidandecykeln


Som ett led i mitt moraliska ansvar tar jag sjukdomen alkoholism på allvar. Jag visar detta genom att arbeta i tolvstegsprogrammet, meditera, be och studera andliga texter. Det skulle i mitt fall kunna sägas att utvecklingen av alkoholismen visat sig som symptom på underliggande mentala och psykiska störningar, vilket jag sökt och försökt arbeta med under hela mitt liv. Det moraliska arbetet har då varit att dels söka hela och läka mina förvrängda behov, som blivit till begär och som i sin tur lett till att jag hamnat från den funktionella behovs-och tillfredsställande livshjulet till det dysfunktionella och skeva livshjulet som jag kallar begär-och lidandecykeln. Begär leder till lidande och lidande i sin tur leder vidare till begär. I mina aktiva dysfunktioner och sjukdomar har det varit ”lätt” att självmedicinera. Alkohol, sex och droger är typiska ”tillfälliga ångestdämpande beteendemönster”. Självmedicinering är inte bra. Det leder till psykosocial ohälsa, ekonomiskt förfall och problematiska relationer, inte minst med en själv. Det leder helt enkelt till ett enormt lidande för missbrukaren och personer i ens omgivning.



En gudomlig hjälp


Psykologisk terapi och läkemedelsbehandling inom hälso- och sjukvården har hjälpt mig, mentalt och emotionellt. Andlighet, teologiska och religionsvetenskapliga studier har tillsammans med ett aktivt medlemskap hos Anonyma Alkoholister hjälpt mig själsligt. Kontentan av detta utlägg om missbruk, beroenden och övriga psykosociala störningar har inneburit ett moraliskt förfall till fara för mig själv och andra. Med livet som insats kan jag med sorg betrakta mitt liv i backspegeln. Men när patienten blir så sjuk att ingen hjälp mer finns, så kan det med en gudomlig hjälp finnas lösningar för den lidande människan.


"Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 

Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare."


Dessa Jesuscitat från Bibelns Nya testamente, träffar moralens samvete mitt i prick. Hur då? Kontexten i citatet berättar att mästaren Jesus tycktes, för de judiska ledarna, en hädare som kunde förlåta synder. För vem kan förlåta synder förutom Gud, tänkte ledarna? Mästarens svar till dessa judiska ledare var att han genom handling botade ”syndare”. Vad kan menas med det? Synd betyder ordagrant att ”missa målet”. Målet för judarna var att leva efter Mose lag, den mosaiska rätten, vars normer framgår av Gamla Testamentet. Den mosaiska lagen bestod till stor del av morallagen eller dekalogen (de tio budorden). Kristna lever inte i sig efter laganordningen, utan efter ett nytt kärleksförbund. Under många århundranden hade den mosaiska lagens olika tillämpningar blivit en börda för det judiska folket. Mästaren kom alltså för att befria dessa ”syndare” genom att visa gudomlig nåd och ovillkorlig kärlek. Jesus vände sig till de fattiga, hungrande, gråtande, skam- och skuldfyllda.


På samma sätt kan kärlekens väsen, för Gud är kärlek, hela, läka och bota” syndare", de som i samhället idag kan liknas vid de förtappade på Jesu tid. Denna religiösa utvikning innehåller grundelement som är tillämpliga utan religiösa förtecken. Det är så jag ser det, även om viss religiös och filosofisk skolning både kan hjälpa och stjälpa ”syndare” till ett tillfrisknande liv. Så har det varit för mig. Genom decennier av brottning mellan moral och omoral, mellan ljus och mörker, begär och behov har jag nu lugnt kunna sätta mig i båten på väg över en stilla ocean. Livet levs inte idag på ”Gröna Lund” eller den snabba kommersialismens materialistiska autostrador. Vad vill jag säga med det? Jo, att idag kan jag välja ett lugnt liv med en meningsfull tillvaro. Hur kunde det bli så bra?


Läs del 3


Text: Fransisko Condró


Själavårdens moraliska väg till existentiell hälsa

-del 3 av 5-


Läs del 1

Läs del 2

Från alkoholist till moralist

Både begreppet alkoholist och moraliskt kan låta nedsättande. Alkoholismen har jag vidrört vid tidigare och bekänt mig vara. Moralism är som begrepp applicerat på något nedsättande med beskyllningar att moralister är renhetsivrare, precis som de judiska ledarna var på Jesu tid. Men den moralism jag vill förkunna här handlar om en filosofisk strömning som betonar frågor om rätt gentemot orätt och att mitt mänskliga handlande bör vara i samklang med moraliska principer. Inom teologi kan det handla om att vinna ett gott förhållande till Gud. Moralismens omfattning har gått i vågor under historiens gång. Den moralism jag vill föreslå är den väg alkoholisten kan vandra genom de tolv stegen. Genom dessa steg integrerar jag det som jag kommit att kalla ”själavårdsstegen”.


Anonyma Alkoholisters tolvstegsprogram är i grunden själavård för den ”syndare” eller maktlöse som är utan hopp och vars liv blivit ohanterligt. För denne hopplöse betyder det att inse min maktlöshet att själv kunna lösa mina problem. Livet är innan tolvstegsvandringen för svårt och betungande. Avfartsvägarnas ångestdämpande beteenden har inte längre någon verkan. Det enda som tycks återstå är färden mot ”dårhus eller bårhus”. Så illa har det varit för oss beroendesjuka som lidit av psykisk ohälsa, mentala besattheter och känslomässiga störningar.


Vad stod då hoppet till? Jo, till en kraft större än min egen. En högre makt som kunde befria mig från beroendets slaveri och som kunde återge mig mitt eget liv. Jesu liv återspeglade denna högre makt, som var judarnas egen Gud, den allsmäktige JHWH.1 Frågan om hur Jesus kunde bota, så var svaret genom att han fick den kraften genom Gud, eftersom han och Gud var ett. Varje människa kan bli ett med Gud. Religionens vägar till Gud är flera, men Gud är ett. Jag själv har mitt unika sätt att möta Gud och det har Anonyma Alkoholisters tolvstegsprogram tagit vara på.


Det tredje steget i Anonyma Alkoholisters tolvstegsprogram föreslår att lösning på våra problem med beroendet (synden) handlar om ett hjärtligt beslut, oavsett omständigheterna, att överlämna oss själva helt och fullt till Guds omsorg. Vi vandrar i tro, ett steg och en dag i taget.


”Syndens omoral”

Anonyma Alkoholisters Tolvstegsprogram är ett förslag för tillfriskande från missbruk och beroende. Tillfrisknandet börjar i det fjärde steget som beskriver hur den lidande kan göra, nämligen att göra en moralisk inventering av sig själv eller en orädd självrannsakan utifrån moraliska defekter. Redan här kan omoral och ”synd” ses som synonyma företeelser. En människa behöver inte förstå varför hon är sjuk och dysfunktionell. Inte ens hälso- och sjukvården kan veta alla orsaker till detta, men det viktiga är att det finns en väg, en lösning på väg till ett andligt uppvaknande om vår egen personliga moraliska mognad och relation till Gud, den högre kraften. I det femte steget kan vi få avlösning för våra karaktärsdefekter (synder), genom att frimodigt erkänna, inför Gud och en annan människa ”den exakta innebörden av våra fel”.


Kom ihåg att all text är tolkning. Så det jag skriver är en tolkning av dessa tolv steg. Min tolkning baseras på att människan är unik, Guden är En och vägen till ett nyktert och moraliskt liv går genom en tro på en andlig kraft. Det innebär med Anonyma Alkoholisters goda minne att det är upp till varje lidande, maktlös och hopplös individ att själv tolka uppfattningen av den andliga kraftens gudom. Det viktiga är att jag öppnar mitt hjärta för godheten och kärleken. För Gud är kärlek. Kärleken är gudomlig och det är genom kärlekens nåd jag vinner befrielse.


Styrkan i tolvstegsprogrammet är att det är en väg alla kan vandra oavsett politisk idé, religiös övertygelse, filosofisk uppfattning eller annan människoburen tankekonstruktion om världens och människans beskaffenhet. En moralisk introspektion leder till det femte stegets befrielse av våra synder genom att vi, i det sjätte steget ber nådens och kärlekens Gud avlägsna synden eller ”karaktärsdefekten”. Vad är och innebär denna karaktärsdefekt, egentligen? Min uppfattning är att karaktärsdefekt är lika med dysfunktionella egenskaper, lika med synd.


[1] JHWH är en benämning på de fyra bokstäverna יהוה och betecknar namnet på Israels Gud, den gudom som tillbeds inom judendom och kristendom.


Fortsättning följer...


Text: Fransisko Condró


unsplash