Meningen med livet & din inre kallelse och livsuppgift

Meningen med livet behöver inte definieras eftersom det inte är ett objekt som går att finna. Att hitta meningen med livet är ingen plats du ska ta dig till. Meningen med livet går inte heller att kategoriseras eftersom meningen med livet är ett tillstånd, ett själstillstånd som konstant står under en ständig utvecklingsprocess.

Att se en mening med livet är ett val vi behöver göra varje dag, varje minut, varje ögonblick tills det blir en del av vår identitet. Att varje dag medvetet välja att se en högre mening i tillvaron är en attityd vars muskel man kan träna upp.

Att finna en mening i livet som helhet och i sitt eget liv är starkt förknippat med en önskan om att finna sin livsuppgift, det vill säga att finna en uppgift i livet som tjänar ditt livs syfte (livssyfte).

Du behöver inte grubbla över, bekymra dig för eller på något sätt kämpa för att hitta din livsuppgift. Det kommer naturligt när du villigt väljer att tjäna på ett sätt som ger dig och andra stor glädje. Om du medvetet väljer att tjäna en uppgift vars syfte ger dig och andra stor glädje, så kommer det syftet att tjäna dig.

Att varje dag se till att själen får ta plats i ditt liv gör att du lättare kommer i kontakt med din livsuppgift.

Det finns en djup inre universell fråga av existentiellorienterad natur som vi alla ställer oss då och då. Den finns djupt inbäddad i vår själ. Frågan finns hos alla och är öppen för alla, men inte alla vill eller klarar av att titta närmare på frågan för att kunna få ett tillfredsställande svar. Och, det är frågan om varför just DU är här.

Den frågan är starkt förknippad med din inre kallelse och livsuppgift, vilket har ett direkt samband med kreativitetens fulla kraft eftersom det är den kraften som kan leda dig till din inre kallelse och livsuppgift.

Att leva ett kreativt liv är en väg för de modiga där det gäller att ha nyfikenhet snarare än rädsla som drivkraft framåt i livet.

De människor som har funnit svaret på denna fråga och har modet att leva ett kreativt liv utstrålar en viss slags energi som andra människor dras till och deras tillvaro är fylld av meningsfullhet. Den insikt de vunnit om syftet med sitt liv ger dem förmågan att glädjas åt livet när det är bra och styrka att klara av de svåra perioderna i livet.

Du behöver absolut inte gripas av panik om du ännu inte vet vad ditt ändamål är just nu, utan börja bara titta lite extra på den frågan och lita på de svar du hör från ditt inre. De inre viskningarna finns där för att leda dig till storslagna höjder.

Du läser det här just nu därför att vid något tillfälle i livet har du fått en glimt av din inre kallelse och livsuppgift, men av någon anledning valde du att inte följa den.

Du får nu en andra chans eftersom du är redo nu. Du har nu tillåtelse att leva ett kreativt liv och kom ihåg att du är välsignad, utvald och oerhört modig.

Du är den som andra människor vill följa. Det är dags nu att med full kraft anamma din inre kallelse och livsuppgift fullt ut.

Hur du ser på dig själv och vem du tror att du är, är nära förknippat med hur du ser att andra behandlar dig.

Många människor klagar på att andra inte behandlar dem tillräckligt bra och att de upplever att de inte får tillräckligt med respekt, uppmärksamhet eller erkännande av andra och världen.

Det är vanligt att människor ser på sig själva som ett behövande "litet jag" vars behov inte blir uppfyllda. Denna grundläggande missuppfattning av en falsk och gammal trosföreställning skapar problem i alla aspekter av livet. Människor tror vanligtvis att de inte har något att ge och att världen och andra människor undanhåller dem det de behöver.

Om den falska trosföreställningen om brist- oavsett om det är frågan om pengar, erkännande, kärlek och så vidare- har blivit en del av din självbild, det vill säga har blivit en del av hur du ser på dig själv och vem du tror att Du Är, kommer du alltid att uppleva brist. Istället för att erkänna och uppskatta det goda som redan finns i ditt liv ser du bara brist.

Att erkänna och uppskatta det goda som redan finns i ditt liv är grunden till allt överflöd, din sanna livsuppgift, äkta identitet och din inre kallelse. Källan till allt överflöd finns inte utanför dig själv. Den är en del av Den Du Är.

Det du tror att världen och andra människor undanhåller dig är i själva verket saker som du undanhåller världen och andra människor. Du undanhåller det eftersom du innerst inne fortfarande tror att du är liten och att du inte har något att ge andra. Det är dags nu att kliva ur denna "litenhet" och släppa denna gamla och falska trosföreställning. Du är redo, annars skulle du inte läsa det här just nu.

Du kan inte ta emot något som du inte ger. Utflödet bestämmer inflödet. Det är en utav de grundläggande universella lagarna.

Allt det du tror att världen och andra människor undanhåller dig, det har du redan inom dig. Men, om du inte tillåter dig att börja ge de här sakerna till din omgivning kommer du inte ens att veta om att du har det och kan vidare då inte förmå dig att ta emot det.

ÖVNING

Testa gärna följande i några veckor:

Det du tror att andra människor eller världen undanhåller dig- beröm, vänlighet, kärlek, respekt, uppskattning, hjälp, omsorg och så vidare- ge det till dem. Om du inte tror att du kan så agera bara som om du kan det, så kommer alltsammans till dig. Det innefattar även välstånd, yttre överflöd, inre överflöd och att finna din inre kallelse och livsuppgift.

Börja med att se och erkänna överflödet utanför dig. Se livets alla rikedomar överallt omkring dig. Solens värme, de vackra blommorna, uppskattning av att ha ett hem, mat på bordet, familj, barn, partner och alla naturens växlingar. Livets rikedomar finns närvarande i varje steg du tar.

Att se och erkänna det överflöd som finns omkring dig väcker även överflödet inom dig. Låt det sedan strömma ut från dig. När du är vänlig och ler mot någon strömmar det redan ett litet utflöde av energi och du blir då en givare, någon som ger till andra.

Du behöver egentligen inte äga någonting för att uppleva överflöd, men om du känner dig rik så kommer du automatiskt att attrahera in det i ditt liv.

En annan grundläggande universell lag är att överflöd kommer bara till dem som redan "har det".

Tänk på att både överflöd och brist är endast olika inre tillstånd som kommer till uttryck som din verklighet.

Antingen så väljer du att se brist i allt, och då är det brist som du upplever i ditt liv. Eller, så väljer du att se överflöd i allt och då är det överflöd som du upplever i ditt liv.

Det är DU som väljer!

FRÅGOR FÖR INTROSPEKTION

1. Vad är din sanning kring begreppet ”inre kallelse”?

2. Vad är din sanning kring begreppet ”livsuppgift”?

3. Vad innebär begreppen ”kreativitet, mod och nyfikenhet” för dig?

4. Vad upplever du att du har kunskap om och även har tillämpat detta i ditt liv?

5. Har du hittat ett personligt sätt att nå "kreativitetens fulla kraft på"? Skriv ner din berättelse, dina tankar och reflektioner kring ämnet KREATIVITET, INRE KALLELSE OCH LIVSUPPGIFT.

6. Anser du att du lever ett kreativt liv och anser du att du lever som du lär?

Om svaret är JA, berätta mer… Hur, när, på vilket sätt o.s.v.

Om svaret är NEJ, vad tror du hindrar dig?

7. Hur kan du i ditt vardagliga liv träna dig själv i att lita mer på din intuition, intelligens och kreativa kraft?

8. Vad är själslig näring för dig?

På vilket sätt kan du i din vardag ge din själ den näring som den behöver för att fullt ut kunna utveckla din intuition, intelligens och kreativa kraft?

KLICKA HÄR för fler frågor för introspektion.

Text: Rosanna L. Antonsdotter

Att vara försörjd i vår livsuppgift

Ett återkommande inslag och en ofta svår fråga att lösa är den som handlar om hur vi kan försörja oss när vi vill leva och praktisera vår livsuppgift, den vi kommit med till jorden för att uppfylla. Den som lever sin livsuppgift vet hur det kan vara med försörjning och ekonomi och hur vi kan behöva tänka och handla. I grunden handlar det om tro. Tro att jag är försörjd. Personligen är min tro att jag är försörjd av Gud. Den Gud som skapade himmel och jord och ger gröda åt alla skapelser - i vatten, på land och under den himmel som förenar vår andedräkt.

Själv fick jag mitt kall en strålande sensommardag, en tidig morgon, på norra Öland. Jag hade som vanligt tagit med kaffe i termos och ett sittunderlag för att bege mig genom kohagen till havet för att be och meditera. Den tidiga morgonen var mild och mjuk. Vindarna var stilla, solen len i sitt strålande ljus och stenarna på stranden var runda i sin form. Där satt jag som vanligt och älskade livet i all dess strålglans. Plötsligt öppnade sig himlen i ett skådespel och jag såg en jättestor tratt i glänsande stål på himlen, under solen. I tratten började meningar i ord och text att åka in i tratten. När jag tittade närmare såg jag att meningarna handlade om mitt liv. Tratten fylldes med ord, med meningar och textraderna flödade in i tratten. Så höll det på medan jag läste och läste. Till synes allt som jag varit med om i livet fanns med i dessa textrader. Jag tittade förunderligt på detta himmelska fenomen. Allt handlade om det liv jag levt. Inget uteblev. Varenda händelse, möte och upplevelse i mitt liv sköljdes in och ner i ståltratten. Varje människa och relation jag stött på och mött blev delar i denna livets episka teaterdrama. Så i ett plötsligt nu slutade textflödet. Ståltratten hängde där under solen, tillsynes bortom tid och rum, men ändå här och nu. Mitt fokus ändrades till att se trattens mynning. En droppe tycktes mynna ut. Droppen blev större medan den hängde kvar på mynningen. Jag tittade närmare och såg något skrivet på droppen. Jag läste: SJÄLAVÅRDARE. Sedan försvann den himmelska ståltratten och jag kom tillbaka till den blida morgonstunden. Jag hade fått min livsuppgift och var kallad av Gud till att fullgöra det jag kommit till jorden för. Äntligen visste jag vad mina teologiska- och religionsvetenskapliga studier kunde bli till nytta både för mig och andra. Många hade frågat om jag skulle bli präst, då i princip alla på teologiska högskolan skulle bli präst (eller pastor). Jag svarade bestämt ”nej”. Prästakallet till en viss religion och kyrka hade jag aldrig känt. Jag ville vara religiöst obunden i mitt kall.

Åter till frågan om min försörjning, nu när jag helt och fullt ville leva och praktisera min livsuppgift som själavårdare. Hur skulle jag tänka ekonomiskt med den försörjning vi alla behöver mer eller mindre? Hur skulle jag svara kyrkans präster som tydligt sa till mig att själavård är gratis? Och relationen till kyrkans egen själavård - hur kunde jag bemöta den, då jag såg själavård som en sekulär praktik för alla utan att jag själv mötte mina klienter och konfidenter i en religiös yrkesroll?

Att leva och praktisera sin livsuppgift kan vara svårt, både ekonomiskt och utmanande, i relation till omvärlden, särskilt om den är – som i mitt fall – kopplad till att leva och praktisera en andlig livsväg. Jag är kallad till själavårdare, utan ett traditionellt religiöst samfund bakom mig, där jag varken är anställd eller företrädare. Min kyrka, moské eller tempel är utan golv, väggar och tak byggda av människogjorda händer. Min helgedom är jorden jag vandrar på och luften jag andas. Allas vår himmel med dess stjärnor är det förhänge jag försöker blicka bortom för att skåda skapelsens ljus. Detta ljus finns även som ett andligt ljus inom oss. Därför har jag genom bön och meditation endast sökt att förbättra min medvetna kontakt med Gud och ber att få kunskap om Guds vilja med mig, och ber även om styrka och kraft att fullgöra min livsuppgift. Det räcker med att Gud förstår mig och leder mig på den rätta vägen.

Även om jag själv tidigare bekänt mig tillhöra vissa religiösa sammanhang, har det funnits en inneboende kraft som vill vara religiöst obunden. Visst hade det varit lättare för mig, med mina teologiska och religionsvetenskapliga utbildningar, att ha haft en fast anställning med månadslön i någon kyrka eller annan religiös organisation, eller att arbeta med religiösa frågor kopplade till vårt mångkulturella samhälle. Men nej, jag vill vara fri och obunden i min livs- och trosåskådning. Fri att vara själavårdare i en sekulär miljö. Med sekulär menar jag vad det innebär i relation till religion. Ordet sekulär betyder enkelt uttryckt världslig. Sekulär som beteckning innebär att staten, med dess lagstiftning och rättstillämpning ska stå fria från religion, något som tillämpas i de flesta västerländska stater.

Nu åter till att någonting, i detta fallet själavården, skulle vara gratis. I en andlig kontext är begreppet ”gratis” helt annorlunda en det är för den sekulariserade världens synsätt, där ”gratis” är lika med ”kostnadsfritt”, och utan att behöva betala pengar för något. Ordet gratis kommer från latinets ”gratia” och betyder ”av nåd” (jämför engelskans ”grace”). Begreppet ”gratis” har i det sekulariserade vardagsspråket omformats till att något inte behöver betalas för. Men i den teologiska betydelsen av termen gratia innebär det att Guds Nåd kommer till människan var dag ny. I mitt kall som själavårdare är min tro att jag är försörjd av Gud, liksom alla människor, djur och natur är.

Avslutningsvis till frågan om vad det är som egentligen är gratis i livet? Kan det vara så att Gud tillåter människan – av nåd – att leva det liv hon begärt, fri från ett gudomligt överförmyndarskap? Att både få ge och ta emot själavård är en nåd, där nåden är den kärlek varmed människan alltid blir lyssnad på och förlåten sina gärningar. Ibland räcker det dock inte med att bara be Gud om förlåtelse, i synnerhet när en människa brottas med både stor skuld och personlig skam. Då behöver vi en medmänniska att få avlasta det som tynger oss och det som vi skäms för allra mest. En själavårdare har som sitt kall att vara just den medmänniskan. Kan det vara annat än ”av nåd” att både få ge och ta emot en människas innersta hemligheter och yttersta vanmakt, smärta och sorg?

Text: Fransisko Condró