Den andlige ledarens roll

och mening

Varför behövs det andlig vägledning och ceremoniella inslag idag? Sverige anses vara ett av världens mest sekulära länder och många är utan tro på en högre kraft och mening, de har satt sin tro till naturvetenskapens förklaringsmodeller. Men naturvetenskapen sysslar inte med andlighet, religion och filosofi och kan därför inte heller ge andliga, religiösa, filosofiska och existentiella svar. När människor drabbas av olika kriser i livet brukar existentiella frågor uppstå. Men var finns svaren? Vem har svaren på livets gåtor? Frågorna kan kännas oöverstigliga och svaren bottenlösa. Det är här det kan behövas andlig vägledning och personliga vägledningssamtal.

Det finns tydliga markörer för vad god andlig vägledning är, oavsett religiös härstamning eller filosofisk inriktning. Vilka är dessa? Genom att betrakta några av historiens största och mest betydelsefulla andliga ledare kan vi få svar. Svar som idag även kan tillfredsställa den utan tro eller de som söker vägledning genom andliga samtal för att fylla det existentiella tomrummet, läka och hela sorgen. Andlig ledning visar vägen genom tro, hopp och kärlek.

För några av historiens största andliga ledare kan nämnas Abraham (levde ca på 2000-talet f.Kr.), Moses (antas ha levt på 1300-eller1200-talet f.Kr.), Konfucius (551–479 f.Kr.), Buddha (född och död på 400-talet f.Kr.), Jesus (Född: 25 december 7 f.Kr.-4 f.Kr. Död: 30-talet, sannolikt 3 april 33 e.Kr.) och Muhammed (Född: april 571 e.Kr. Död: 8 juni 632 e.Kr.). Självklart finns det många fler andliga ledare som påverkat historien och mänskligheten i stort. Men dessa ledare ovan visar både vägen genom livet och ger hopp om ett bättre liv redan nu. Vad var deras ideal? Hur såg deras trosföreställning ut? Vem levde de för och varför? Vilka likheter och skillnader fanns det i deras läror och varför i så fall?

Det finns svar, och SSRF:s utbildningar vill undervisa om hur dessa svar kan se ut, utifrån ett student- och existentiellorienterat perspektiv. Svaren på livets frågor bor i varje människas hjärta. Och meningen med varje människas liv finns med i vårt själsliga DNA. Varje människa har en unik livsväg. Varje människa är betydelsefull genom att vara och leva den hon visar sig vara.

Alla människor brottas troligtvis också med livsutmaningar och problem. Dessa kan lösas och överlevas. Med överlevnad menas här att livet, oavsett omständigheter, kan bli rikt genom den mening som medvetandegörs hos upplysta människor. En andlig ledare har en förmåga att upplysa människor genom att själv vara likt ett ljus eller en fyr för de som vandrar livets väg på land eller färdas genom haven. Den andliga ledaren har hittat sin egen relation till sig själv och andra och står redo att vägleda sin nästa till ett ljusare, gladare och meningsfullare liv.

Författare: Fransisko Condró

Den nya tidens människa

Hur utvecklas den nya tidens människa? Oavsett hur människan utvecklats, sker utvecklingen idag under helt andra förutsättningar. Människan är modern genom sina etiska och moraliska principer, som globalt visar sig genom internationell politik, demokratiska strategier och religiös mångfald - och inte minst rätten till att se världen på sitt eget sätt. Människans identitet har under det senaste århundradet utvecklats ur en postmodern syn. Med postmodern menar jag utveckling sprungen ur ett historiskt perspektiv i en kronologisk ordning från det moderna till det postmoderna, som ifrågasätter bestämda värderingar, objektiva sanningar och en så kallad filosofisk skepticism, en lära som ifrågasätter möjligheten till kunskap som varande ”sanna eller falska trosuppfattningar”.

Denna utveckling har utvecklat människans tidigare förståelse om sin omvärld eller sig själv och fragmentiserat självet för att kunna analysera de delar som formar helheten. Denna helhet, har det visat sig, formas av medvetandet. Ett medvetet paradigmskifte har inträffat. Människan skapar sin egen verklighet genom socialisation, men också genom individualism, där mantran som att jag har ”min sanning” idag är genomgripande. Översatt till en helhetsförståelse i denna kontext blir människans utveckling grundat på rätten att bestämma över sitt eget liv utifrån sin fria vilja. Medvetenheten om den fria viljan är alltså grundläggande för människans existens. Existensens villkor grundas då både på demokratiska principer och individuell frihet.

Vad har denna form av existentialism för samhörighet med andlig träning. Den andliga träningen medvetandegör den unika människans villkor med sitt liv på jorden. Varje människa har både rätten och möjligheten att pröva sig fram i livet. Självklart mot bakgrund av ”sanning och konsekvens”. Jag har (tyvärr) insett att det inte existerar någon mänsklig rättvisa. Människans tillvaro har synts alltför orättvis där många, tillsynes, kan komma undan både med brott och straff. Men det finns en gudomlig rättvisa. När människan inser skillnaden mellan orättvisa och rättvisa blir hon medveten om ”trädet som ger kunskap om gott och ont”. Då finns det en utvecklad gudomlig insikt på den mänskliga fria viljans väg. Människan blir självbestämmande (autonom) över det som kan anses vara gott eller ont. 

Coachande frågor för själ(v)reflektion:

• Hur skapar du din verklighet?
• På vilket sätt hör ditt medvetande och din fria vilja ihop?
• Hur uttrycks rättvisa?

Författare: Fransisko Condró

Att vara försörjd i vår livsuppgift

Ett återkommande inslag och en ofta svår fråga att lösa är den som handlar om hur vi kan försörja oss när vi vill leva och praktisera vår livsuppgift, den vi kommit med till jorden för att uppfylla. Den som lever sin livsuppgift vet hur det kan vara med försörjning och ekonomi och hur vi kan behöva tänka och handla. I grunden handlar det om tro. Tro att jag är försörjd. Personligen är min tro att jag är försörjd av Gud. Den Gud som skapade himmel och jord och ger gröda åt alla skapelser - i vatten, på land och under den himmel som förenar vår andedräkt.

Själv fick jag mitt kall en strålande sensommardag, en tidig morgon, på norra Öland. Jag hade som vanligt tagit med kaffe i termos och ett sittunderlag för att bege mig genom kohagen till havet för att be och meditera. Den tidiga morgonen var mild och mjuk. Vindarna var stilla, solen len i sitt strålande ljus och stenarna på stranden var runda i sin form. Där satt jag som vanligt och älskade livet i all dess strålglans. Plötsligt öppnade sig himlen i ett skådespel och jag såg en jättestor tratt i glänsande stål på himlen, under solen. I tratten började meningar i ord och text att åka in i tratten. När jag tittade närmare såg jag att meningarna handlade om mitt liv. Tratten fylldes med ord, med meningar och textraderna flödade in i tratten. Så höll det på medan jag läste och läste. Till synes allt som jag varit med om i livet fanns med i dessa textrader. Jag tittade förunderligt på detta himmelska fenomen. Allt handlade om det liv jag levt. Inget uteblev. Varenda händelse, möte och upplevelse i mitt liv sköljdes in och ner i ståltratten. Varje människa och relation jag stött på och mött blev delar i denna livets episka teaterdrama. Så i ett plötsligt nu slutade textflödet. Ståltratten hängde där under solen, tillsynes bortom tid och rum, men ändå här och nu. Mitt fokus ändrades till att se trattens mynning. En droppe tycktes mynna ut. Droppen blev större medan den hängde kvar på mynningen. Jag tittade närmare och såg något skrivet på droppen. Jag läste: SJÄLAVÅRDARE. Sedan försvann den himmelska ståltratten och jag kom tillbaka till den blida morgonstunden. Jag hade fått min livsuppgift och var kallad av Gud till att fullgöra det jag kommit till jorden för. Äntligen visste jag vad mina teologiska- och religionsvetenskapliga studier kunde bli till nytta både för mig och andra. Många hade frågat om jag skulle bli präst, då i princip alla på teologiska högskolan skulle bli präst (eller pastor). Jag svarade bestämt ”nej”. Prästakallet till en viss religion och kyrka hade jag aldrig känt. Jag ville vara religiöst obunden i mitt kall.

Åter till frågan om min försörjning, nu när jag helt och fullt ville leva och praktisera min livsuppgift som själavårdare. Hur skulle jag tänka ekonomiskt med den försörjning vi alla behöver mer eller mindre? Hur skulle jag svara kyrkans präster som tydligt sa till mig att själavård är gratis? Och relationen till kyrkans egen själavård - hur kunde jag bemöta den, då jag såg själavård som en sekulär praktik för alla utan att jag själv mötte mina klienter och konfidenter i en religiös yrkesroll? Svaren på dessa frågor och lite till kan du läsa här.

Författare: Fransisko Condró

Själavård genom nåd

Att leva och praktisera sin livsuppgift kan vara svårt, både ekonomiskt och utmanande, i relation till omvärlden, särskilt om den är – som i mitt fall – kopplad till att leva och praktisera en andlig livsväg. Jag är kallad till själavårdare, utan ett traditionellt religiöst samfund bakom mig, där jag varken är anställd eller företrädare. Min kyrka, moské eller tempel är utan golv, väggar och tak byggda av människogjorda händer. Min helgedom är jorden jag vandrar på och luften jag andas. Allas vår himmel med dess stjärnor är det förhänge jag försöker blicka bortom för att skåda skapelsens ljus. Detta ljus finns även som ett andligt ljus inom oss. Därför har jag genom bön och meditation endast sökt att förbättra min medvetna kontakt med Gud och ber att få kunskap om Guds vilja med mig, och ber även om styrka och kraft att fullgöra min livsuppgift. Det räcker med att Gud förstår mig och leder mig på den rätta vägen, det jag kallar ”Den Femfaldiga Vägen” (Se tidigare Insiktstext. Klicka här).

Även om jag själv tidigare bekänt mig tillhöra vissa religiösa sammanhang, har det funnits en inneboende kraft som vill vara religiöst obunden. Visst hade det varit lättare för mig, med mina teologiska och religionsvetenskapliga utbildningar, att ha haft en fast anställning med månadslön i någon kyrka eller annan religiös organisation, eller att arbeta med religiösa frågor kopplade till vårt mångkulturella samhälle. Men nej, jag vill vara fri och obunden i min livs- och trosåskådning. Fri att vara själavårdare i en sekulär miljö. Med sekulär menar jag vad det innebär i relation till religion. Ordet sekulär betyder enkelt uttryckt världslig. Sekulär som beteckning innebär att staten, med dess lagstiftning och rättstillämpning ska stå fria från religion, något som tillämpas i de flesta västerländska stater. Därför talar jag gärna om sekulär själavård, som jag kommer skriva mer om i en annan insiktstext för SSRF.

Nu åter till att någonting, i detta fallet själavården, skulle vara gratis. I en andlig kontext är begreppet ”gratis” helt annorlunda en det är för den sekulariserade världens synsätt, där ”gratis” är lika med ”kostnadsfritt”, och utan att behöva betala pengar för något. Ordet gratis kommer från latinets ”gratia” och betyder ”av nåd” (jämför engelskans ”grace”). Begreppet ”gratis” har i det sekulariserade vardagsspråket omformats till att något inte behöver betalas för. Men i den teologiska betydelsen av termen gratia innebär det att Guds Nåd kommer till människan var dag ny. I mitt kall som själavårdare är min tro att jag är försörjd av Gud, liksom alla människor, djur och natur är.

Avslutningsvis till frågan om vad det är som egentligen är gratis i livet? Kan det vara så att Gud tillåter människan – av nåd – att leva det liv hon begärt, fri från ett gudomligt överförmyndarskap? Att både få ge och ta emot själavård är en nåd, där nåden är den kärlek varmed människan alltid blir lyssnad på och förlåten sina gärningar. Ibland räcker det dock inte med att bara be Gud om förlåtelse, i synnerhet när en människa brottas med både stor skuld och personlig skam. Då behöver vi en medmänniska att få avlasta det som tynger oss och det som vi skäms för allra mest. En själavårdare har som sitt kall att vara just den medmänniskan. Kan det vara annat än ”av nåd” att både få ge och ta emot en människas innersta hemligheter och yttersta vanmakt, smärta och sorg?

Författare: Fransisko Condró