Tacksamhetens gåvor

Livet är en gåva. En gudomlig möjlighet att få existera i ett gränslöst Universum av oändlig potential. Där du för ett kort ögonblick är utvald att vandra på Moder Jord för att dela dina gåvor och göra en mänsklig resa i erfarenheter. Men när vardagen utmanar är det lätt att glömma bort att känna tacksamhet och vi tar livet för givet. Kanske gör vi motstånd och protesterar för att vår situation inte är som vi önskade att den borde vara. Det är just då som vi behöver stanna upp och värdesätta livet precis där vi befinner oss. Att gräva upp tacksamhet för allt det självklara oavsett hur livet i stunden presenterar sig. När du börjar ge din uppskattning till allt det som är, det är då som livet reflekterar sina vackraste sidor av Dig.

Du behöver bara vara mottaglig. Livet förser oss gåvor i oändliga skepnader om vi är villiga att ta emot. Du upplever dem i form av vackra texter och ljuv musik, i blodet som pulserar i din kropp, när du avnjuter kaffet från din kantstötta kopp, i doften efter ett sommarregn, tröjans mjukhet mot din hud, i leendet från en främling och i nattens vilsamma tystnad. De uppenbarar sig i dina kreativa förmågor, i insikten när du löst ett problem och i betraktelsen av ynglingen som hjälper den gamla damen över gatan. Livet förser dig med gåvor för varje steg du vandrar. Vi ska därför påminna oss om att ge tillbaka. Att ge vårt tack till livet.

Det finns en gudomlig kraft att hämta i tacksamhet. Tacksamhet är en av de högsta energifrekvenserna vi kan arbeta med som hjälper oss att komma i kontakt med vår gudomlighet och den gränslösa källan av överflöd. När vi känner genuin uppskattning för livet så skiftar vi rum och perspektiv. Varje medveten tanke och känsla med låg energi som vi ersätter med en högre förändrar vår biokemi. Som i sin tur skriver om historian vi just nu skapar. Tacksamhet hjälper oss att hantera svåra känslor som smärta, frustration och förtvivlan. Vi blir istället mer mottagliga för livet. Vi öppnar upp för kreativitet, blir mer lösningsorienterade, accepterar vad som sker och faller in i livets porlande flöde istället för att göra motstånd. Färgerna blir klarare och vi blir mer levande. Tacksamhet är känslan och frekvensen som skiftar energin inom oss. Vi ser allt det vackra omkring oss, blir mer tillåtande och attraherar till oss situationer och människor med högre energi.

Vi ska även vara tacksamma för våra problem och utmaningar. Irländska sångerskan

Sinéad O´Connor sjunger i sin vackra sång ”Thank You for Hearing Me” följande strofer:

"Thank you for breaking my heart
Thank you for tearing me apart
Now I'm a strong, strong heart"

Insiktsfulla ord som läker och förlöser. För att komma åt vår sanna natur behöver vi skala bort det som inte längre tjänar oss. Där smärtan hjälper oss att hitta tillbaka till vår oskuldsfulla essens. Vi behöver likt en fågel Fenix dematerialiseras för att återuppstå som en sannare version av oss själva. Förstå att slöjan mellan lycka och smärta är florstunn och som romerska poeten Publilius Syrus filosofiskt beskriver i orden ”Lycka är som glas, den skiner som klarast där den är som skörast”. Livets resa, den mödosamma vandringen där vi i varje medveten tanke, känsla och handling hjälper varandra genom att göra upplevelsen lite lättare och vackrare när vi känner oss som mest sårbara. Där vi med vårt innerliga tack håller energin flödande och skapar i en kärleksfull riktning. 

Text: Sandra Wikberg

Tacksamhet i tider av nöd och lust

Att känna tacksamhet i tider av lust och fägring stor, kan tyckas enkelt. Men hur enkelt är det att uppleva känslan av tacksamhet när nöden är som störst?

För att veta svaret behöver jag gå tillbaka till min egen och andras erfarenheter av lidande, smärta och olycka. Men först en definition av vad som menas med tacksamhet och vad ordet betyder.

En traditionell beskrivning av tacksamhet skulle vara en positiv känsla eller attityd inför något som en person upplevt som mycket värdefullt.

Att vara tacksam över livet som sådant, trots motgångar är då kanske förståeligt mindre vanligt. Det finns dock ett klassiskt uttalande från Nick Vujicic, en man som föddes utan både armar och ben:

”Jag har aldrig mött en bitter person som varit tacksam, men heller aldrig mött en tacksam person som varit bitter.”

Med Nick Vujicic’s livsattityd och personliga levnadsförhållanden visar han med ett livsmod att tacksamheten inte har några gränser. På vilket sätt då, kanske du undrar. Om tacksamheten är beroende av att livet ständigt ska smeka oss medhårs, blir det svårt att vara tacksam. Och om hela livet är som en bekymmerslös strålande sommardag utan mörka moln, behövs då tacksamheten? Har tacksamheten ett värde oavsett livets omständigheter?

Mina egna svar på dessa frågor blir ur ett åldrande livsperspektiv. Med sextio år i bagaget kan jag filtrera mitt liv genom tacksamhetens glasögon. Vad ser jag då?

Jag ser ett liv fyllt av möjligheter av att inte erfara tacksamhet. Men jag har likväl övat tacksamhet. Tacksamhet är en andlig träning. Själen växer när människan reser sig upp, hållandes i tacksamhetens fana.

Hur kan jag vara tacksam över livets orättvisor, sjukdomar, motgångar, brustna och trasiga relationer? Jo, jag kan vara tacksam idag, som ett resultat av att jag lever och sitter här med en tacksamhet som genomsyrar min varelse, hela min inkarnation. För allt i livet, oavsett dess mått av förluster och lidanden, är erfarenheter som får själen att mogna.

En mogen själ ger redan nu livsglädje till människan. Tacksamheten blir då ett resultat av det liv jag levde och överlämnade till mitt högre jag, idag. Det är aldrig för sent att uppleva tacksamhet över det liv vi levt. För vi kan omvärdera vårt liv.

Att vara tacksam innebär för mig att livet är som i sagorna; ”slutet gott, allting gott”. Människan ges tillåtelse att vänta med tacksamheten, tills lidandet mildrats och vi kan se svaret på varför allt detta onda och hemska hände.

Att läsa Jobs Bok i Gamla Testamentet är en andlig övning i att förstå lidandets och tacksamhetens processer. Att känna tacksamhet blir då inte bara en känsla av vällust, utan ett tillstånd av andlig upplysning, även när nöden är som störst.

Om nu tacksamheten mer är ett medvetandetillstånd än en känsla, kan vi medvetandegöra detta tillstånd till att bli permanent i våra liv. Hela vår skapelse blir då en bön i tacksamhet.

Text: Fransisko Condró