Att utveckla förmågan att se sig själv inifrån och ut, istället för utifrån och in

REFLEKTIONER KRING SJÄLVKÄNSLA, EGENVÄRDE OCH SJÄLVBILD

I denna text resonerar jag med mig själv, stycke för stycke. Hoppas du själv, genom de frågor som ställs i texten, ger dig själv tid att kontemplera och reflektera över dina egna svar!

Självkänsla och självförtroende är inte synonyma eller utbytbara termer. En människa kan ha högt eller stort självförtroende men låg eller liten självkänsla. Självkänsla är den djupaste emotion vi kan ha till oss själva oavsett hur andra uppfattar oss. Självkänslan är direkt kopplat till vårt ego, alltså till vårt eget ”jag”, det ”jag” som gör dig till just den du är. Därför är ett starkt ego bra. Med starkt menas stadigt och stabilt. En människas ”ego” definierar hela den unika människa du är. ”Ego” är latin och betyder just ”jag”. Därför är det missvisande när vissa personer säger att ”de vill bli av med sitt ego”.

Vad de troligtvis menar är att de vill återställa egots onaturliga självcentrering. Egoism visar på ett dysfunktionellt ”ego” eller ”jag”. Var kommer då självkänslan in i jagets natur? Ett balanserat ”jag” återspeglar en sund självkänsla. Men om vi nu upplever att självkänslan är urusel, under all kritik, med tankekänslor som ”jag känner mig värdelös”, ”jag hatar mig själv”, ”ingen tycker om mig” eller ”det är lika bra att dö”. Redan här vill jag säga att om du har sådana ”inre röster” är det viktigt att söka hjälp inom hälso- och sjukvården. Du får professionell psykologisk eller psykiatrisk hjälp. Du kanske till och med behöver utredas.

När jag läser den text jag själv skrivit ovan blir jag sorgsen. Minns hur jag under hela mitt liv lidit av dålig självkänsla (även om jag de facto i många fall hade ett bra självförtroende). Under många år använde jag alkohol som ångestdämpande medel. Men alkoholen slutade fungera som tillfällig ångestlindring. Jag blev alkoholist. Även om Anonyma Alkoholister, AA hjälpt mig eller faktiskt räddat mitt liv, så berättar AA att alkoholism ofta är ett symptom på underliggande orsaker. Så var det i mitt fall. Det underliggande var destruktiva och trasiga känslor. Jag har diagnostiserats med borderline personlighetssyndrom, EIPS.^[1]

Vi som jobbar hos SSRF är utbildare, själavårdare och samtalsterapeuter. Vi är alltså inte medicinskt utbildade, men kan ha kunskap inom området. Därför är det av stor vikt att fråga våra klienter om de varit i kontakt med hälso- och sjukvården för eventuella psykologiska besvär och psykisk ohälsa.^[2]

Genom att själv varit patient inom psykiatrin har jag lärt mig mycket genom åren. Psykiatrin upplever jag har en styrka i att diagnostisera psykiska sjukdomar och ge medicin. Den bästa behandlingen vet jag är en kombination av läkemedel och terapi. Dock har jag aldrig lyckats att träffa på en riktigt duktig terapeut inom hälso- och sjukvården, då mitt emotionella mående har att göra med existentiella frågor, vilket alla psykologer och terapeuter jag träffat är relativt outbildade i.

Genom att få svar på mina existentiella frågor och genom mitt andliga sökande, sedan barnaåren, har jag kommit till en plats i livet då jag upplever att jag kan hantera mitt liv och må bra. Det är därför jag valt att utbilda mig till teolog och religionsvetare bland annat. Studierna i sig har varit självterapi och med på köpet fick jag stor kunskap om bland annat själavård och existentiell hälsa. Idag behöver jag ingen individuell terapi, men jag går regelbundet på Tolvstegsmöten, vilket berikar mitt liv och ger mig kraft och styrka att leva min livsuppgift här hos SSRF.

När vi kan utesluta medicinska orsaker till psykisk ohälsa eller vet att personen som söker själavård är under hälso- och sjukvårdens omvårdnad, då kan själavårdaren och terapeuten med existentiellorienterad inriktning hjälpa klienten (eller som vissa själavårdare kallar sina klienter -”konfidenter”, av latinets ”att anförtro sig åt”) till existentiell hälsa inom området för andlig vård.

Självkänslans natur är av stort egenvärde för människans unika ”jag”, som är dubbelriktad i mellanmänskliga relationer - sociala, kulturella och samhälleliga sammanhang. En stark självkänsla kännetecknas av att känna sig sedd och uppskattad av omgivningen och innebär att du är nöjd med dig själv och upplever att du är värdefull. Du trivs med livet och den unika person du är. Men ibland ställer en svag, egoistisk, begärlig och dysfunktionell självkänsla till det för ”jaget”. En dysfunktionell självkänsla har blivit skadad, troligtvis redan i barndomen.^[3]

Att som barn vända min uppmärksamhet inåt, istället för utåt ha präglat mitt liv. Självkänsla att räkna med har jag nog egentligen aldrig haft. Självkänslan kommer naturligt ifrån våra föräldrar eller trygga anknytningspersoner. Min uppväxt var allt annat än trygg. Om den ändå hade varit ”otryggt undvikande”, så hade jag sluppit det otrygga desorganiserade anknytningsmönstret som ofta utvecklas hos ”barn som växer upp med fysisk eller psykisk misshandel, eller har föräldrar med svåra upplevelser från sin barndom och som därför inte kan tolka sitt barns signaler på rätt sätt”.^[4]

I vuxen ålder har jag förstått att en otrygg desorganiserad uppväxt leder till svåra relationsstörningar. Professionell psykologisk hjälp och stöd är i princip ofrånkomligt. Så har det varit för mig.

Under större delen av mitt liv har det ändå funnits en stark förmåga att finna hjälp till självhjälp. Ett kinesiskt ordspråk, fritt tolkat, lyder ”att när patienten blir så sjuk att ingen hjälp finns, blir patienten till slut sin egen läkare”. Så har det också varit för mig. När jag skriver dessa rader uppstår inom mig en sorg och en ledsamhet. Men jag känner mig i mångt och mycket helad och läkt. Jag har använt hela mitt liv till att bli min egen ”läkare”. Läkarrollen har varit min högre kraft, alltså den eviga och oändliga själ jag är. Idag är jag i allt lidande tacksam över mina livsutmaningar, som kom till mig redan i spädbarnsåldern.

Inom SSRF verkar vi för ett rikligt liv och ett gott mående i grunden. Att bygga upp självkänslan genom att få svar på sin egen unika plats i livet kan läka en skadad självkänsla. Känsla av sammanhang ”KASAM” – på engelska ”SOC – Sense Of Coherence” är ett skattningsformulär baserat på den salutogena modellen vilket kan beskriva välbefinnande och hälsa framtagen av Aaron Antonovsky på 1990-talet. KASAM mäter känslan av tillit till sin egen förmåga att möta motgångar utifrån tre delskalor:^[5]

Begriplighet – förståelsen för omvärlden som strukturerad och ordnad.
Hanterbarhet – upplevelsen av att ha resurser för att hantera olika händelser.
Meningsfullhet – känslan av engagemang och motivation för olika händelser.

Begriplighet för omvärlden inkluderar för många sin egen och människans plats inte bara på jorden utan i Universum. Det räcker alltså inte med ”det vanliga livet”. Hanterbarheten å andra sidan handlar om egna resurser för att vara en meningsfull del av världsalltet. Känslan av både engagemang och motivation grundar sig då på att få hjälpa andra människor, djur och natur eftersom allt hör samman.

Självkänslan upplevs då positivt med en känsla för sig själv i att få finnas för en annan medmänniska eller flera andra. Vidare att få arbeta för världens alla djur och för en sundare miljö och i ett naturligare sammanhang. Listan kan göras lång på hur både självkänsla och egenvärdet kan bli större och starkare när varje människa upplever sig meningsfull och med sin unika plats på jorden. Självkänslan blir då länken mellan själen, sinnet och kroppen. Livet upplevs som en helhet och av stort värde för sig själv och allt annat liv.

Känslan av att få hjälpa andra människor, djur och natur ger människan engagemang och motivation och skapar ett naturligt sammanhang socialt, kulturellt, samhälleligt och livet upplevs som en helhet och av stort värde för sig själv och allt annat liv. Länken mellan ”själen, sinnet och kroppen” är människan själv.

Det brukar sägas att själen bebor kroppen. Ökad självkänsla kan med andra ord ske med hjälp av andlig träning. På så sätt skapar den andliga träningen en distans till det ”vanliga livet”, som ofta är mycket begränsat i innehåll, utbud och meningsfullhet.

Så har det varit för mig. Jag har funnit ett egenvärde och på så sätt bearbetat det mindervärdighetskomplex^[6] jag hade som tonåring, ungdom och ung vuxen. Därför har jag behövt överkompensera för att trycka ner den underlägsenhet jag kände. Det blev ofta (patetiskt) överkompensation genom överdriven självhävdelse. Vad har jag då gjort för att bli fri dessa komplex?

Hit räknar jag också in känslor av avund, svartsjuka och högmod. Dessa komplexa känslor går inte bara över av sig självt eller genom att enbart förneka dem. Personligen har jag arbetat igenom dessa för mig oönskade personlighetsdrag med en andlig vägledare, som vet hur dessa kan ”botas”, helas och läkas.

Många människor mår alldeles utmärkt med det liv de lever och upplever närhet, kärlek och engagemang bland nära och kära, bland vänner och arbetskamrater. De kan uppleva livet med en god självkänsla hela livet. Men om dessa människor inte tagit tag i de existentiella frågorna när sjukdom och död möter oss, räcker ofta inte en god självkänsla i sig att hålla livslågan uppe. Självkänslan ska egentligen inte bara vara kopplad till ens eget ”jag” utan till hela ens väsen.

De som arbetar med sig själva och orienterar sig i livet med sin egen person som kompass, med andliga och existentiella kartor, utvecklar ett högre medvetande som sträcker sig bortom människans tredimensionella tidsrumsorientering. Det mänskliga livet får ett djup som är högre, bredare och djupare än rummet och en livstid som inte är tidsbegränsad. Människans liv blir redan nu evigt och oändligt. På så sätt kan känslan för sitt själv bli tryggare, gladare och friare. Det mindre värdet blir av högre värde, utan att vare sig behöva förminska eller förstora sin omgivning.

Allt är och blir lika värdefullt för sig själv och andra. Livet kan upplevas på nytt och blomstra. Vad har egentligen hänt med den olyckliga människan av upplevt mindervärde och urusel självkänsla, som nu känner en gedigen känsla för självet och en stark tro på människan och livet som sådant?

Idag mår jag bra, även om jag inte mår bra. Detta kan tyckas motstridigt. Hur kan jag må bra och inte på samma gång? För detta första har jag lärt mig leva med mig själv och accepterat mitt livsöde, men också levt med Sinnesrobönens princip om ”mod att förändra det jag kan”. Detta enda jag egentligen kan förändra är mig själv.

Då kommer en annan princip in, fjärilseffekten,^[7] som på ett holistiskt andligt och existentiellt plan handlar om att en människa kan påverka hela mänskligheten. När jag fick nåden att få min livsuppgift delgiven av Gud förändrades hela mitt liv. Jag blev modigare, säkrare, mindre orolig och upplevde en stor mening med mitt liv. Jag blev kallad som själavårdare.

Om inte självkänslan var bra nog innan, så kan jag säga att den låga självkänslan, det mindervärde jag kände vändes till ett meningsfullt egenvärde, såsom en del i en större helhet. Ett kall och en högre mening med sitt liv kan omgående råda bot på ett i övrigt miserabelt liv. Jag själv är ett bevis på detta. Alla mina lärdomar, kunskaper och studier förmedlar jag vidare, ofta genom pennan som redskap.

Idag brinner mitt hjärta för att sprida budskapet om att livet är så mycket större än vad våra sinnen kan förstå, längre än ögat kan se, högre än vad örat kan höra. Här uppstår principen om att utveckla sina andliga sinnen, se med sitt inre (tredje) öga och genom tystnad (i ett meditativt tillstånd) lyssna till Guds röst.

Människan blir med ett fördjupat andlig seende och med en existentiellorienterad inriktning länken mellan mikro- och makrokosmos. Med en ökad och förnyad andlig självkänsla blir livet, oavsett omständigheter, meningsfullt både på jorden och i himlen. Mindervärdet ersätts med ett egenvärde. Du som människa är och blir fullvärdig medlem av den mänskliga familjen individuellt och kollektivt. Alla är och blir vi ett, en enhet i en holistisk värld och ett universum som vi kan utforska genom att rikta vårt teleskop inåt. Det unika med varje människa är att endast du själv ser dig själv inifrån och ut. Alla andra ser dig utifrån och in.

[1] Emotionellt instabilt personlighetssyndrom med förkortningen EIPS innebär att du hanterar starka känslor på ett sätt som kan bli skadligt för dig själv. Det finns behandlingar som kan hjälpa dig. Det finns även mycket du kan göra själv för att må bättre. Emotionellt instabilt personlighetssyndrom kallas även för borderline personlighetssyndrom.
https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/angest/emotionellt-instabilt-personlighetssyndrom--borderline-personlighetssyndrom/

[2] När och var ska du söka vård? Kontakta en vårdcentral om du tror att du har EIPS. Där kan du antingen få behandling eller vägledning till vidare hjälp. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in på ”1177”. Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård. Om du är under 18 år kan du kontakta en vårdcentral, elevhälsan på din skola eller barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. På en del BUP-mottagningar behöver du en remiss från vårdcentralen.

[3] Läs mer om självkänsla på: https://www.1177.se/liv--halsa/psykisk-halsa/sjalvkansla/

[4] ”Anknytning: En del människor har lätt att leva i nära relationer, andra har det inte. Anknytningsmönster kan vara en stor del av förklaringen: Hur vi lärde oss att relatera till vår närmaste omgivning från födseln har en tendens att bli det mönster vi följer resten av livet. Om vi inte gör någonting åt det”:

https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/relationer/anknytning

[5] KASAM: https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/evidensbaserad-praktik/metodguiden/kasam/

[6] Mindervärdeskomplex: Känslokomplex som är omedvetet och som består av föreställningar om att man inte räcker till i det sociala umgänget och inte lever upp till de krav som ställs på en. Omedvetna mindervärdeskänslor ger ofta upphov till överdriven självhävdelse, så kallad överkompensation, som har sitt ursprung av underlägsenhet, medvetet eller omedvetet upplevd. Termen har sitt ursprung i teorin om mindervärdeskomplex, framställd av den österrikiske psykiatern och psykologen Alfred Adler (1870–1937).

https://www.psykologiguiden.se/psykologilexikon?Lookup=mindervärdeskomplex

[7] Fjärilseffekten: Begreppet bygger på teorin om att en marginell påverkan i en del av ett system kan få stora och oförutsägbara effekter någon annanstans i systemet. Bland annat används modellen i samband med resonemang kring svårigheter att förutsäga framtida väder. Rent teoretiskt antas en fjäril som i t.ex. slår med sina vingar kunna ha en minimalpåverkan på luftströmmar, så att en orkan skulle kunna drabba södra Sverige senare. Den riktigt lilla händelsen slår en tid senare igenom på den stora händelsen, då den stora händelsen kan betraktas som ett kaotiskt system. Fenomenet återfinns i ordspråket: Liten tuva stjälper ofta stort lass. Det kaotiskt lastade släpet går under av en ojämnhet på vägen. Fjärilens vingslag skulle kunna inverka på denna process, då denna sker tidsmässigt senare. Fjärilen har efter en tid inverkat på alla luftpartiklars exakta positioner i hela atmosfären. Termen om fjärilen borde också innefatta att man kan gå bakvägen för att hitta (nya) orsakssamband mellan olika händelser och därmed skapa ordning i ett synbart kaos (händelser utan logisk/matematisk förklaring). Men forskarna är inte eniga i kaosfrågan. Grunden för effektens möjliga inverkan är det holistiska synsättet på sammanhängande helhetssystem. https://sv.wikipedia.org/wiki/Fjärilseffekten

Författare: Fransisko Condró

Själavård i missbruk

Rubriken kan tolkas som att själavården är i missbruk - och det är den. I detta fall är det själavården i relation till missbruk - och vice versa. Själavården är mitt i - kris, sorg, glädje, kärlek, tröst, brustenhet, förtvivlan, tro, sjukdom, födelse och död - och som sagt, i missbruk. Själavård är ett andligt verktyg – både ett religiöst och icke religiöst sådant - med olika psykologiska, teologiska och filosofiska samt terapeutiska metoder. Den sekuläre själavårdaren är välutbildad och specialiserad på andlig vård och existentiell hälsa. Hur kan då själavård hjälpa, vara till stöd, behandla, hela och till och med läka missbruk? Egentligen kan det mesta i livet missbrukas, som till exempel, alkohol, narkotika, läkemedel, spel och sex för att vilja fly verkligheten, brottas med olika verklighetsproblem, återuppleva trauman eller leva i stor sorg, saknad och kanske till och med en känsla av både skuld och skam.

Med missbruk inkluderas ett beroende, eftersom missbruket i sig och med tiden kan övergå till ett beroende. Med missbruk menas ett skadligt beteende som negativt påverkar individ, grupp och samhälle. Personer som missbrukar eller är beroende har eller utvecklar olika former av psykisk ohälsa, psykiatriska funktionshinder, personlighetsstörningar, allvarliga affektiva sjukdomar, depression, ångest och samsjuklighet. Samsjuklighet i form av missbruk och beroendeproblematik samexisterar med psykisk ohälsa, på grund av gemensamma riskfaktorer och konsekvenser av självmedicinerande substanser.

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten har sina ansvarsområden och bedömer den hjälpsökandes vård- och stödbehov. Utöver beroendevård och vård för psykiatriska sjukdomar kan den hjälpsökande ha behov av både försörjnings- och boendestöd. Hur, var och när kommer själavården i missbruk in? I det här sammanhanget har jag närmare undersökt alkoholmissbruk i relation till själavård och andlighet.

Spiritus contra Spiritum

Själavårdens perspektiv har sin egen historia och har i Sverige sin utomkyrkliga praktik på sjukhus, anstalter och kriminalvård samt även i enskilda fall genom enskild verksamhet som till exempel inom SSRF – Centrum för Själavård och Samtalsterapi. Men det finns också en stor verksamhet som idkar själavård i en mycket betydande omfattning, och det är hela Tolvstegsrörelsen, som startade i mitten på 1930-talet med Anonyma Alkoholister. Anonyma Alkoholisters tolvstegsprogram är en själavårdsmetod för att kunna leva nyktert. Anonyma Alkoholisters tolvstegprogram kan få en sjuk alkoholist till ett nyktert, tillfrisknande och värdigt liv. Denna form av själavård skiljer på begreppen ”religiöst” och ”andligt”. Min egen forskning har studerat begreppet Gud och andlighet inom Anonyma Alkoholister med religionspsykologiska aspekter och som rör ”omvändelseprocesser”, det vill säga från aktiv alkoholist till nykter alkoholist. Klinisk erfarenhet som integrerar tolvstegsrörelsens missbruksprogram såsom den uttrycks i Anonyma Alkoholisters tolvstegsprogram, det äldsta ”recoveryprogram” för tillfrisknande från missbruk, ger relevans för hur alkoholmissbruk kan förstås genom ett andligt eller själavårdande omvårdnadsperspektiv utifrån psykologiska funktioner. Alkoholberoende (även känt som alkoholbrukssyndrom) definieras som ett kluster av beteendemässiga, kognitiva och psykologiska fenomen och faktorer. Alkoholberoende utvecklas efter upprepad alkoholmissbruk och som vanligtvis inkluderar ett starkt begär till att konsumera alkohol i stora mängder, användning trots skadliga konsekvenser, prioritet åt alkoholbruk mer än åt andra aktiviteter såsom nödvändiga skyldigheter (arbete, ekonomi och hälsa) samt en total kontrollförlust och maktlöshet i dess beroende.

Alkoholism som sjukdomsbegrepp har stöd inom både alkoholforskning och psykiatri. Anonyma Alkoholister ser detta sjukdomstillstånd som något permanent, utan direkt botemedel. Men en alkoholist kan, genom att under sin livstid arbeta i tolvstegsprogrammet, hålla sjukdomssymptom borta - en dag i taget. Tolvstegsprogrammet är utformad som ett själavårdande andligt koncept för att hjälpa alkoholisten från ett självförnekande liv till självinsikt. Det finns forskning som menar att både Anonyma Alkoholister som rörelse och deras tolvstegsprogram för tillfrisknande från alkoholism har haft avgörande betydelse för utvecklingen av tekniker och koncept för psykiatrisk praktik, medicinsk behandling och psykoterapi.

En viktig del i Tolvstegsprogrammet är att alkoholisten får hjälp genom så kallat sponsorskap, en form av själavårdare och andlig vägledare. Denna person är själv alkoholist och med i Anonyma Alkoholister. Denna själavårdande metod med sponsorskap har i praktiken att göra hur en medmänniska kan hjälpa en annan person. Detta har ett narrativt perspektiv genom egna personliga berättelser, precis som det var i mötet mellan två alkoholister som utgjorde en av grundstenarna till att Anonyma Alkoholister bildades. Inom själavården är det andliga mötet mellan människor grundläggande. Gud talar genom människor. Det är livsberättelserna från en alkoholist till en annan som blir avgörande vändpunkter i livet för grava alkoholister. Dessa alkoholister har inte tidigare blivit hjälpta av traditionell medicinsk vård och psykiatrisk behandling, utan funnit en lösning på sitt problem genom att lyssna till omvändelseberättelser av starka andliga upplevelser inom Anonyma Alkoholisters gemenskap.

Den första grundstenen hos Anonyma Alkoholister kommer från psykiatrikern Carl Gustav Jung. Han har en mycket viktig plats hos Anonyma Alkoholister, då han menade att den enda hjälp han kunde förmedla till en ”obotlig alkoholist” var en genomgripande andlig upplevelse. Carl Gustav Jung formulerade sitt uttalande ”spiritus contra spiritum” och rekommenderade andliga upplevelser för att tillfriskna från alkoholism.

Jungs principer om andligt uppvaknande blev för Anonyma Alkoholister botemedlet för att tillfriskna från alkoholism och genomsyrade de tolv stegen för personlig varaktig nykterhet. Själavårdaren blir en sorts andlig rådgivare för en andlig omvändelseerfarenhet genom de egna djupa psykiska såren och en växande beredvillighet att i ödmjukhet överlämna allt till Gud. Denna omvändelse och överlåtelse från egen viljekraft och självkontroll till den kraft som inom Anonyma Alkoholister beskrivs som en ”Högre kraft” till att övervinna kampen om alkoholens skadliga inverkan på klientens liv genom en självacceptans. Anonyma Alkoholister med sitt tolvstegsprogram är en arbetsmodell där gudsbilden är universell, vilket gör att icke kristna eller andra religiösa alkoholister kan använda modellen. Hur ledde gudsbilden till nykterhet och hur de levde sina liv till att bli befriade från tvingande alkoholbegär som de hade kämpat med innan de gick med i gruppen Anonyma Alkoholister? Svaret på den frågan och mer därtill om själavårdens roll i alkoholmissbruk och andra beroenden hittar du här.

Författare: Fransisko Condró

Själavård i missbruk

(del 2 av 2)

Läs del 1 av 2

SJÄLAVÅRDENS FUNKTION I MISSBRUKETS DYSFUNKTION

Inom Anonyma Alkoholister (AA) sker stegen till nykterhet (och frihet från andra beroenden) via en universell gudsbild och det individuella narrativet, det vill säga personliga berättelser som utgör lejonparten av Boken Alcoholics Anonymous (Anonyma Alkoholister) som utkom för första gången i USA 1939. År 1974 utkom den första svenska översättningen av Anonyma Alkoholister. Inom AA-rörelsen är det narrativa perspektivet en väsentlig psykosocial aspekt för tillfrisknande och återhämtning från sjukdomen alkoholism. Vetenskapliga undersökningsdata uppskattar att medlemmar hos Anonyma Alkoholister har en bättre (och långvarigare) nykterhet än jämförbara grupper med olika behandlingsalternativ utan medlemskap hos Anonyma Alkoholister.

Tolvstegsprogrammet handlar om att tillfriskna och förbli nykter genom andlighet och andliga upplevelser. De tolv stegen leder alkoholisten från maktlöshet till ett andligt uppvaknande, i det som kallas ”spiritus contra spiritum”. Vilken funktion fyller då omvändelseprocesser och begreppet ”Gud” hos medlemmar av Anonyma Alkoholister? Genom framträdande gudsfunktioner under omvändelseprocesserna eller vändpunkterna i livet, för individer med alkoholberoendeproblematik, konstrueras nya självbilder som sedan blir till personliga berättelser om sig själv. Denna narrativa förändringsprocess bidrar till förnyade insikter om sin egen identitet och självbild. Det sker ett andligt uppvaknande. Den personliga erfarenheteten omformas från alkoholmissbruk till bruket och rekonstruktionen av en ny och bättre personlig livssanning samt, inte minst, en ny social värld genom aktivt medlemskap hos Anonyma Alkoholister och tro på nämnda universella gudsbilder.

Det finns stora likheter mellan Anonyma Alkoholisters tolvstegsprogram och sekulär själavård. Likheterna är för det första att det finns en andlig kraft som genomsyrar existensen. Denna kraft eller högre makt leder inom Anonyma Alkoholister till befrielse från alkoholmissbruk. Inom själavård är denna förenande kraft en del av en ”trialog”, som skapas mellan konfident, själavårdare och Gud. Inom AA kallas denna förenande kraft också för ”Gud”, såsom varje medlem i AA uppfattar denna Kraft eller Makt och återkommer som begrepp i sex av de tolv stegen. Det finns också en ”trialog” inom AA: Gud, alkoholisten och AA-gruppen/sponsorn.

Tolvstegsmodellens gudsbild är universell, vilket gör att alla - ateister, agnostiker, icke kristna och andra religiösa alkoholister kan använda modellen för sin existentiella- och mentala hälsa.

Anonyma Alkoholisters gudsbild blir en funktion för bibehållen nykterhet. Rent praktiskt bibehålls nykterheten genom AA-medlemmarnas sammanhållning, gemenskap samt aktiva andliga arbete i tolvstegsprogrammet. Detta praktiska arbete i tolvstegsprogrammet görs tillsammans med en ”sponsor” som kan likställas med en sekulär själavårdare som ger andlig vägledning. Denna form av själavård kan vägleda alkoholisten från ett destruktivt och kaotiskt liv till ett sunt, moget och nyktert liv i en trygg och själavårdande samvaro för personligt tillfrisknande.

Sponsorn / själavårdaren går igenom varje steg med sin sponsee eller konfident, som jag här väljer att kalla personen som tar emot sponsorskap för. Nyckel- och kärnhändelser i konfidentens personliga berättelser är väsentliga psykosociala aspekter på de andliga processer som leder till ett tillfrisknande från alkoholism. Omvändelseprocesser från de värsta ögonblicken och de mest misslyckade händelserna i konfidentens livsberättelse vänds från maktlöshet över alkoholen och ett ohanterligt liv till ett i allra högsta grad meningsfullt liv.

Detta nya liv sker genom bön och meditation för att förbättra den medvetna kontakten med sin personlige Gud, sådan konfidenten uppfattar Gud. Konfidenten blir även medveten om att Gud har en vilja med oss alla i det som är signifikant och i överensstämmelse med den nya förståelsen för den Högre makten eller Större kraften, kallad Gud.

Konfidenten kommer till tro på en Gud som kan återge konfidenten ett värdigt liv i tillfrisknande. Själavårdaren hjälper konfidenten att överlämna sig till Gud, såsom denne alltså uppfattar Gud. AA:s tolvstegsprogram är det personliga själavårdsprogrammet för tillfrisknande från alkoholism. För upprätthållande av ett nyktert liv är själavården som konfidenten (sponseen) får, dels i Anonyma Alkoholisters sociala mötesgemenskap, dels hos sin personlige själavårdare (sponsor) primär.

Själavårdens roll på missbrukets arena är att själavården i sig är mitt i konfidentens (eller sponsees) liv. Det liv som pågår en dag i taget - oavsett om det är i konfidentens sjukdomar, beroenden, kriser, sorger, brustenhet, förtvivlan, tro eller otro, men även när livet vänder till det bättre. Ett starkt förbättrat liv är ett löfte som utlovas i det nionde steget.

Den sekulära själavårdens styrka är att Gud är den Högre kraft eller Större makt konfidenten kan tänkas överlämna sitt liv till. Själavården blir länken mellan Gud och konfident och det skapas ett treenigt enhetsmedvetande, där Gud omsluter allt i kärlek, den kärlek som helar och läker. Både inom AA och i den sekulära själavården får konfidenten (sponseen) komma till tro på sitt eget sätt och egna villkor, utan religiösa dogmer, credon eller doktriner. På så sätt kan konfidenten överlämna sitt liv i händerna på Gud, den Gud som ger omsorg och kärlek på människans villkor. I denna omsorg och trygghet kan konfidenten avlasta sig sina bördor och ”bikta sig” i ett själavårdande samtal, det vill säga erkänna sina fel och brister inför sin Gud och sin själavårdare (sponsor). På så sätt avlägsnar Gud ödmjukt konfidentens brister och ”karaktärsdefekter”. Genom ett själavårdande perspektiv på de Tolv stegen leder själavårdaren slutligen konfidenten till ett andligt uppvaknande och som ett resultat av dessa steg kan konfidenten i sin tur få en själavårdande roll och föra budskapet om tillfrisknande vidare till andra alkoholister som fortfarande lider i sin sjukdom.

Författare: Fransisko Condró