Att gå vidare

Ett JA till att vilja gå vidare i livet är att söka kontakt med sitt inre djup för att kunna självläka. Det medför oftast förändringar. Förändringar brukar ruska om våra liv innan det nya tar form. Det är inte alltid så lätt att förändras, inte ens om man vill det. Det kan ibland kännas väldigt ensamt. Därför kan det vara bra att ha riktningen klar (ett JA till att vilja GÅ VIDARE), men inte detaljplaneringen. Man bör vara redo, men man går inte vidare för att man är redo. Man går vidare för att man växer ifrån den person man en gång var. Dock får det inte gå för fort. Bara det som får tillräckligt med tid att slå rot blir bestående. Kom alltid ihåg att det är inte själviskt att vilja ha ett bättre liv.

Människans psyke och mentala struktur söker sig ofta till det välbekanta, för det välbekanta känns tryggt. Känslan av obehag, som initialt kan infinna sig när man vill gå vidare på sin väg i livet, är något tillfälligt och en nödvändig del vid all förändring och förvandling. När du sedan har påbörjat vandringen på den vägen så kommer du att komma till en punkt där du kommer att ångra dig och vilja hoppa av och avsluta processen. Kom ihåg att det tillhör själva processen. Det är precis då som det är som viktigast att fortsätta. Det är här självdisciplin kommer in. Det krävs ett visst mått av självdisciplin för att kunna vandra vidare, och det kan du träna dig till. Till slut kommer självdisciplinen att förvandlas till självförtroende, och självförtroende blir till förändring, och förändring leder till transformation.

Det riktiga "arbetet" har ingenting att göra med någonting "där ute", utan det har uteslutande att göra med vad som finns inom dig. Det kommer ur dig. Du skapar det.

Ibland är det svårt att kunna föreställa sig en framtid som ser annorlunda ut än nuet. Det finns en anledning till denna mentala blockering och motstånd till förändring. Det omedvetnas starka dragningskraft gör det ibland väldigt svårt för oss att genomföra en förändring. Evolutionärt sett är vi inte skapade för förändring och när vi då försöker ta oss ur det omedvetnas grepp (vars tankar, känslor och reaktioner går på autopilot) gör både kropp och sinne motstånd. Detta kallas för ”den homeostatiska impulsen”. Kroppens fysiologiska funktioner, allt från andning till kroppstemperatur regleras av denna impuls.

Att gå på autopilot med vårt tänkande, kännande och reaktioner vid olika situationer är oftast en funktion av betingning (tankar, känslor, reaktioner, mönster och trosföreställningar som rotades i barndomen). De allra flesta av oss sitter fast i en sådan betingning som är en slags omedveten programmering. Allt detta sker på en omedveten nivå, vilket betyder att man själv aktivt inte är med och styr, utan det sker automatiskt (på autopilot).

Syftet med den homeostatiska impulsen är att hålla kropp och sinne i balans, vilket är bra. Utmaningen kommer när vi vill åstadkomma en förändring eftersom denna impuls upplever allt obekant, obekvämt och obehagligt som ett hot. Denna instinktiva reaktion kan sätta krokben för alla försök till förändring. När detta sker upplever vi att vi ”sitter fast” och istället för att inse och förstå att det här beror på en rent kroppslig respons som evolutionen slipat fram, tenderar vi att känna skam. Den skammen bygger på en missuppfattning.

Varje gång vi gör ett medvetet försök till förändring som bryter ”standardläget” kommer det omedvetna att vilja fösa oss tillbaka till det välbekanta genom att resa mentala motstånd och blockeringar. Dessa motstånd och blockeringar kan yttra sig som fysiska obehag, så som; rastlöshet, ångest och en känsla av att ”inte vara sig själv”.

Detta tillhör processen. Det betyder inte att något är fel. Det betyder bara att du längtar efter att få vidareutvecklas och växa som människa. Du vill skapa ett nytt ”standardläge”. Detta är inget konstigt utan fullt naturligt. Ibland visar vår nuvarande situation på att det är dags att växa, inte bara på ett personligt plan utan även i psykisk och andlig förståelse. Vi tvingas då söka djupare och ta ansvar för hur vi behöver förändra vårt tänkande eller beteende.

Oftast är vi människor rädda för förändringar, men förändringar behöver inte vara skrämmande utan väldigt glädjefyllda, där både hjärta och intellekt kan vara våra vägvisare. Ibland räcker det med att lära sig förstå sig själv bättre. För att lära känna sig själv bättre kan man behöva lära sig att använda nya mentala och andliga verktyg. Man kan behöva träna de själsliga musklerna. Att träna de själsliga musklerna leder till självmedvetenhet. Den självmedvetenheten kan sedan visa vägen till förändring och i slutänden till läkning.

Det kan vara plågsamt att vara andligt medveten i en relativt andligt omedveten värld och det är mycket talande att hjärnavbildningar har visat att det är samma nervbanor som aktiveras under och efter ett "andligt uppvaknande/transformation" som vid depressiva tillstånd. Forskarna talar om "två sidor av samma mynt". Den avgörande skillnaden är att de som kontinuerligt ägnar sig åt någon form av andlig praktik aktiverar och till och med utökar storleken på sitt "prefontala cortex" - pannloberna där det "andligt medvetna sinnet" har sitt säte - medan de som lider av depressiva tillstånd och negativa tankar har en lägre aktivitet i samma hjärnområden. Det är endast olika inre tillstånd som kommer till uttryck som din verklighet.

Ibland är det svårt att kunna föreställa sig en framtid som ser annorlunda ut än nuet. Det finns en anledning till denna mentala blockering.

Kan du uppleva en sådan mental blockering?

Toppen! Då har du kommit alldeles rätt!

Är det dags för dig att gå vidare?

Är det dags för en ny riktning i livet?

Strålande!

Är du redo?

Då sätter vi igång!

TA REDA PÅ MER

Se ARKIVET för fler Veckans Insikt & Inspiration

SSRF | Centrum för Själavård & Samtalsterapi

ssrf.nu