Gud finns inom dig

Att Guds kraft och energi finns inom dig är nog den mest helande av alla insikter.

Om nu Gud bor inom dig, kan det per definition inte finns något mörker i dig och om det fortfarande finns mörker verkar inte gudskraften fullt ut. Det är en helt OK insikt att bli medveten om.

Under tusentals år har människan levt i en mörk och ond omgivning. Det mörka och onda har erfarits som ett lägre medvetande. De människor som på något sätt kom med ett högre medvetande och gudomligt ljus fick ofta lida och blev straffade, särskilt om de var kvinnor. Jag talar nu om den historia jag känner till. Troligtvis gällde detta inte naturfolk, som ofta hade kvinnor som ”medicinmän”, shamaner och helare.

Att Gud finns inom oss skulle innebära att några yttre hot aldrig skulle kunna förminska oss eller göra oss oroade eller rädda. Människan skulle bli egenmäktig.

Att Gud är verklig och att gudskraften finns inom oss är banbrytande, på så sätt att vi därmed blir en hel del av Gud. Samma sätt som varje cell i oss är miljarder delar som bygger upp vår biologi, fysiologi och själva den mänskliga strukturen, är varje mänsklig inkarnation en del av den gudomliga ”soppan”. Den soppan är den kreativa skapelsens själva essens.

Gud lever inom oss. Alla människor har nämligen gudskraften inom sig och ju klarare vår syn blir och högre medvetandet expanderar utvecklar vi det som en gång ansågs vara övernaturliga förmågor och fenomen, endast för ett fåtal utvalda. Men det är, som sagt, nya tider.

Författare: Fransisko Condró

Krig eller fred?

På vilken nivå skapas krig? Och är lösningen på krig - krig? Problemlösningen finns i själva frågans natur för krig skapas på en medvetandenivå där människan lever efter ett synsätt som handlar om polarisering. Denna polarisering är en separation från helheten. Människans separation från en enhet i helheten grundar sig på den dysfunktionella människans självuppfattning. Dysfunktionen finns redan i synsättet på termen ”ego”. Det populärpsykologiska begreppet ”ego” är per definition vårt ”jag”, men har blivit en dysfunktionell entitet som tycks förmörka och förvränga människans natur.

Det finns många psykologiska teorier om människans ego eller människans jag. Termen ego kommer från det latinska språket och översätts med jag. Det är absolut inte alltid så att vårt ego, det vill säga vårt jag är dysfunktionellt, liderligt eller förvrängt. En människas jag-natur formas i relation mellan människans inre och yttre verklighetsbilder. Egot blir förvrängt och tvångsmässigt då människan inte tillåts att bejaka sin jag-identitet. Att bejaka sig själv och sitt ”jag är” skapar en sund behovscykel och en naturlig livsutveckling av människans liv på jorden. Jagets förvrängning uttrycks med bildspråk redan inledningsvis i Bibelns Genesis (Första Moseboken), som berättar att människan av Gud (eller gudarna) inte tilläts ta del av den gudomliga kunskapen om ”gott och ont” och därför fördrevs hon bort från den gudomliga plats Gud (gudarna) skapat att låta människan leva sitt liv på.

Men i och med människans nya kunskapsinsikter och dess rätt till totalt självbestämmande fördrevs hon bort från den ursprungliga paradisiska tillvaron till ett förbryllande liv där människan än idag inte verkar kunna skilja på gott och ont även om hon själv hade gjort sig till gud(ar). Men människan är inte gud(ar), utan mer att liknas vid gudars barn eller skapelser, ungefär som våra mänskliga barn är barn till sina föräldrar. Och det vet väl de flesta att kloka, mogna och ansvarstagande föräldrar vet mer än barn och därför vägleder barnen till kunskaper om rätt eller fel och gott eller ont. I denna polarisering mellan gott och ont, rätt eller fel, ljus eller mörker och inte minst krig eller fred lever människan sitt liv här på jorden.

För att återgå till frågan om varför krig skapas är för att det är en mänsklig form av konfliktlösning. Historien vittnar om att krig leder till krig och någon egentligen fred aldrig har funnits på jorden. Krig och ondska dominerar fortfarande vår värld. Ondskan har många ansikten bl.a. kriminalitet, lögner, svartsjuka, bedrägerier, hat och hämnd för att nämna några typiska mänskliga beteenden som fortfarande är rådande. Hur många kan vi nämna vid namn som aldrig ljuger, stjäl, uppvisar hatiska eller hämndmässiga beteendemönster? Människan har dock kommit långt i sin etiska och moraliska utveckling bort från krig och ondska på väg till ett liv i fred och harmoni.

Freden börjar hos den enskilda människan oavsett livets omständigheter. Därför kan det finnas de som lever i fred mitt ibland människor och länder som krigar. Kanske just du är en av dessa Fredsaktivister som läser detta just nu? Grattis, i så fall, för då är du den blomma som stoppar sin stjälk i vapenmynningen hos de stridande parterna.

Författare: Fransisko Condró

De dagar vi lever är de dagar som blir

Vad gör livet värt att leva?

Det verkar som att livet i sig genomsyrar allt, världsalltet. När astronomer blickar ut i universum, sökandes efter liv, missar de - i det smala kikarsiktet- att allt är liv. Den trosföreställningen, att allt är liv, har jag erfarit efter att under flera decennier utforskat mitt inre mikrokosmos.

Med den vetskap människan har och känner till idag, har vårt Universum kommit till i en så kallad Big bang eller Den stora smällen. Det skulle i så fall innebära att Universum vid en specifik tidpunkt föddes. Det innebär också att Universum kommer att dö, en död som i mänskliga perspektiv ligger långt borta. Så långt bort att många ser Universum som evigt och oändligt. Detta är det andra grundantagandet jag utgår ifrån, nämligen att det som föds även dör. 

Det finns ett tolkningsperspektiv som brukar kallas ”alkemi”, den äldre tidens vetenskap ur vilket den moderna vetenskapliga kemin växte fram. I den esoteriska alkemin finns ett synsätt som förklarar att kosmos genomsyras av principen om att ”såsom i det stora, så i det lilla”, eller med en västerländsk förståelsehorisont: ”såsom i himlen, så ock på jorden”.  

Livets principer finns därför både inom den enskilda människans mikrokosmos som i vår egen galax, makrokosmos. Människan föds, lever sina dagar och dör. Den principen om födelse och död och dess återkommande cykler är det som människan ser som de eviga och oändliga livscyklerna. Livscykler som återkommer med livet på jorden.

Vad gör då ditt eller mitt eget liv värt att leva, i den unika människa vi gestaltar? För mig är det mänskliga livet heligt och varje dag en stor gåva att förvalta, utveckla och uppskatta! Det innebär då att själva den mänskliga kroppen är likt en själens boning på jorden, precis som kyrkor, moskéer, synagogor och tempel är Guds eller gudars representation och närvaro på jorden. Allt blir därför heligt genom att livet i sig är heligt. Och livet visar sig överallt genom en mångfald av uttryck och dimensioner. 

Så blir livets värde värderat genom det mått vi värdesätter oss själva, varandra, naturen och den skapelse människan utvecklar sig själv ifrån genom dess existens på jorden. 

En utvecklad människa lever varje dag, varje andetag och varje sekund i en anda av tacksamhet för den människa själen gestaltar. En dag i taget i alla de dagar och år jorden dansar kring solen utvecklas människans medvetande om att allt är liv och allt är heligt i den universella boning som kan anses vara den levande gudens himlakropp. Såsom i himlen så ock på jorden innebär att Varje Du bär och lever din egen himlakropp på jorden i en symbios med Moder Jord och Fader Sol. Denna livsväv levandegör och medvetandegör att ditt och mitt liv är värt att leva i all dess helighet.

Författare: Fransisko Condró