Att gå vidare

”Du går inte vidare för att du är redo.

Du går vidare för att du växer ifrån den person du en gång var.”

Ett JA till att vilja gå vidare i livet är att söka kontakt med sitt inre djup för att förverkliga sig själv. Det medför oftast förändringar. Förändringar brukar ruska om våra liv innan det nya tar form. Det är inte alltid så lätt att förändras, inte ens om man vill det. Det kan ibland kännas väldigt ensamt. Därför kan det vara bra att ha riktningen klar (ett JA till att vilja GÅ VIDARE), men inte detaljplaneringen. Man bör vara redo, men man går inte vidare för att man är redo. Man går vidare för att man växer ifrån den person man en gång var. Dock får det inte gå för fort. Bara det som får tillräckligt med tid att slå rot blir bestående. Kom alltid ihåg att det är inte själviskt att vilja ha ett bättre liv.

Människans psyke och mentala struktur söker sig ofta till det välbekanta, för det välbekanta känns tryggt. Känslan av obehag, som initialt kan infinna sig när man vill gå vidare på sin väg i livet, är något tillfälligt och en nödvändig del vid all förändring och förvandling. När du sedan har påbörjat vandringen på den vägen så kommer du att komma till en punkt där du kommer att ångra dig och vilja hoppa av och avsluta processen. Kom ihåg att det tillhör själva processen. Det är precis då som det är som viktigast att fortsätta. Det är här självdisciplin kommer in. Det krävs ett visst mått av självdisciplin för att kunna vandra vidare, och det kan du träna dig till. Till slut kommer självdisciplinen att förvandlas till självförtroende, och självförtroende blir till förändring, och förändring leder till transformation.

Det riktiga "arbetet" har ingenting att göra med någonting "där ute", utan det har uteslutande att göra med vad som finns inom dig. Det kommer ur dig. Du skapar det.

Ibland är det svårt att kunna föreställa sig en framtid som ser annorlunda ut än nuet. Det finns en anledning till denna mentala blockering och motstånd till förändring. Det omedvetnas starka dragningskraft gör det ibland väldigt svårt för oss att genomföra en förändring. Evolutionärt sett är vi inte skapade för förändring och när vi då försöker ta oss ur det omedvetnas grepp (vars tankar, känslor och reaktioner går på autopilot) gör både kropp och sinne motstånd. Detta kallas för ”den homeostatiska impulsen”. Kroppens fysiologiska funktioner, allt från andning till kroppstemperatur regleras av denna impuls.

Att gå på autopilot med vårt tänkande, kännande och reaktioner vid olika situationer är oftast en funktion av betingning (tankar, känslor, reaktioner, mönster och trosföreställningar som rotades i barndomen). De allra flesta av oss sitter fast i en sådan betingning som är en slags omedveten programmering. Allt detta sker på en omedveten nivå, vilket betyder att man själv aktivt inte är med och styr, utan det sker automatiskt (på autopilot).

Syftet med den homeostatiska impulsen är att hålla kropp och sinne i balans, vilket är bra. Utmaningen kommer när vi vill åstadkomma en förändring eftersom denna impuls upplever allt obekant, obekvämt och obehagligt som ett hot. Denna instinktiva reaktion kan sätta krokben för alla försök till förändring. När detta sker upplever vi att vi ”sitter fast” och istället för att inse och förstå att det här beror på en rent kroppslig respons som evolutionen slipat fram, tenderar vi att känna skam. Den skammen bygger på en missuppfattning.

Varje gång vi gör ett medvetet försök till förändring som bryter ”standardläget” kommer det omedvetna att vilja fösa oss tillbaka till det välbekanta genom att resa mentala motstånd och blockeringar. Dessa motstånd och blockeringar kan yttra sig som fysiska obehag, så som; rastlöshet, ångest och en känsla av att ”inte vara sig själv”.

Detta tillhör processen. Det betyder inte att något är fel. Det betyder bara att du längtar efter att få vidareutvecklas och växa som människa. Du vill skapa ett nytt ”standardläge”. Detta är inget konstigt utan fullt naturligt. Ibland visar vår nuvarande situation på att det är dags att växa, inte bara på ett personligt sätt utan även i psykisk och andlig förståelse. Vi tvingas då söka djupare och ta ansvar för hur vi behöver förändra vårt tänkande eller beteende.

Oftast är vi människor rädda för förändringar, men förändringar behöver inte vara skrämmande utan väldigt glädjefyllda, där både hjärta och intellekt kan vara våra vägvisare. Ibland räcker det med att lära sig förstå sig själv bättre. För att lära känna sig själv bättre kan man behöva lära sig att använda nya mentala och andliga verktyg. Man kan behöva träna de själsliga musklerna. Att träna de själsliga musklerna leder till självmedvetenhet. Den självmedvetenheten kan sedan visa vägen till förändring och i slutänden till läkning.

Det kan vara plågsamt att vara andligt medveten i en relativt andligt omedveten värld och det är mycket talande att hjärnavbildningar har visat att det är samma nervbanor som aktiveras under och efter ett "andligt uppvaknande/transformation" som vid depressiva tillstånd. Forskarna talar om "två sidor av samma mynt". Den avgörande skillnaden är att de som kontinuerligt ägnar sig åt någon form av andlig praktik aktiverar och till och med utökar storleken på sitt "prefontala cortex" - pannloberna där det "andligt medvetna sinnet" har sitt säte - medan de som lider av depressiva tillstånd och negativa tankar har en lägre aktivitet i samma hjärnområden. Det är endast olika inre tillstånd som kommer till uttryck som din verklighet. 

Ibland är det svårt att kunna föreställa sig en framtid som ser annorlunda ut än nuet. Det finns en anledning till denna mentala blockering.

Kan du uppleva en sådan mental blockering?

Toppen! Då har du kommit alldeles rätt!

Är det dags för dig att gå vidare? Är det dags för en ny riktning i livet?

Strålande!

Är du redo?

Då sätter vi igång!

TA REDA PÅ MER

Text: Rosanna L. Antonsdotter

Att dela en livsstil gör det lättare att dela ett liv på den självförverkligande vägen

Att ha självförverkligande (att vilja förverkliga sig själv) som mål i livet är mer än livsstil (ett sätt att leva) än något du gör enbart på din fritid.

Den självförverkligande vägen är inte svår, men den är väldigt annorlunda.

Det handlar inte så mycket om hur du använder din lediga tid, utan mer om hur du använder ditt liv och vem du väljer att dela det livet med för att kunna hjälpa varandra nå det självförverkligande målet.

Sökandet efter att förverkliga sig själv tvingar ofta människor att betrakta sitt liv ur ett totalt annorlunda perspektiv. Det kan utåt sett tyckas vara en liten perspektivskillnad, men den har stora följder. De som inrättar sitt liv efter att förverkliga sig själv vill leva ett annorlunda liv, och inte alla förmår att förstå vad det innebär. De vill leva ett själscentrerat liv med kärlek som främsta drivkraft framåt. Vi kan alla ha olika yttre mål i livet, men vi vill alla uppleva samma sak: ett liv fyllt av glädje, lycka, självförverkligande, inre syfte och högre mening. Skillnaden är att vi alla söker detta på olika sätt. De som vill förverkliga sig själv söker inte efter att förverkliga detta genom yttre ting, andra människor, platser eller yttre upplevelser och situationer. Utan de som vill förverkliga sig själv vill göra det enbart från själens perspektiv genom att medvetet utveckla sina egna själsegenskaper och leva efter själens ledning. Detta innebär att prioritera sin tid på ett annat sätt och lägga sitt fokus och sin energi och koncentration på annorlunda ”saker”. Inte för att man måste, utan för att man vill.

Vad är då rätt eller fel, gott eller ont på den självförverkligande vägen?

Frågan om rätt eller fel, gott eller ont, är alltid relativ. Det som är rätt för en mindre utvecklad själ skulle kunna vara helt fel för den mer upplysta själen. Det vi i vår nuvarande andliga utvecklingsnivå kanske uppfattar som en god egenskap kan vara helt malplacerad och därför fel hos den som befinner sig på en högre andlig utvecklingsnivå. Det vi kallar fel eller ont har i själva verket med sammanhanget att göra, och är därför relativt. Andlig mognad tar sin tid. Processen är personlig och följer sin egen väg. Den resan är sällan rak eller enkel.

När vi utvidgar vår medvetenhet och fördjupar vår andliga förståelse förändras även våra valmöjligheter. Vi får tillgång till andra val med högre kvalitet, eftersom vi själva förändras.

Det finns två ”misstag” (erfarenheter att lära av) en människa kan begå på sin väg till att förverkliga sig själv. Det första är att inte ge akt på och lyda själens vägledning. Det andra är att göra sådant som strider mot helheten. Därför får vi aldrig döma andra. Det som är rätt för den ene kan nämligen vara helt fel för den andre. Allt beror på sammanhanget kring situationen och den enskilde individens andliga utvecklingsnivå.

På grund av det kan vi vara helt övertygade om att vilken vår andliga utvecklingsnivå än är just nu, hög som låg, så innehåller den just de lärdomar och erfarenheter som vi bäst behöver på vår nuvarande utvecklingsnivå för att vi ska komma vidare i vår självkännedom, personliga utveckling, andliga förståelse och mänskliga växande. Vi konfronteras endast med sådana livssituationer som är mest utvecklande för oss. När vi känner till själens syfte och underordnar oss dess vilja befrias vi ansträngningslöst från det som håller oss tillbaka och blir då fria att gå vidare i vår utvecklingsprocess i mer positiv anda. Först då kan vi påbörja vandringen till vårt eget självförverkligande liv. Innan dess handlar vårt liv uteslutande om att befria oss själva från det som hindrar oss från att uppnå självförverkligande.

Vi behöver utveckla vår självständighet och obundenhet till det yttersta, lära oss att inte förlita oss på något annat än vår egen själs vägledning, bära vår frihet i våra egna händer och aktivt delta i livet så att vi lär oss så mycket som möjligt. Precis som vi vill ha vår frihet måste vi också kunna ge alla andra sin frihet.

Vi kan inte förvänta oss någonting av andra, utan tvärtom göra allt vi kan för att hjälpa dem vidare när de har det svårt. Varje människa vi möter i livet är nämligen en medvandrare på livets väg. De kan vara mer eller mindre andligt utvecklade än vi, men vi är ändå alla en del av helheten och därmed del i ett större sammanhang som är på gemensam resa mot samma slutmål. Utvecklingen av kärlek, genom att öka vår förmåga att älska, gör oss medvetna om alltings samhörighet och att vi alla är delar av en enda stor skapelse. Det enda sättet att visa att man tror på kärleken är att älska. Resten är bara tomma ord och möjligtvis goda tankar och intentioner. Vi lockas alla att tro på tanken om neutralitet: att vi egentligen inte behöver älska så länge vi inte aktivt gör någon skada, men varje tanke antingen läker eller skadar, separerar eller inkluderar. I det ögonblick som vi väljer att inte älska - att hålla inne med vår kärlek - skapas ett själsligt tomrum, och rädsla strömmar genast till för att fylla det tomrummet. Att vara medvetet närvarande i det intellektuella sinnet och att vara medvetet närvarande i medvetandet är två helt olika saker. Det är två helt olika medvetenhetstillstånd. För att kunna förverkliga dig själv bör du hela tiden sträva efter att kunna befinna dig i medvetenhetstillståndet där du är medvetet närvarande i medvetandet.

En fast beslutsamhet att vara lycklig kommer att vara till stor hjälp på vägen att förverkliga dig själv. Beslutsamhet kommer från en stark vilja. Envishet kommer från en stark ovilja. Vänta inte på att omständigheterna kring dig ska förändras genom att felaktigt tänka att det är i dem som problemet ligger. Gör inte din brist på lycka till en kronisk ovana som plågar dig själv och din omgivning.

Om du är lycklig är det till välsignelse för dig själv och andra. Äger du lycka äger du allt. Att vara lycklig är ett val när du kommit så långt att du villigt vill vandra vägen till att förverkliga dig själv. Frigör den kraft du redan besitter för konstruktiva ändamål och du kommer att få mer kraft. Gå framåt på din väg med orubblig beslutsamhet och använd alla de själsliga egenskaper som är utmärkande för framgång och du kommer att kunna agera kreativt i vilket verksamhetsfält som helst.

Att skapa något stort börjar alltid i det lilla och enkla. Varje storslagen idé startar alltid inom en enskild människa.

Om du har orkat läsa så här långt och om det har varit begripligt för dig? Då finns det ett viktigt budskap till just DIG:

DU har en idé i ditt inre som väntar på din tillåtelse att få uttrycka sig i det yttre. Du vet precis vilken det är och vad det handlar om. Det är en bra idé! Ta steget nu och våga ha modet till att skapa något storslaget. Du kommer garanterat att lyckas eftersom din idé är inspirerad av det gudomliga.

Text: Rosanna L. Antonsdotter

Är det dags att ändra riktning i livet?

SKILLNADEN MELLAN LINDRING OCH LÄKNING

Alla människor kommer till en viss punkt i livet, ett vägskäl där man behöver besluta sig för att antingen gå ”lindringens väg” eller ”läkningens väg”.

Det här är ett högst personligt val som inte går att diskutera sig fram till med andra. Det är ett val som behöver göras av din egen fria vilja.

När väl ditt val är gjort så finns det ingen återvändo. Då kan du inte längre gå tillbaka. Då är den enda vägen framåt. Inte för att du måste, utan för att du vill.

Precis i det ögonblicket när du bestämmer dig, när du gör ditt eget inre personliga val så har du automatiskt ändrat riktningen i ditt liv.

Det här är inte något du kan tänka dig fram till. Du vet när du är redo. Det är inget intellektuellt eller känslomässigt val. Det är ett själsligt val.

För att kunna göra ett sådant val behöver du förstå skillnaden mellan lindring och läkning.

De flesta människor vill ha lindring istället för läkning. De som söker lindring vill ha ett ”plåster på såret” som lindrar obehaget. ”Plåstret” som används för att lindra obehaget kan vara: alkohol, droger, smärtstillande medel, sex, mat, TV, negativa tankar och känslor, konflikter, ilska, avund, romantiska relationer etc.

De som söker läkning vill riva av plåstret, möta såret och transformera om obehaget. Läkning kräver fyra ingredienser. Alla fyra behöver finnas där, ingen går att utesluta. Dessa är:

1. BESLUTSAMHET. Att vandra ”Läkningens Väg” kräver beslutsamhet, inte envishet. Beslutsamhet kommer från en stark vilja. Envishet kommer från en stark ovilja.
2. MOD. Inte alla klarar att vandra ”Läkningens Väg”. Det är ingen bekväm väg. De flesta väljer bekvämlighet framför mod. Att vandra ”Läkningens Väg” är att våga befinna sig utanför sin egen bekvämlighetszon. Det är endast där vi kan växa och utvecklas. Alla kan vi välja att vara modiga eller bekväma, men inte både och. Inte samtidigt. Att växa och utvecklas kräver mod. Mod går hand i hand med sårbarheten.
3. SÅRBARHET. Att våga visa sin egen sårbarhet är att våga ta bort ”plåstret”, visa såret och stå kvar i smärtan tills ”nåden” infinner sig. Inte alla klarar det. Inte alla kommer att kunna stå kvar hos dig när du visar din sårbarhet. Att visa sårbarhet kan vara obekvämt för andra människor. Du behöver vara beredd på det. När du är beredd att satsa, trots rädslan, motståndet och obehaget så är du också beredd på att överlämna dig till något som är större än dig själv. Den/det/han/hon/hen kan ha många namn. Välj det som passar dig bäst.
4. DEN GUDOMLIGA DIMENSIONEN. När du överlämnar dig till Din Personliga Högre Kraft så kommer denna att tjäna dig på alla tänkta och otänkbara sätt. När du får uppleva den vissheten, övertygelsen och nåden så vet du varför just DU har valt att vandra ”Läkningens Väg”. Nåden kan komma till vem som helst, när som helst. Nåden är inget du kan ”förtjäna” eller ”förhandla” dig fram till. Nåden är gudomligt inspirerad och kommer att ”besöka dig” (komma din väg) när du är redo för den.

TA REDA PÅ MER

Text: Rosanna L. Antonsdotter