Från: Veckans Insikt & Inspiration

Text: Fransisko Stefan Jacobsson Condró

Det själavårdsterapeutiska narrativet

Fallexempel: Konfidentens subjektiva världsbild

Av SSRF har undertecknad blivit utnämnd till storhelgsskribent. Utnämningen förpliktigar. På vilket sätt? Jo, att du som läsare ska få berikas med så kallade insiktstexter, vars uppgift är att inspirera och utbilda dig som är intresserad av andlighet, religion, filosofi, psykologiska terapier och själavård.  Precis som med påskhelgens textsamling, så delas dessa långhelgstexter upp i specifika helgdagar: 

  • Nationaldagen
  • Pingstafton
  • Pingstdagen
  • Annandag Pingst 

Även om Annandag pingst inte längre är en helgdag, lever traditioner vidare, omformas och nyskapas. Jag låter därför dig själv välja hur lång helg du vill ha och eventuellt varför. Varför inte ta nedanstående fallexempel, indelat i fyra avsnitt med coachande frågor, att för läsaren spegla sin egen subjektiva världsbild. I min egen livsvärld har praktiken föregått teorin, det levda som essens för existens. Så blir det även denna gång. Teorin om det själavårdsterapeutiska narrativet och konfidentens subjektiva världsbild får du till nästa storhelg, midsommarhelgen.

 Frågor för själ(v)reflektion:

På vilka sätt kan läsaren av SSRF:s insiktstexter berikas?  

Nationaldagen 

Fallexempel ges som praktisk undervisning i en blandning av fiktiva och autentiska samtal. Även om jag i de flesta fall skulle få tillåtelse av konfidenter och klienter att spela in autentiska samtal, skulle jag aldrig förlita mig på att ljudfiler, som laddas upp eller finns på smarta utrustningar, inte skulle kunna komma i orätta händer. Var och varannan vecka eller månad hör jag nämligen om intrång i patientkänsliga register och andra så kallade sekretessbelagda dokument. Ur ett annat etiskt perspektiv har jag istället haft nedanstående inställning till konfidenter och andra intervjupersoner, som ställt upp i kvalitativa studier och undersökningar om andlig vård, själavård och psykologisk terapi. Dessa har anonymiserats ungefär så här: 

Intervjuerna spelades in på två inspelningsenheter och varade i snitt mellan tjugofem och trettio minuter. Jag har valt, trots medgivande från samtliga informanter att både [få]ta med namn och annan adekvat personlig information, att så långt det är möjligt anonymisera dessa personer. Personliga data, utöver profession, tillför studiens reliabilitet inte något större värde för dess ändamål. Intervjupersonerna har [istället] fått varsin informantkod…

Frågor för själ(v)reflektion:

På vilket sätt anser du att sekretessbelagt konfidentmaterial ska behandlas?

I fallexemplet nedan är (S) SES-terapeuten och mottagaren, det vill säga konfidenten, kallas (K). I nedanstående längre terapeutiskt själavårdssamtal mellan konfident och själavårdsterapeut behandlas termer om vad som avses med att vara troende, att tillhöra en religion, att tro på Gud och vad som menas med intuition, metafysik och olika former av verklighetsförankring. Själavårdsterapeutens roll är i detta fall undervisande, stödjande, coachande men även behandlande (terapeutiskt eller vårdande). 

Med behandling avses i SES-terapi att konfidentens livs- och trosåskådning medvetandegörs, vilket kan leda till ett tryggare liv, glädjefullare och mindre lidande liv. Kunskap om varje människas unika existens ger både individ och samhälle livsmening och målmedvetenhet om vad konfidenten (eller klienten) vill med sitt liv. Även om en utvärdering av fallexemplet om konfidentens subjektiva världsbild inte ges nedan kan läsaren fundera på sina egna tillämpningar, metoder, teorier och praktiker för sin människovårdande profession. Nu till fallet: 

Frågor för själ(v)reflektion:

Vad vill storhelgsförfattaren belysa med fallexempel? 

(S): Välkommen på själavårdsterapi bäste K. Hur kommer det sig att du bokat in flera tider hos mig, hela sju stycken i ett svep, om jag minns rätt? 

(K): Jo, tack! Ja, jag vill ge våra möten en chans, så jag börjar med sju sessioner. En vän till mig har varit hos dig och rekommenderade dig starkt. Tror att du vet vem det är. Vännen och jag älskar att samtala om existentiella frågor. Det är bara så att vännen är troende och jag är ateist. Men så berättade vännen att du hade sagt att även ateism är en form av tro. Då blev jag nyfiken. Menar du S, att även jag är troende? 

(S): Din vän har förstått mig rätt och ja, jag vet vem det är. Är det OK att vi börjar med att definiera vad som menas med uttrycket ”troende”? Vad betyder det för dig K? 

(K): Att vara troende är att tillhöra en religion och tro på en Gud. 

(S): Tack K, det är så de flesta, så som jag förstår, ser på begreppet troende. Om jag omformulerar frågan från troende till tro. Ser du det som att tro är motsatsen till att veta? 

(K): Ja, absolut. Troende tror… 

(S): Och ateister? 

(K): Vi tror inte. 

(S): Vad tror du inte på K? 

(K): Jag tror vare sig på religion eller att det finns en Gud. Jag är naturvetenskapligt lagd. 

(S): Jag förstår. Det är klokt att vara naturvetenskapligt lagd. Jag är det själv, men kan integrera både tro och vetande. 

(K): Hur då? 

(S): Egentligen är det väldigt lite människan vet, även ur ett naturvetenskapligt perspektiv. Naturvetenskapen eller naturforskning, som begreppet hette tidigare är en äldre föregångare till begreppet naturvetenskap. Naturforskning betecknar en parallell form av forskning som inkluderar intuition och metafysik, men som ibland kan åberopas, inte minst i vår tid, där till exempel den teoretiska fysiken och kosmologin inte alltid kunnat begränsa sig till rent empiriska metoder. I brist på andra vetenskapliga utgångspunkter kan merparten av antikens vetenskapspersoner och filosofer sägas tillhöra kretsen av naturforskare, liksom efterföljande tiders alkemister, mystiker och filosofer. Många vetenskapspersoner genom historien sägs ha fått intuitiva ingivelser till sina teorier genom att studera och jämföra företeelser i naturen och världen omkring dem eller genom studier av metafysiska skrifter. Namn som Isaac Newton och Albert Einstein är välkända namn i detta sammanhang. Även flera av den moderna naturvetenskapens förgrundsgestalter har sysselsatt sig med och skrivit om dessa metafysiska perspektiv, bland andra Werner Heisenberg, Erwin Schrödinger och Max Planck. Isaac Newton, engelsk matematiker, fysiker, astronom, alkemist, teolog och författare, var en nyckelfigur i den vetenskapliga revolutionen som följde. Orkar du lyssna K? 

Frågor för själ(v)reflektion:

På vilka sätt kan läsaren av SSRF:s insiktstexter berikas? 

 

Pingstafton 

(K): Oh, ja…! 

(S): Newton bidrog till och förfinade den vetenskapliga metoden, och hans arbete anses vara det mest inflytelserika för att ha fört fram modern vetenskap. Werner Heisenberg, tysk fysiker, kvantmekaniker och nobelpristagare i fysik, är mest känd för osäkerhetsprincipen, som innebär att det inte går att samtidigt veta en partikels position och dess hastighet. Tillsammans med Niels Bohr formulerade Heisenberg den så kallade Köpenhamnstolkningen av kvantmekaniken. Erwin Schrödinger, österrikisk teoretisk fysiker och även han nobelpristagare, bidrog till nya produktiva former av atomteorin och utvecklandet av kvantmekanikens vågteori. Schrödingers bok "What is Life?" gav James Watson inspiration att utforska genen vilket ledde till upptäckten av DNA:s struktur. James Watson, född 1928 i Chicago, Illinois, är en amerikansk medicinsk forskare och en av upptäckarna av DNA-molekylens struktur. James Watson är född 1928 och är 97 år i talande stund. Tillsammans med Maurice Wilkins belönades de 1962 med Nobelpriset i medicin för sina upptäckter. Har du orkat att lyssna so far K? 

(K): Åh, ja. Superspännande. Fortsätt om du vill. Jag älskar detta. Det är så här jag vill bli upplyst. 

(S): Max Planck var en tysk teoretisk fysiker och främste upphovsman till kvantteorin, vilket också gav honom Nobelpriset i fysik 1918. Köpenhamnstolkningen, som jag nämnde tidigare, är en samlingsbeteckning för de tolkningar av kvantmekaniken som växte fram i slutet av 1920-talet och är rena formalistiska eller matematiska konstruktioner. De behöver därför tolkas eller översättas för att de ska kunna användas vid fysikaliska experiment och för att man ska kunna göra sig en mental bild av vad som händer. Det är dock viktigt att poängtera att denna bild inte är ”verkligheten”. Vad vill jag säga med denna miniföreläsning K? 

(K): Kanske att intuition, metafysik och den sås kallade verkligheten är en blandning av tro och vetande? 

(S): Klok slutsats K. Egentligen ser jag det som att människan vet väldigt lite om väldigt mycket. Människans kunskap är begränsad, men det innebär inte att vi ska sluta utforska, tvärtom. Homo Sapiens är en vetgirig varelse. Om jag byter fokus och frågar dig så här istället: skulle det kunna vara så att människan inte är den intelligentaste entiteten i universum? 

(K): Ingen aning. 

(S): Berättar naturvetenskapen idag att möjligheter till intelligent liv i universum bara blir större och större? 

(K): Ja, det tror jag… 

Frågor för själ(v)reflektion:

Vad vill (S) ge (K) med sina miniföreläsningar? 

(S): Det stämmer K! Erik Zackrisson, universitetslektor vid avdelningen för astronomi och rymdfysik, institutionen för fysik och astronomi svarar kortfattat så här på frågan om det finns liv i rymden.

(Jag citerar och läser hela svaret högt för K, men har kortat ner svaret nedan, men hela texten finns att hämta i fotnotens länk): 

Den astrobiologiska forskningen fokuserar på liv som liknar det vi har på jorden. Det beror i grund och botten på att det är lättare att definiera sökkriterier för sådana miljöer och biokemiska processer som man någorlunda väl förstår sig på, än sådana som bara är hypotetiska […] Ofta fokuserar astrobiologin på s.k. jordlika, beboeliga planeter – dvs. planeter med ungefär samma storlek som jorden, i omloppsbana kring en sollik stjärna på ett avstånd som gör att det kan finnas flytande vatten på planetens yta […] I nuläget finns inga bevis för liv av vår typ eller någon form av liv alls i rymden. För några år sedan uppskattade vi antalet jordlika, beboeliga planeter i vårt observerbara universum […] till en miljard miljarder. Detta stora antal får många att tänka att det ”bara måste” finnas liv någon annanstans. Problemet är att man inte vet vad sannolikheten per planet är för att liv ska uppstå. Studier av livets uppkomst på jorden ger heller inte mycket till ledning om detta... Om den sannolikheten är mycket mindre än en […] miljarddels miljarddel så kan vi ändå vara helt ensamma i vårt observerbara universum.[1]

Vad säger detta långa citat dig K? 

(K): Att det troligtvis finns liv i universum, men det är inte poängen här. Jag talar om religion och Gud, som jag inte tror på. Jag kan absolut tro på att det finns ytterligare liv i rymden, fysiskt intelligent liv… 

(S): Jag förstår, bra K. Den ena poängen jag ville komma till är att naturvetenskapen än så länge vet väldigt lite om liv i rymden. Detta kan självklart bero på tekniska begränsningar, men fakta kvarstår att även naturvetenskapen vet ytterst lite om universums verklighet och existens. Den andra poängen är att naturvetenskap per se inte studerar filosofiska och teologiska livsfrågor. 

(K): Vad betyder ”per se”? 

(S): Latinets ”per sē”, betyder ”av sig själv” eller ”genom sig själva”. Vad jag vill utveckla är att naturvetenskapen i sig inte har som uppgift att studera existentiella frågor, utan den naturvetenskapliga läran studerar den fysiska världen. Naturvetenskapen delas in ett fåtal huvudområden, nämligen fysik, kemi, biologi, astronomi och medicin. Naturvetenskapen använder vetenskapliga metoder som baseras på empiri av uppställda hypoteser, där teoretiska modeller ska försöka förklara det som kan observeras, mätas och testas.

(K): Men vilka vetenskapliga metoder och empiriska mätningar kan filosofi och teologi försvara sig med? 

(S): Religion och naturvetenskap kan ses som två skilda kunskapsområden. Naturvetenskapens uppgift är att studera och förklara naturen, medan religion handlar om frågor som rör mening, värderingar och moral. Den verklighet som du kallar den fysiska ger naturvetenskapen svar på, medan religiösa frågor ofta riktar kunskapen inåt, introspektivt. Filosofi kan kallas "vetenskapen om vetenskap", att filosofiska teorier skiljer sig från andra vetenskaper genom att dessa är svårare att bevisa eller vederlägga på ett allmänt accepterat sätt, och därför också anses mer kontroversiella. Att resonera kring verkligheten är att resonera kring vad som faktiskt existerar och hur det faktiska existerar. Existensen per se är då helt oberoende av oss själva och att den handlar om något yttre och inte om något inre. Det finns två huvudsakliga filosofiska teoriinriktningar, den ena är realismen och den andra är idealismen. Realismen kan i sin enklaste form beskrivas som uppfattningen att yttervärlden är verklig och existerar oberoende av människan. Gemensamt för alla typer av idealism är att de på ett eller annat sätt ifrågasätter den materiella yttre världen, som endast är skenbar till sin natur och att endast en högre, icke-fysisk verklighet existerar på riktigt. 

(K): Spännande. Fortsätt. Jag lyssnar. 

Frågor för själ(v)reflektion:

På vilka sätt är den sås kallade verkligheten en blandning av tro och vetande? 

 

Pingstdagen 

(S): Det finns ett filosofiskt uttryck som kallas ”a priori-kunskap”, kunskap som kan rättfärdigas utan att hänvisa till den materiella världens sinneserfarenheter. A priori kommer från latinets â priōrī, vilket bokstavligen betyder "från det som var tidigare". A priori-kunskap är kunskap som beskriver resonemang eller argument som härrör från transcendenta orsaker till immanenta effekter. Med transcendentala orsaker menas förutsättningar som ger upphov till människans erfarenhet bortom vår erfarenhet. Immanenta processer, det vill säga upplevelser och erfarenheter som kan delas med andra människor i vår värld, blir den erfarenhet som möjliggör uppkomsten av det betingade och förutsättningarna som gör erfarenheten möjlig. Vad menas med a priori K? 

(K): Nu sätter du mig på pottan. Jag fattar ingenting. Jag lyssnar vidare… 

(S): Du kommer att förstå K. Syftet med mina inledande små föreläsningar är att ge dig inblick om olika former av kunskapsteorier och praktiker. Vissa kanske skulle kunna påstå att det du och jag sysslar med varken är själavård eller terapi, alltså inte själavårdsterapi överhuvudtaget. I relationen mellan dig och mig K bygger jag dock vår själavårdsterapi även på en a priorisk kunskap, med andra ord en kunskap genom intuition och andra typer av kunskapserfarenheter, såsom självmedvetna reflektioner, vilka alla har ett transcendent ursprung. A priori-kunskap är, grovt sagt, kunskap som är oberoende av sinneserfarenhet. Men vi kan fråga oss om det verkligen finns sådan sinnesbefriande kunskap? Kan människan få kunskap om den immanenta verkligheten på något annat sätt än via våra fem sinnen, eftersom all information om yttervärlden når oss via våra sinnesorgan. Hur kanske du undrar K? 

(K): Ja, det vore bra att veta, men jag förstår att människor behöver kunskap för att förstå. 

(S): Även om a priori-kunskap försöker att beskriva kunskap, härledningar eller sanningar som inte är beroende av sinnesintryck, kan begrepps och föreställningars ursprung, likställas med "a priori" eller på vanlig svenska "medfödd". Motsatsen är a posteriori, alltså det som kommer efter och betyder ”från den senare”. Inom filosofin är a posteriori ett begrepp för kunskap som är beroende av erfarenhet och sinnesupplevelser, medan a priori-logik handlar att bevisa dess giltighet utan att använda sig av sinneserfarenheter. A posteriori-kunskap är alltså empirisk och erfarenhetsbaserad kunskap, medan a priori-kunskap är icke-empirisk kunskap. Standardexempel på a posteriori-sanningar är sanningar om rumslig orientering, återskapande av mönster samt förmågan att lösa logiska problem. Allt detta har med perception att göra, med hur vi uppfattar omgivningen. Perceptionen påverkar hur vi bearbetar intryck så som smak, doft, syn, hörsel och känsel och påverkar därmed naturvetenskapernas teorier. Standardexempel på a priori-sanningar är som sagt logik och matematik, vilket särskiljer åskådningarnas form från materia. Vetenskapen om sinnlighetens a prioriska principer kallas transcendental estetik, vilket skiljer det yttre och det inre sinnet åt. Det yttre sinnet föreställer föremål som varande utanför människan, i tidsrummet. Det inre sinnet åskådar sig själv, bortom tid och rum. Nu tar vi en paus och en bensträckare K. 

[paus] 

(S): Vad säger du om allt, K? 

(K): Jag börjar förstå vad du vill komma till, nämligen att kunskap både kan vara sinnesorienterat och oberoende av sinneserfarenheten, men vad är kunskap då? Förstår inte vad som menas med transcendens och bortom och så vidare. Vi människor lever väl här och nu, i tiden och rummet, kort och gott. 

(S): Du kan du K. Eftersom vi bokat in en dubbeltid idag, så väljer jag att skapa en gemensam förståelse- och kunskapshorisont. Hur är det med vetenskapliga teorier och metoder, kan dessa innefattas endast i empiriska mätningar. Vad innebär empiriska mätningar, förresten K? 

(K): I den empiriska studien är data det forskaren själv samlat in och analyserat genom olika kvantitativa eller kvalitativa metoder. En empirisk undersökning kan till exempel vara en intervjustudie, en enkätundersökning eller en experimentell studie. 

(S): Imponerad, K!

(K): Tack. Lite har jag studerat på högskola och universitet. Har en kandidatexamen i ekonomi. 

(S): Så vad kan filosofin och teologin försvara sig med i frågan om läran om Gud och kärleken till visheten. På vilka grunder kan teologi och filosofi sägas ha en inbyggd kunskapslära? 

(K): Människor behöver kunskap för att förstå, men har vi inte kunskap, kan vi inte förstå och kunskap om en eventuell Gud existerar inte. 

(S): Existerar det kunskap som motbevisar en eventuell Gudsexistens? 

(K): Det är därför jag är här. Tänkte att du själv får svara på det S. 

(S): Då fortsätter vi K. Empirism är en filosofisk lära som utgår från att all kunskap om människans gemensamma yttre värld har sitt ursprung i människans sinnesintryck, som i förlängningen blir den enda tillförlitliga källan för att belägga kunskap. Det är så jag ser att du tolkar begreppet kunskap. 

(K): Ja… 

(S): Tidiga empirister ansåg att det visserligen finns a priori-kunskap som i logik och matematik, så kallade analytisk kunskap, som inte kräver sinneserfarenhet eller sinnesintryck. Så kallade analytiska eller introspektiva kunskaper brukar dock inte anses vara a priori, utan snarare a posteriori. Eftersom introspektion är en sorts empirisk observation genom att se inåt, bör a priori-kunskap vara helt oberoende av observationer. Filosofen Immanuel Kant, menade att det är felaktigt att betrakta empirisk existens som den mest centrala observationen och det mest obligatoriska "tinget i sig", det vill säga orsaken till vår värld. Med andra ord kan det så att säga inte finnas existens utan ”något” som träder fram, och som i sig är något annat än själva framträdandet. Detta ”något” ska inte, enligt Kant, förstås bokstavligt, utan översinnligt. Han skiljer på verkligheten i sig och verkligheten som vi uppfattar den. Hans filosofi är kunskapsteoretisk, inte ontologisk. Vad är då ontologi? Ontologin är viktig i bestämmandet och definitionen av väsen och verkligheter och är inom filosofin, antropologin och andra besläktade vetenskaper namnet på läran om hur världen eller tingen är verklighetsbeskaffade och vilka deras väsensbetingade drag är. Genom människans sinnesintryck blir upplevelsen av verkligheten baserat på den verklighet som använder två åskådningsformer, nämligen tid och rum, och Kants tolv förståndskategorier. Väljer att i detta nu inte fördjupa mig i kantianska förståndskategorier, vilket jag annars älskar… 

Frågor för själ(v)reflektion:

Vad menas med a priori-kunskap? 

 

Annandag Pingst 

(S) fortsätter… 

…Kant menar vidare att vi inte kan veta om hur detta översinnliga ”ting” är beskaffat, vilket inte innebär att det skulle kunna vara icke-existerande. På så sätt blir den empiriska världen beroende av icke-existens. Det kan så att säga inte finnas framträdelser utan det som framträder, och som i sig är något annat än själva framträdelsen, det vill säga a priori. Fenomen kan erfaras genom sinnena. Ting är tingliga fenomen och kan endast existera genom att det är en observerbar händelse eller en fysisk manifestation som kan observeras av en eller flera av de mänskliga sinnena. Men enligt Kant är föremål som vi är förnuftigt medvetna om bara representationer av något okänt, det Kant kallar transcendentala objekt och som kan tolkas a priori. Kants filosofi behandlar egentligen verkligheten som människan uppfattar den. Han skiljer verkligheten i sig och verkligheten som vi uppfattar. Hans filosofi har kunskapsteorin som mål, inte ontologin. Ontologin och dess begrepp är viktig i bestämmandet och definitionen av väsen och av fiktioner och är inom filosofin, antropologin och andra besläktade vetenskaper namnet på läran om hur världen eller tingen är beskaffade och vilka deras väsensbetingade drag är. 

(K): Vad skulle en kritik av Kants lära kunna bestå av? 

(S): Kritik av Kants filosofi består bland annat av kvaliteter som förknippas med materia såsom form, färg, lukt, konsistens, vikt, temperatur och ljud vilka alla är relativa uppfattningar och sinnesberoende. De är alltså inte absoluta uppfattningar genom totala avsaknader av sinnesförnimmelser. Denna filosofiska kritik grundas på teorin om immaterialism, som utgår ifrån att materiell existens är sinnesgrundade. Men hur ska vi nu tolka dessa subjektiviteter, den empiriska och den aprioriska? Förnuftet är enligt Kant ett gränsbegrepp och ytterst uttryck för sinnesimmaterialism. Jag kan inte svara på om Kant använde begreppet sinnesimmaterialism, men Kant kallar detta för transcendentala objekt. På ren svenska skulle jag uttrycka kritiken som att Kant aldrig riktigt bottnar i sin egen a prioriteori. På svengelska skulle jag säga att no mind, no body och no thing är grunden för a priori-kunskap, alltså frånvaro av kropp, sinne och materia. Vad finns då kvar av mänsklig erfarenhet och kunskap? Ingenting. Men detta ingenting är förutsättning för allting. Dessa egna kunskapsförståelser har jag fått genom meditation. 

(K): Jag vill lära mig att meditera. 

(S): Jag är meditationslärare, så visst kan du få lära dig det K. Men nu tillbaka till termen a priori och försöka förstå sig på Guds existens eller någon annan odefinierbar högre intelligens, utan att hänvisa till den materiella världens sinneserfarenheter, utan enbart till begreppet ”Gud-a-priori”. Detta kallas också för det ontologiska gudsbeviset, som är ett argument som söker påvisa Guds existens genom en a priori-reflektion över gudsbegreppets rent begreppsliga innehåll, alltså utan att använda sig av erfarenheten av den materiella världen. Vad tycker du K? 

(K): Både och… Det du nu berättar är egentligen bara spekulationer eller idéer. Naturvetenskapen sysslar med fakta, empirisk kunskap. I fantasin kan ju allting hända och för mig kan Gud vara en verklig fantasi, men utan substans. Ett ontologiskt eventuellt gudsbevis säger mig ingenting. 

(S): Jag håller med. Men nu tillbaka till termen a priori och försöka förstå sig på Guds existens eller någon annan odefinierbar högre intelligens, utan att hänvisa till den materiella världens sinneserfarenheter, utan enbart till begreppet ”Gud-a-priori”. Men jag håller med om att även ett ontologiskt gudsbevis inte kan ha en a-priori-existens utan vidare… 

Här väljer jag att avsluta fallexemplet. I min kommande bok om SES-terapi, Sekulär och Existentiell Själavårdsterapi kommer hela exemplet att framgå, liksom en utvärdering av fallexemplet. Denna insiktstext över en långhelg kommer förhoppningsvis eller har redan gett dig möjlighet att ställa egna svar till texten och på samma gång rannsaka din egen subjektiva världsbild. För det är med våra individuella ”glasögon” vi ser vår omvärld. 

Glasögonen är kulturellt färgade och har en socialiserad skärpa som bygger på arv och miljö. På så sätt är det uppenbart att inte låta våra professionella glasögon färga av sig på konfidenten, utan istället endast återspegla vad vi själva som människovårdare uppfattar livet. Det själavårdsterapeutiska narrativet skapas tillsammans med konfidentens subjektiva världsbild i en så kallad SES-terapeutisk trialog, där den professionelle människovårdaren och konfidenten tillsammans med den högsta universelle intelligensen bildar ett förnyat mänskligt narrativ på hur människans kollektiva världsbild fortsätter att utvecklas. Den högsta universelle intelligensen kallar jag ”Gud”. 

Frågor för själ(v)reflektion:

Vad kallar du en eventuell högsta universell intelligens? 

Nästa storhelg (midsommarhelgen) återkommer jag med och berättar om hur vi människor lever vår existentiella tid i perfekt, presens och futurum eller dåtid, nutid och framtid. För det har blivit populärt, i vår hetsiga och stressade mediavärld, att leva i nuet. Men vad menas med detta berömda ”nu”? Betydelsen av att förstå den mänskliga existensens värld bottnar i att människan skapar sin nutid från dåtid i riktning till framtid. Nuet är likt timglasets redskap för tidens flöde och den tid som är nu upplever människan som verkligheten. 

Vilka existentiella livsvillkor syftade William Shakespeares (1564-1616) ontologiska citat ur Hamlet? Hamlets tal om att vara eller inte vara handlar existentiellt om dödlighet och att enda skälet till att människan uthärdar livet är rädslan för döden. Därför frågar sig Hamlet: ”Att vara eller inte vara, det är frågan”. Hamlet tar upp det som berör oss människor djupt: död, hämnd och relationer. Midsommarstorhelgens texter tar upp grunden för det som berör människor mest, nämligen essensen av existensen som sådan. 

[1] Finns det liv i rymden? https://www.uu.se/institution/fysik-och-astronomi/samverkan/fraga-en-forskare/arkiv/2021-02-23-finns-det-liv-i-rymden, 2025-05-22.


Se ARKIVET för fler Veckans Insikt & Inspiration

SSRF | Centrum för Själavård & Samtalsterapi

ssrf.nu