Från: Veckans Insikt & Inspiration

Tema: Återhämtning & Motståndskraft

Text: Sandra Wikberg

Sårbarhetens styrka

Att dela med sig av sin svaghet är att göra sig själv sårbar; att göra sig själv sårbar är att visa sin styrka 

Att vara sårbar är att våga komma nära. Komma nära sig själv och varandra där vi skapar meningsfulla sammanhang. Att vara människa innebär att vara sårbar på olika nivåer. Våra kroppar kan bli sjuka, vi kan råka ut för naturkatastrofer, olyckor, utsättas för övergrepp eller hamna i en ekonomisk kris. Men den sårbarhet som kanske utmanar oss djupast handlar om skam. Rädslan att inte vara tillräcklig, att inte känna tillhörighet eller vara värd samhörighet. Vi dövar därför vår sårbarhet med alla möjliga distraktioner i ett fåfängt försök för att undgå obehaget och smärtan. Men när vi dövar sårbarheten så dövar vi även glädje, tacksamhet och andra livsbejakande känslor. Vi blir olyckliga, söker syfte och mening. Därför behöver vi ha empati med oss själva först för att kunna känna medkänsla för livet och andra människors sårbarhet. 

Förståelsen för sårbarhet är en viktig del i vår själsliga utveckling om vi vill komma åt läkning och transformation. Sårbarheten är portalen som öppnar upp ett tillåtande rum för helande och expansion. Att vara sårbar är att vara öppen för livet. Känna oss värdiga och att vi tillhör. Det är helhjärtade personer som lever från denna djupa känsla av värdighet. Som har modet att vara ofullkomliga. Som vågar ge sig hän och investera i relationer och göra modiga val utan några garantier. Att vara den som älskar även om speglingen uteblir. Som är villig att ta risker, uppleva smärta och förluster som är en oundviklig del av resan om vi vill utvecklas och känna oss levande. Att vara sårbar innebär att leva innerligt och tillåta oss att känna allt som pågår inom oss. Där vi inte dömer några känslor utan omfamnar rädsla, smärta, ilska, sorg, skam och skuld på samma sätt som vi tillåter oss att känna ömhet, medkänsla, glädje, tillit och andra levande känslor. Vi är då i kontakt med alla delar av oss själva. Vi är i flöde med livet. 

När vi utforskar vår sårbarhet hjälper det oss att förstå hur den slagit rot i oss. Genom att gå tillbaka till barndomen kan vi få värdefull information om vi ser över den första relationen och anknytningen till våra vårdnadshavare. Ett litet spädbarn är helt hjälplöst och utelämnad till pålitliga vuxna som tar hand om det under första levnadsåren. Om vi växer upp med kontrollerande, dömande eller emotionellt avstängda föräldrar reglerar barnet känslorna genom att stänga ner sin sårbarhet och gå in i anpassning. Ett inlärt beteende där vi blir rigida och får ett begränsat sätt att relatera till livet på. Barnet skapar ett skydd och olika försvarsmekanismer för att undvika upplevelser av mer smärta. 

Det finns två sätt som känslor och beteenden kan överföras mellan barn och vuxna. Det första är i det direkta mötet, t ex genom en tillsägning och dömande eller med kramar och uppskattning. Det andra sättet är i energin som vi håller. Känslan som vårdnadshavaren bär på och påverkar sin omgivning med. En icke-verbal kommunikation där vi känner av den andra personens energifält, läser av blickar, kroppsspråk, tonfall, undvikande, tystnad, inkonsekventa beteenden och olika subtila koder. Barn är känsliga för den typen av kommunikation. 

När vi stänger ner vår sårbarhet stänger vi även ner kontakten med vår intuition, kreativitet och livskraft. Vi blir begränsade. Ett vanligt tecken är att vi är mycket uppe i våra tankar. Vi blockerar då tillgången till vår feminina energi. Den som omfattar det receptiva, känslighet, vårt undermedvetna, våra drömmar, fantasi och förmågan till empati och helhet. Den maskulina kraften är det mentala, logiken, moralen, intentionen, handlingskraften, den som sätter energin i rörelse och manifesterar. Vi behöver båda krafterna, den feminina och maskulina energin för att läka, skapa och utvecklas. Därför behöver dessa vara i balans.                                                                                                                              

I en polär dimension är medicinen mot sårbarhet att våga exponera oss och göra oss sedda. Att våga uttrycka den vi är på alla nivåer. Att ta fram och expandera ljuset inom oss. Ofta uppmärksammar vi nödvändigheten att avslöja egots strategier och behovet av att jobba med våra trauman och blockeringar, men vi bär också på en rädsla för att våga stråla och stå i vår fulla kraft. Orsaken kan vara cellminnen som vi bär med oss från tidigare inkarnationer där vi har blivit tystade, torterade, dödade eller skrämda av auktoriteter när vi har försökt stå upp för vår tro och våra värderingar. En prägling som kan vara djupt rotad inom oss och påverkar oss omedvetet. Det krävs därför mod att blottlägga våra svagheter och rädslor för en annan människa eller när vi behöver utmana osunda strukturer. Det krävs styrka för att ställa oss på barrikaderna när vi behöver försvara livet. Där liv omfattar vårt varande, vår skapelse och utveckling. 

Att vara sårbar efterfrågar en viss grad av mognad och självmedvetenhet. När vi träffar nya människor är vi måna om att visa upp de fördelaktiga sidorna av oss. Men att upprätthålla en perfekt fasad där vi försöker dölja vår sårbarhet kostar oss energi. Varje motstånd som vi går in i och håller fast vid tar av vår livskraft tills vi medvetandegör och sätter denna energi i balans, t ex genom att uttrycka vår sanning, känna känslor eller arbeta med våra djupaste frågor, antingen på egen hand eller med hjälp av en terapeut. Att vara sårbar är att vara autentisk och när vi är sanna öppnar vi upp för flödet i livet. 

Sårbarheten öppnar upp vårt hjärta och skapar kontakt med den visdom som finns inom oss. Kunskap som annars är blockerad på grund av våra tankar och kontrollbehov. Det är först när vi själva blottlägger vår sårbarhet som vi på riktigt kan känna medkänsla med andra. Den som inte tillåter sig att känna skam har inte heller någon kapacitet för mänsklig empati eller samhörighet. Den som undviker att prata om skam är sannolikt också mer begränsad av denna känsla. När vi vågar avslöja våra känsligaste och outforskade delar så öppnar vi upp för djupare och sannare relationer. Vi skapar ett ömsesidigt utrymme där vi utbyter förtroende, intimitet och bekännelser. Vi bjuder in varandra i sårbarhetens rum. 

För att sammanfatta betydelsen av sårbarhet finns en filosofisk åskådning med japanska rötter, Wabi-sabi, som påminner oss om att acceptera saker som de är och leva i samklang med naturens och livets växlingar. Wabi står för enkelhet och ödmjukhet, sabi representerar förändring. Förmågan att se det vackra i alltings förgänglighet och acceptera livets gång. Om vi lever enligt wabi-sabi ser vi skönheten i det övergående, det ofullbordade, det kantstötta, vår sårbarhet och åldrandet. Vi lär oss att vara medvetna om livets skörhet och eftersträvar att glädjas i livets olika skeenden utan rädsla. 

Alla ting och allt levande har en historia att berätta för den som tar sig tid att betrakta och lyssna. Ett ansikte med markerade kråksparkar berättar om en människas lekfullhet och glädje i livet. Hennes bekymmersrynkor vittnar om hur hon utmanats, tvivlat och månat om det hon hållit kärt. En kantstött kaffekopp vill berätta sin historia om dess brukares stunder av belöning och mänskliga möten. En gnisslande dörr om människor som kommit och gått. I det krackelerade betraktar vi en rörelse av den tid som flytt i den tid som är. Det finns en skönhet i det. Med ett öppet och sårbart hjärta förstår vi att uppskatta det vackra i livets föränderliga natur.


Se ARKIVET för fler Veckans Insikt & Inspiration

SSRF | Centrum för Själavård & Samtalsterapi

ssrf.nu


ANSVARSFRISKRIVNING FÖR SKRIBENTERS TEXTER - De texter, artiklar och reflektioner som publiceras på denna webbplats av våra skribenter uttrycker deras egna tankar och erfarenheter inom olika områden. Varje skribent ansvarar själv för innehållets saklighet, tolkningar och källor. SSRF tillhandahåller en plattform för kunskaps- och erfarenhetsutbyte, men tar inte ansvar för eventuella felaktigheter, personliga åsikter eller konsekvenser som kan uppstå vid användning eller tolkning av texterna. Innehållet ska inte betraktas som individuell vägledning, terapi eller medicinsk rådgivning, utan som inspiration och kunskapsunderlag i ett utbildande sammanhang. Läs vår fullständiga ansvarspolicy för publicerat innehåll.