Från: Veckans Insikt & Inspiration

Tema: Återhämtning & Motståndskraft

Text: Fransisko Stefan Jacobsson Condró

Del 2 (av 2)

"Återhämtning & Motståndskraft"

PERSONLIG MOTSTÅNDSKRAFT

Andlig motståndskraft är förmågan att behålla sin inre själsliga styrka, i synnerhet under prövande, smärtsamma eller tvivlande perioder. Andlig motståndskraft får vi genom daglig själavårdande träning, men även genom att dra oss tillbaka, i en reträtt. Det är kanske därför retreater blivit så populära, med perioder att undandra sig vardagens stress och omgivningens krav. Men nu till min egen utveckling av personlig motståndskraft. Från pojkåren, i 10-12 årsåldern, började jag aktivt söka Gud - en högre kraft, starkare än min pappas destruktiva makt. Denne Gud skulle ge mig styrka att klara av och kunna bära min olyckliga barndom. Men det var lättare sagt än gjort, för de inre demonerna har en tendens att följa med på livsresan. 

På vilket sätt kunde då den allsmäktige Guden ge mig motståndskraft mot allt det onda? Det visste jag i teorin, men inte i praktiken, inte under min ungdom och heller inte under mina tidiga vuxenår. Teori och praktik, förnuft och känsla eller kognition och emotion var separerade mellan hjärna och hjärta, ”världens längsta halvmeter”, som den brukar kallas för. 

Utöver livets depravation trodde jag till råga på allt att jag själv, i fyrtiofemårsåldern, blivit helt klar med min andliga utbildning och själsliga utveckling. Men då började helvetet på riktigt. Så enfaldigt och infantilt tänkt. Jag trodde även att jag var så pass färdig i min andliga skola att jag skulle kunna undervisa andra, vilket länge varit min önskan, likt ett kall. Delvis gick det bra ändå, att undervisa andra. För det är, som vi kanske vet, på det sättet att andlig undervisning kan vi ge till andra i samma utsträckning vi själva har fått det, och i lika mån den förmåga vi har uppövat att föra budskapet vidare. 

Demonerna fanns inte i de lugna vattnen, utan i de djupa, där farorna lurade likt Marianergraven, världens djupaste noterade djuphavsgrav. I mina dysfunktionella djupdykningar har riskerna, att bli kvar på botten, varit överhängande. Att åter komma upp till ytan, efter ett bottenkast på 11 000 meter, är lika svårt som att förflytta berg. Men det går de facto att både rubba berg och stiga upp ur djuphavsgravar. Formeln heter ”tro”, men för att tro kan vi behöva ”dräpa eller bli dräpta”. Vad menas med det? 

Motståndskraft genom andlig skolning 

Tron har många språk. Personligen har jag lärt mig det bibliska språkbruket. Det innebär att genom andlig skolning har det bibliska språket blivit mitt modersmål. Jag säger andlig skolning hellre än religiös, för den religiösa världen är å ena sidan tvetungad och djupt splittrad, med en mängd oeniga politiska agendor. Å andra sidan har världens stora religioner olika tungomål, men egentligen samma andliga språk, trons språk. Efter ett halvt sekel av andligt tungomålstalande kan jag erfara trons mysterium genom den undervisning jag fått i teori och praktik. Tungomålen är Guds språk, som erfars i tystnad, i bön och i meditation, men även genom lidande, i det som brukar kallas själens mörka nätter. I allt detta har jag övat mig i andlig och existentiell motståndskraft. Övning ger färdighet och andlig färdighet ger en inre själslig styrka. Här nedan följer ett exempel på hur jag, genom mitt andliga modersmål, kan förstå det som kallas trons mysterium, som grund för gudomlig motståndskraft. 

Trons fader 

Profeten Abraham (cirka 2.000 f.Kr.) beskrivs som Guds lydige tjänare, en upprätthållare av god moral och som sitt folks ledare. Han vördas inom de abrahamitiska religionerna som patriark (stamfader). Judar och kristna ser Abraham som grundare av judendomen. Ibrahim (Abraham) är även en central profet inom islam, där han är den förste att etablera monoteismen på den arabiska halvön och stamfader till araberna genom sin son Ismael. I Nya testamentet betonas att Abraham räknas som rättfärdig på grund av sin tro, en tro som både räddar människan och gör henne rättfärdig inför Gud. Ett liv i tro grundar sig på rättfärdighet, för den rättfärdige lever av tro. Citatet "den rättfärdige ska leva av tro" återfinns i Gamla testamentet och betonar att ett liv i Guds rättfärdighet är ett liv som levs genom och för tron. Denna troslära är ett centralt tema i kristen teologi. 

Trons mysterium 

Abrahams stora religiösa betydelse och grundandet av ”trons mysterium” bygger på hans förbund med Gud, vilket upprättades genom att han visade en ovillkorlig tro genom att villigt svara på Guds kallelse och offer. Abrahams villighet att följa Guds påbud, trots att de kanske både gick emot hans förnuft och naturliga instinkter, utgjorde ett grundläggande mysterium av tro. Trons mysterium handlar inte bara om att tro på Gud, utan också om att hängivet lita på Guds kärlek. På det sättet grundades ”trons mysterium” i en händelse som levt kvar i fyratusen år. Trons mysterium syftar teologiskt på en lära som är bortom människans fulla förståelse och förnuft, men som ändå accepteras som en trossanning. Det innebär att vissa trosaspekter, såsom Guds natur eller den kristna räddningens väg i djupare mening är en verklighet som övergår vårt förstånd. Trons mysterium är för troende en sanning som inte kan bevisas eller rationaliseras med mänskligt intellekt. Tron kan istället upplevas genom en själslig resa i mänsklig skrud där människan upplever Guds storhet och kärlek. Även om vi inte kan förstå trons djup, bredd och höjd, kan vi genom Anden känna den i våra hjärtan i mötet med den levande Guden. I denna tro kan människan släppa intellektets kontrollberoende och leva av tro allena. Genom trons mysterium accepterar vi också att våra bilder av Gud aldrig är Gud själv. På så sätt undviker vi att förväxla våra egna föreställningar med verkligheten av Gud. Detta synsätt gör det möjligt att människan kan möta Gud och trons mysterium på sitt eget unika sätt.

För min egen del innebär trons mysterium även ett slut på lidande. Alkoholister och deras omgivning lider. Alkoholismen är en sjukdom, som obehandlad leder till för tidig död. Tron som beståndsdel för tillfrisknande från alkoholism finns med redan i tolvstegsprogrammets andra steg, genom att vi kom till tro på en kraft större än oss själva. Motståndskraften mot fördärvets gissel inleds med att dels erkänna maktlösheten av sjukdomen (alkoholism), dels erkänna att livet har blivit ohanterligt (steg 1). Allt detta leder till tron på Guds kraft. I alkoholens grepp hade jag blivit totalt maktlös. Men när det såg som mörkast ut kom hjälpen, en motståndskraft, mot det onda. Men motståndskraften stavades inte egen styrka eller egen kraft, utan den hette ”tro”. Det var inte svårt för mig att tro, eftersom jag under hela mitt liv hade trott på Gud. 

Under tolvstegsprogrammets fjärdestegs moraliska själ(v)inventering konfronterades jag med frågan om det verkligen kunde vara fel på mig? Det var ju min pappa det var fel på. Orsakerna varierar men verkan blir densamma har jag lärt mig, för alla får vi del av både det goda och det onda. Det goda är livsgåvorna och livsuppgiften. Det onda är livsutmaningarna. Begreppet personlig motståndskraft innebär helt enkelt att motstå mina livsutmaningar, att hålla dem i schack eller att övervinna dem, särskilt i tider av själens mörka nätter. När jag kan göra det, kan jag också hjälpa andra - och leva min livsuppgift på riktigt.  

Därför är det viktigt att regelbundet få retirera genom att dra mig tillbaka från ”världen” och att ge mig själv tid för vila, meditation, självreflektion och inre fördjupning av den jag i sanning är.  Andlig motståndskraft blir då en del av min existentiella hälsa. På så sätt har jag en fortlöpande inneboende motståndskraft mot både världens lockelser och begär samt tid för andlig träning mot livsutmaningarnas demoner. Vem vinner och vem försvinner? Det onda eller det goda? Segraren blir den delen av mig själv som jag göder. På så sätt blir jag motståndskraftig, men allt kommer av Guds nåd. Nu var det flera år sedan jag upplevde mig besegrad av mina inre demoner. Har egentligen inte heller, under de senare åren, haft så värst svåra tider, prövningar eller tvivel, väl medveten om att allt har sina tidsrum. 

Andlig motståndskraft är en färskvara. Genom daglig andlig träning vårdar jag själens boning. Ett par tre gånger per år retirerar jag också, till ett kloster i Falun, ett brygghus på norra Öland eller ett ordinärt hotell, för den delen. Pojkåren är en svunnen tid, men årsringarna finns kvar. Skillnaden är den att jag slutat söka Gud. För Guds kraft hade nått och sökt upp mig. Denne Gud ger mig läkning och helande. De inre demonerna är så pass svältfödda och utan kraft att de sover och är döende. Så livsresan fortsätter, liv efter liv, ett liv i taget. 

Vi sökte genom bön och meditation

 att förbättra vår medvetna kontakt med Gud, sådan vi uppfattade Gud,

varvid vi endast bad att få kunskap om Guds vilja med oss

och styrka att utföra den.[1] 



[1] Steg 11, ur Anonyma Alkoholisters tolvstegsprogram.


SSRF | Centrum för Själavård & Samtalsterapi

ssrf.nu


ANSVARSFRISKRIVNING FÖR SKRIBENTERS TEXTER - De texter, artiklar och reflektioner som publiceras på denna webbplats av våra skribenter uttrycker deras egna tankar och erfarenheter inom olika områden. Varje skribent ansvarar själv för innehållets saklighet, tolkningar och källor. SSRF tillhandahåller en plattform för kunskaps- och erfarenhetsutbyte, men tar inte ansvar för eventuella felaktigheter, personliga åsikter eller konsekvenser som kan uppstå vid användning eller tolkning av texterna. Innehållet ska inte betraktas som individuell vägledning, terapi eller medicinsk rådgivning, utan som inspiration och kunskapsunderlag i ett utbildande sammanhang. Läs vår fullständiga ansvarspolicy för publicerat innehåll.