Den heliga entusiasmen

Den heliga entusiasmens[i] låga brinner i oss alla och den får sin näring när den förankras i Agape[ii]. En av Agapes två riktningar är just den heliga entusiasmen och tillsammans bildar de ett samspel av ande och kärlek – livets rörelse i mänsklig gestalt[iii]. Denna livets rörelse i mänsklig gestalt uppstår spontant när vi medvetet väljer att rikta ”den uppslukande kärleken” till att dedikerat hänge oss själva och vårt liv till att utföra vårt högre syfte/livsuppgift/kall i livet. Agape ligger bortom de mänskliga begreppen och alla törstar efter den och den är smittsam (på ett bra sätt). Det är den som ger själen näring och motståndskraft. Om du låter den heliga entusiasmen komma fram i det du skriver, målar, skapar, sjunger, dansar eller annat kreativt arbete behöver du inte tänka på någon återhämtning – den sker då ansträngningslöst utan att du behöver ”göra något”.

Att medvetet utveckla den heliga entusiasmen är att ge dig själv ett unikt uttryck, där du låter skaparkraften få uttryckas genom dig. Det finns två sorters skapande människor: De som arbetar med objekt och de som arbetar med subjektet. De som arbetar med objekt är de som skapar yttre saker. Den andra sortens skapande människa är mystikern[iv]. Mystikern skapar sig själv. Mystikern arbetar inte med objektet. Mystikern arbetar med subjektet. Mystikern arbetar med sig själv, med sin egen varelse för att förstå sin plats i existensen. Mystikern gör sig själv till sitt mästerverk och låter sedan detta mästerverk av inre ljus och kärlek få komma till uttryck i det yttre på det sätt som det själva önskar. En mystiker stiger villigt åt sidan, så att mästerverket kan få tillåtelse att avslöja sig självt. En mystiker har släppt idén om att bli någon. En mystiker vet att hen är ett mästerverk. En mystiker vet att alla är ett mästerverk, därför att Gud skapar endast mästerverk. Gud ger inte liv åt något mindre än det!

När det inte finns någon speciell ”reskamrat” i vårt liv kan vi antingen känna oss ensamma eller njuta av den frihet som finns i att vara själv. När vi inte kan finna stöd för den sanning vi upplever djupt inom oss, kan vi antingen känna oss isolerade och ensamma eller fira att vår vision är stark nog att överleva det mänskliga behovet av att få erkännande från vår familj, vänner, partner, kollegor etcetera.

Att ge kreativiteten näring är att odla och utveckla den heliga entusiasmen. Till sin natur är kreativiteten ständigt föränderlig. Ena minuten uppträder den i en viss form, nästa minut i en annan. Kreativitet är så otroligt mycket. Somliga säger att det kreativa livet tar sig uttryck i idéer, andra menar att det uttrycker sig i handling. Men, oftast är det nog helt enkelt ett sätt att vara. Att ständigt vara i en skapande process av ens egen tillblivelse[v]. En mystikers tillblivelse är en skapande dans mellan varandet och blivandet, mellan det som är och det som ännu inte blivit till. Tillblivelse är mystikerns livsrum, entusiasmen dess eld och agape dess frukt.

Det handlar om kärlek till någonting. Om att älska någonting så mycket att det måste få uttrycka sig genom dig. Det är inte en fråga om att välja. Det handlar inte om en viljeakt från din sida, även om det innebär att du faktiskt behöver anstränga dig för att uttrycka dig kreativt. Att känna ett så starkt behov av att få uttrycka sig kreativt är inte en fråga om val; man måste bara. Det är ungefär som att andas. Du måste bara ta det där andetaget, annars kan du inte fortsätta leva. Det är ett livskall som kommer djupt inifrån din själ.

Kreativiteten är din värdefullaste tillgång. Den berikar dig utåt och ger dig inre näring på olika nivåer: psykiskt, fysiskt, andligt, mentalt, känslomässigt och ekonomiskt.

Om den kreativa energin sinar eller stagnerar på ett eller annat sätt blir resultatet alltid detsamma: vi känner oss energilösa, ofria och ibland till och med fysiskt sjuka, vi vill bort, vi vill fly, vi vandrar omkring utan mål och låtsas att vi kan klara oss bra utan det rika kreativa livet, men det kan vi inte.

Innan du läser vidare, vill jag att du saktar ner. Ta några djupa andetag och läs texten lite långsammare. Ta en paus då och då. Lyssna till pausen mellan orden. Lägg inte så mycket fokus på orden och vad du läser, utan vänd på det och lägg din koncentration på att ta reda på från vilken plats inom dig som du läser detta. Det handlar inte så mycket om vad du läser, utan från vilken plats inom dig som du läser texten. Texten kommer att uppfattas olika beroende på vilken plats inom dig som du läser texten ifrån. Det är därför en fördel att läsa texten flera gånger.

Andas in…

Andas ut…

Slappna av…

Släpp taget…

Överlämna…

Låt Gud sköta resten…

Om du har läst så här långt i texten, så vet du precis vad jag menar. Eller hur? Visst kan du känna igen dig? Det gör alla högt utvecklade människor med en stark kreativ inneboende kraft. Om du känner igen dig, så stort GRATTIS. Du är en av de människor som bär på en stark kreativ kraft i sitt inre och måste bara få uttrycka den. Det är kännetecknet för alla högt utvecklade människor. Dessa människor har en naturlig ledarskapsförmåga som gör att de går först i ledet. Våga vara den som andra vill följa. Våga vara dig själv. Det är dags nu!

Om du vill odla kreativiteten och få agape och den heliga entusiasmen att blomstra får du inte vara rädd för att inta din plats i världen som mystiker - ”Den världsliga mystikern”[vi]. Detta kan innebära att du behöver förändra ditt liv på några områden. Om du är öppen för en förändring blir du en bördig jord där kreativiteten kan så sina frön. Agape får bara mening och syfte om du är villig att låta kärleken visa vägen och har modet att förändra det som hindrar dess väg. Annars kommer agape att vändas mot dig. Om denna kraft inte ska vändas mot dig, måste du tillåta agape och den heliga entusiasmen att få flöda genom dig.

Det är den svåraste stunden i en människas liv när hen ser allt detta och känner att hen inte klarar av att förändra sitt liv och ge sig själv hän i den heliga entusiasmens famn. Då blir agape ens egen fiende. Många gånger måste en människa foga sig i en förändring som drivs fram av själva livet, men det är inte den typ utav förändring jag pratar om här. Jag pratar om en medveten viljeakt och en konkret önskan att hitta sitt högre syfte, följa sin livsväg, utföra sin livsuppgift och att leva sitt kall i livet. Detta innebär också att avlägsna allt det som hindrar en (i det inre och yttre) från att söka sitt högre syfte och som inte stämmer överens med den egna livsvägen.

Bli inte orolig om du just nu upplever att du ”sitter fast”. Vi kan alltid ”välja om”. Vi får alltid flera chanser. Livet ger oss alltid så många tillfällen som vi behöver för att medvetet klara av, genom vår fria vilja, att välja att gå i agapes riktning.

Allt handlar om intention och villighet. På vår väg genom livet stöter vi alltid på problem som kan kännas svåra att lösa. Om vi är villiga att låta kreativiteten gripa in och har som intention att låta den heliga entusiasmen visa oss vägen, så kommer agape ansträngningslöst att leda oss fram till den enda möjliga vägen att ta.

Kreativitet och koncentration (fokus) går hand i hand. Att förlora koncentrationen, fokus på det som är viktigt för dig, är att förlora energi.

När idéerna sinar eller inte fungerar som de ska, eller när vi inte hanterar dem som vi borde, blir vi ofta okoncentrerade. Detta ingår i ett naturligt förlopp i den kreativa processen. Det betyder inte att något är fel. Du behöver bara prioritera på ett annat sätt och fokusera annorlunda. Det finns många teorier om kreativa ”blockeringar” men den enkla sanningen är att de i sina lindriga former kommer och går lika naturligt som vädret skiftar eller årstiderna avlöser varandra. Det tillhör den kreativa processen!

Du behöver inte gripas av panik när energin eller koncentrationen sviktar. Håll lugnt kvar din idé och låt den vila inom dig ett tag. Vare sig det är vår personliga utveckling, globala frågor eller en relation vi arbetar med så kommer vi att nå denna punkt vid något tillfälle i processen. Frågan är inte om, utan när. I alla långvariga åtaganden, som att fullfölja en utbildning, färdigställa ett manuskript, avsluta sitt alster, vårda en sjuk, så kommer det en tidpunkt då vi känner att vi inte förmår mer. När detta händer, sitt då lugnt kvar i båten. Det är nu du behöver nå själens nivå. Det är nu du behöver själslig näring. Kreativitetens boning finns på själens nivå. Gör det du behöver göra för att åter igen bjuda in kreativiteten i ditt liv. Be en bön, meditera, vistas i naturen, vila, spring, sov, skriv, läs, måla… Lyft upp din idé, omfamna den, skapa utrymme för den att utvecklas och vagga den ömt i din famn. Behåll en del och kasta annat, så får den nytt liv. Mer behöver du inte göra, just nu!

[i] Ordet entusiasm betyder en stark och uppriktig känsla av engagemang, glädje och inspiration inför något. Det beskriver ett tillstånd där man känner sig levande, motiverad och full av energi i relation till en uppgift, idé, person eller händelse. Ordet kommer från grekiskans enthousiasmos, som ursprungligen betyder ”besjälad av gudomlig ande” (en theos = ”i Gud”). I antikens Grekland användes det för att beskriva människor som ansågs vara inspirerade eller uppfyllda av något gudomligt.

[ii] Ordet agape är ett grekiskt ord som ofta översätts med osjälvisk, villkorslös kärlek – den sortens kärlek som inte söker något i gengäld. I klassisk grekiska kunde agape betyda allmän välvilja eller uppskattning, men i nytestamentlig och kristen tradition fick ordet en djupare innebörd: Agape är kärleken som Gud har till människan – och den kärlek som människan kallas att visa mot andra, en kärlek som präglas av omtanke, generositet och självöverlämnande. Agape står alltså för den mest universella och transcenderande formen av kärlek.

[iii] De två orden har ett djupare inre släktskap genom sina grekiska rötter och sin andliga dimension:

· Entusiasm kommer från en theos – ”i Gud” eller ”besjälad av Gud”. Det handlar om att vara uppfylld av en inre gudomlig kraft eller inspiration.

· Agape handlar om att låta denna gudomliga kärlek flöda utåt – att leva och handla i kärlek till andra, utan krav på belöning.

Man kan säga att:

Entusiasm är rörelsen inifrån – att bli uppfylld av det gudomliga.
Agape är rörelsen utåt – att låta det gudomliga ta gestalt i kärlek och handling.

I ett existentiellt eller andligt perspektiv kan entusiasm vara upplevelsen av att livets kraft rör sig genom oss, medan agape är uttrycket för denna kraft i världen.

I själavårdens språk kan entusiasm förstås som en livsande – en inre rörelse av inspiration, glädje och mening. Det är inte bara ”positiv energi” utan ett uttryck för helig energi - att något inom människan har blivit väckt till liv (därav ”den heliga entusiasmen”). När en människa upplever entusiasm i en existentiell mening, känner hon sig levande, kallad, utvald och förbunden med något större än sig själv. Det kan vara Gud, livet, skapelsen, kärleken – eller en djup inre sanning. Entusiasm är då ett tecken på att livets ande rör sig genom människan. I själavårdande samtal kan detta uppmärksammas som ögonblick av liv – när någon ”tänds/vaknar”, blir berörd, får ljus i blicken, börjar tala med glöd. Dessa ögonblick är ofta tecken på kontakt med det innersta och det heliga. Entusiasmens riktning är inåt-uppåt där innebörden är att inspireras, väckas till liv, ta emot andens kraft. Om entusiasmen ”förloras” finns risken att drabbas av utbrändhet eller tomhet om den inte får förankras i kärlek.

Om entusiasm är rörelsen inifrån och uppåt, är agapes rörelsen utåt och framåt.
Agape handlar om att låta den livskraft som väckts inom en bli till kärlek, omsorg och närvaro för den andre. I själavårdens praktik kan agape förstås som den hållning där själavårdaren eller terapeuten möter den andre med ovillkorlig acceptans, värme och respekt – inte för att hjälpa eller fixa, utan för att älska i betydelsen: att låta den andre få vara/bli till i sitt eget värde. Det är en kärlek utan krav och prestation, men inte utan ansvar eller riktning. Agape ser den andre med hjärtats ögon och förmedlar en erfarenhet av att vara sedd, hållen och älskad. Agapes rörelse är utåt-framåt där innebörden är att dela, ge och älska utan krav. När agape ”förloras” finns risken att drabbas av utmattning eller självutplåning om kärleken inte bärs av inre liv. Entusiasm utan agape kan bli självorienterad glöd. Agape utan entusiasm kan bli plikt utan liv.
Men tillsammans bildar de en cirkel av ande och kärlek – livets rörelse i mänsklig gestalt.

I det själavårdande samtalet kan detta förstås som:

· Att lyssna med entusiasm – vara närvarande och mottaglig för livets rörelse i den andre.

· Att handla med agape – låta mötet präglas av villkorslös kärlek och respekt.

Där entusiasm väcker liv, låter agape det livet växa i relationen. Där agape bär, kan entusiasmen förnyas. Själavården blir då en plats där människans inre glöd (entusiasm) får tändas och riktas ut i världen genom kärlek (agape).

[iv] Ordet mystiker betecknar en person som söker – och ofta erfar – en direkt upplevd kontakt med det gudomliga, det heliga eller den yttersta verkligheten. En mystiker är alltså inte i första hand en tänkare, filosof eller teolog, utan en människa som lever utifrån en djup inre erfarenhet av samhörighet med något större än sig själv. Ordet kommer från grekiskans mystikos, som betyder hemlig, invigd eller inre, vilket antyder en inre, tyst intuitiv kunskap snarare än intellektuell insikt och förståelse. Mystik handlar om det som inte helt kan uttryckas i ord – men som intuitivt kan erfaras i hjärtat, i stillheten och i närvaron av det heliga. En mystiker kan finnas inom alla religiösa och filosofiska traditioner – men också utanför dem. Det som förenar dem är en livshållning snarare än en troslära:

1. Inre erfarenhet: Sanningen eller Gud söks inte främst genom yttre auktoritet, utan genom inre upplevelse.

2. Enhetsmedvetande: Upplevelsen av att allt hör samman – människan, skapelsen, det gudomliga.

3. Stillhet och kontemplation: Övning i meditation, närvaro, tystnad, lyssnande och överlämnande.

4. Kärlekens väg: Mystikern drivs av kärlek – inte som känsla, utan som en förenande kraft av ett inre tillstånd.

5. Transformation: Erfarenheten leder till förvandling – en ny hållning/ett nytt perspektiv till/på livet, präglad av ödmjukhet, medkänsla och frihet.

I existentiell själavård kan mystikern förstås som en symbol för människans djupare dimension – den del av oss som söker mening, syfte, helhet och närvaro bortom ord och prestation. Mystik är då inte något reserverat för ”heliga människor”, utan ett sätt att leva med öppenhet för det heliga i tillvaron. Den mystiska hållningen kan beskrivas som: Att våga vara i det som inte kan förklaras, men som ändå bär. Mystikern är därmed en lyssnare till livets tystnad – en människa som anar det heliga i det vardagliga och låter denna aning prägla sitt sätt att se, tala och möta andra.

Entusiasm, agape och mystik hänger samman som tre aspekter av samma ”livsrörelse”. När dessa tre aspekter samverkar, uppstår andlig mognad och existentiell helhet. När en själavårdare medvetet och ansträngningslöst rör sig mellan dessa tre aspekter uppstår ett ”heligt rum” och samtalet får ett nytt djup och innebörd där människans ”livsande” får andas fritt och intuitionens språk får ”tala” öppet och obehindrat. Det språket uppfattas och förstås då som en direkt inre upplevelse (själv-realisation) snarare än en intellektuell tolkning.

[v] Ordet tillblivelse kommer från verbet att bli till – alltså att komma till existens, att växa fram, att formas.
Det beskriver inte ett färdigt tillstånd, utan en pågående rörelse av skapelse och förändring. Tillblivelse är motsatsen till att vara statisk. Det handlar om att vara på väg, snarare än ”framkommen”. Tillblivelse är livet självt i rörelse – processen genom vilken något nytt stiger fram ur det som är. I ett existentiellt perspektiv handlar tillblivelse om att människan ständigt skapas och omskapas – genom möten, erfarenheter, kärlek, lidande och insikt. Vi är inte färdiga; vi blir till, i varje ögonblick. Människans identitet är därför inte något man har, utan något man steg för steg gestaltar i relation till livet.

För mystikern är tillblivelsen inte bara en psykologisk process – utan en andlig rörelse, en ständig skapelse mellan människan och det gudomliga. Mystikern lever i medvetenheten att: ”Jag blir till i Gud, och Gud blir till i mig.” Det betyder inte att människan är Gud, utan att livets gudomliga källa verkar i henne, genom henne och med henne. Tillblivelsen är då en samverkan mellan det mänskliga och det heliga – ett ömsesidigt skapande.

I själavårdens praktik innebär detta:

· Att varje människa befinner sig i en pågående tillblivelse – även när livet känns stillastående.

· Att själavårdaren inte försöker ”forma” den andre, utan vårdar det som vill bli till.

· Att stillhet (mystik), livsglöd (entusiasm) och kärlek (agape) tillsammans utgör en miljö där människan kan växa i sin djupaste mening.

Själavården blir då en medskapande plats (ett heligt rum utan väggar och tak), där både den som lyssnar och den som talar blir till – i ljuset av något större.

[vi] En världslig mystiker är en människa som lever med mystikens blick i världen – som söker och upplever det heliga mitt i det vardagliga livet. Det är någon som inte behöver dra sig undan och ”gå i kloster” för att erfara närvaron av det gudomliga, utan som finner den i arbetet, relationerna, naturen, konsten, sorgen och glädjen. En världslig mystiker är en människa som låter vardagen bli en plats för förundran. Den världsliga mystikern är alltså inte världsförnekande, utan lever i världen förankrad i det gudomliga. Det gudomliga upplevs inte som motsats till det mänskliga, utan som dess innersta djup. Den världsliga mystikern förenar det jordnära och det heliga, det vardagliga och det mystiska – precis det rum där existentiell själavård ofta verkar. Det är mystik utan tillbakadragande. Traditionellt förknippas mystik med tystnad, avskildhet och kontemplation – att dra sig bort från världen för att söka Gud. Den världsliga mystikern gör motsatsen: hon förblir mitt i världen, men med ett annat sätt att se världen på. Det handlar inte om att fly verkligheten, utan att tränga djupare in i den. Världslig mystik är närvaro i rörelse – att uppleva livets mysterium i mötet med människor, i skapandet, i omsorgen, i det ofullkomliga. Där klostermystikern säger: ”Jag söker Gud i tystnaden”, säger den världsliga mystikern: ”Jag möter Gud i ljudet av livet.” Båda behövs, men har olika uppgifter. En världslig mystiker är en människa som lever öppet för livets mysterium mitt i vardagen. Hon söker inte att undfly världen, utan att fördjupa sitt sätt att vara i den. Hennes väg är inte flykt, utan närvaro – inte dogm, utan erfarenhet – inte askes, utan lyhördhet. Hon låter entusiasmens eld och agapens kärlek förenas i en stilla, skapande livshållning: att bli till – i världen, för världen, med världen. Tillblivelsen sker här inte i den traditionella betydelsen av avskildhet, utan mitt i livets rörelse – i relation, arbete, kamp, sorg och glädje. Den världsliga mystikern lever mystikens inre liv i världens yttre rytm. Den Världsliga Mystikern är en Existentiell Själavårdare.

SSRF | Centrum för Själavård & Samtalsterapi

ssrf.nu

ANSVARSFRISKRIVNING FÖR SKRIBENTERS TEXTER - De texter, artiklar och reflektioner som publiceras på denna webbplats av våra skribenter uttrycker deras egna tankar och erfarenheter inom olika områden. Varje skribent ansvarar själv för innehållets saklighet, tolkningar och källor. SSRF tillhandahåller en plattform för kunskaps- och erfarenhetsutbyte, men tar inte ansvar för eventuella felaktigheter, personliga åsikter eller konsekvenser som kan uppstå vid användning eller tolkning av texterna. Innehållet ska inte betraktas som individuell vägledning, terapi eller medicinsk rådgivning, utan som inspiration och kunskapsunderlag i ett utbildande sammanhang. Läs vår fullständiga ansvarspolicy för publicerat innehåll.